Martin

Skillnad i språklig geometri mellan finsk-ugriska och indoeuropeiska språk. Trolig förklaring till kulturkrockar mellan finsk kultur och övriga Norden. Det här är en obskyr men oerhört intressant artikel. Den är lång och detaljerad. Det tog mig en bra stund att gå igenom den. Jag fick läsa den två gånger faktiskt. Men väldigt, väldigt fascinerande.

Jag ska försöka referera den här artikeln lite grann. Det är inte helt lätt att packa upp den faktiskt. Det finns en frågeställning om hurvida de finsk-ugriska språken skiljer sig från de indoeuropeiska, det vill säga finska, ungerska, estniska och några tillspråk, som tillhör en helt annan språkfamilj än nästan alla andra språk i Europa. Det finns en idé om att det finns fundamentala skillnader som påverkar hur människor tänker och hur människor beter sig, inbyggd i språkets själva grammatik.

Det här går tillbaks till en gammal idé, som kallas för Sapir-Whorf-hypotesen, med en kontroversiell idé inom linguistisk och psykologisk forskning, som handlar om att just det grammatiska strukturet i språket styr hur vi tänker. Strukturen för hur människor tänker. Och det här tolkar åtminstone jag som ett visst indicium för att det ligger mer i Sapir-Whorf-hypoteserna än vad vissa kanske har trott.

Därför att man har upptäckt att det är stor skillnad, till exempel på finsk tv och norsk tv, som jämförs i det här fallet. Exempelvis har man tagit tid på olika scener i uppsättningar av Ibsens Vildanden. i Norge respektive i Finland. Och sett sådana här saker som att i den finska versionen av Vildanden så är 49% av bildmaterialet närbilder eller extrema närbilder på ansikten.

I norska produktionen så är det 17% som är närbilder på ansikten. I norska Vildanden så ser man skådespelarna röra sig i 38% av sekvenserna. I Finland är det 20%. I norska bildanden ser man i 80% av alla helbilder att kameran rör sig.

I den finska versionen är det bara 13%. Så det finns en massa märkliga skillnader. En upprinnelse i den här artikeln är också att finska tv-program som visas i norsk tv, Det har gjorts från 70-talet. Finskt tv-teater har varit väldigt impopulär. Norrmännen förstår sig inte på dem. Norrmän tycker att det är obehagligt att kolla på finsk tv. Så vad har det här med språk att göra?

Jo, forskare har testat normen och finnar genom att visa dem små filmer som förklarar olika grundläggande språkliga begrepp. Till exempel enkla prepositioner, det är små ordet runt, har man förklarat med små animationer. Och sen har man sett vilka animationer som funkar för finnar och vilka som funkar för övriga ord.

Skandinaver. Det man märker då är att en film som är till för att visa begreppet runt, utan ett föremål som rör sig runt ett annat föremål, som är begriplig för svenskar, som svenskar direkt säger att det där är ju runt. Jag ser direkt vilken proposition det är. Det kan vara helt obegriplig för finnar. Jag tycker faktiskt att det här är omåttligt fascinerande.

Boris

Ja, men det är det, ja.

Martin

Så vad är då skillnaden mellan finsk språkuppfattning och tankesstruktur å ena sidan och å andra sidan en indoeuropeisk? Ja, det finns en sammanfattning i artikeln. Jag ska se om jag kan hitta precis det i avsnittet. Ja. I Skandinavien, eller i den indoeuropeiska världen, så finns det ett fokus på rörelse.

Rörelse i ett tredimensionellt rum och tidskontinuitet. Saker och ting orienterar i en rörelse och för att förstå någonting, för att någonting ska gå fram, så vill Indoeuropeen se att den på något sätt rör sig och hänger samman. Medan i det finsk-ugriska sinnet... så jobbar man istället med kontraster, stillbilder och bjärta-kontraster.

Man ser tydliga skillnader mellan statiska fenomen. Det retar mig lite nu att jag inte hittar den här beskrivningen. Får jag ta en sekund? Ja, dra den. Nu hittade jag den inte. Men det man ser till exempel i finska tv-produktioner är att man har avskilda bildfigurer. Fokus ligger också på emotionella relationer mellan karaktärer.

Man sätter i bakgrunden saker som rumsgestaltning och tidskontinuitet. I en finsk film till exempel så har man mycket stillbilder, närbilder på människors ansikten när de pratar och snabba klipp fram och tillbaks mellan de här stillbilderna. Medan i en indoeuropeisk produktion...

så ser man snarare hela rummet, man får se hur folk rör sig. Och i vissa av de här experimenten så ser man också att man tolkar saker väldigt olika. Så till exempel när en person rör sig runt ett bord så säger finska tittare som är med i undersökningen då att att personen gör tre olika rörelser.

Först har han fyra steg mot tittaren, sen tre steg till höger och sen fyra steg bort från tittaren. Finland säger att det här är tre olika rörelser, medan svenskar och norrmän säger att det är en rörelse och att han gick runt bordet. Så det finns jättestora skillnader kring hur man uppfattar saker. Ett intressant exempel är just begreppet runt och hur man beskriver det.

Och vi har här en finländare som uttalar sig. Och i animationen då i alla fall, det består av en liten boll som rörde sig i en jämn rörelse, som kretsade kring en kub. Och då säger Erki Hiltunen För alla svenskspråke är det omedelbart klart att det är fråga om just runt. Men jag såg något annat.

Kuben var solen och den lilla bollen var vår egen planet. Det var omruskande. Kan det vara så att universum som vi gestaltar i vår vetenskap och i våra skolor i själva verket bara är den indoeuropeiska rymden? Och kan man då tänka sig att det finns helt andra, inre universum? För mig var det som en elstöt. Aktivt. Ja, jag känner inte till detta finsk-ugriska universum där solen är en kub och allting står stilla och rörelser är disjunkta istället för kontinuerliga. Visste du Boris att finnar tänker på ett helt annat sätt för att de inte har ett indoeuropeiskt språk?

Boris

Jag blev lite imponerad över att du har smält den här artikeln så pass bra. Det låter så. Jag har brottats med den som... Fan... Det var svårt att ta till sig. Den är väldigt fantasiekande. Jag har liksom träffats och umgåts mycket med finnar. Jag har liksom inte... Jag har uppfattat dem som väsenskilt annorlunda förvisso.

Jag har aldrig liksom... Jag har bara tänkt att det är kulturella skillnader. Men det här vill man ju bara läsa mer om. En sak som jag dock funderar på, det är ju att de lägger stor vikt vid det här med film i den här texten. Men när de beskriver finsk film igår och idag egentligen, då tänker jag att den är ju inte så väsensskild egentligen från Säg amerikansk 50-talsfilm, även om du tittar på en John Wayne-film från 50-talet eller 40-talet, så tror jag att de är otittbara för dagens unga människor, utanför mig.

Jag har fortfarande stor glädje av dem. Men de är ju väldigt finska i form och bildspråket. Det händer inte så jävla mycket. Inte ens när John Wayne rider. Så att jag tänker mig snarare att det finns någonting i att förutom det här med de språkliga strukturella skillnaderna kan jag också tänka mig att det finns något i att de bidrar till en finsk mentalitet som gör att de faktiskt inte påverkas och dras med i snabbheten i som allt mer, alltså den accelererande vansinnigheten som kännetecknar resten av det västerländska samhället. Finnar avisen i att alla motorn skrattar.

Martin

Det där är en intressant typ teori. Man kan fråga om tid, utveckling, motståndskraft mot en progression eller en degenerering. Men det som möjligen talar emot det är att det finns direkta kopplingar till grammatiska strukturer i finska språket. Nu kan inte jag finska, så jag kan tyvärr inte redogöra på ett bra sätt för de här skillnaderna.

Men det finns en mängd illustrationer och ni som lyssnar som också behärskar det finska språket, ni kommer att förstå det här mycket bättre. Ni kommer att känna igen det här. Särskilt tror jag om ni har lärt er finska i, gått i finsk skola. Då kommer ni att se skillnaden mellan exempel på hur man lär ut och illustrerar. Od. Jag tycker i alla fall att det här var väldigt, väldigt intressant och det känns så fantasiäggande att det mitt i Blandos, mitt i Europa, det finns inte så många finsk-ugriska grupper kvar, men vi har folk i Finland, Estland, ungrare, samer och så har vi lite småspråk, liviska, karelska, olika sibiriska språk.

De här människorna, de är väldigt annorlunda i hur de ser på världen jämfört med Alla andra språk, förutom de jag just nämnde, de finsk-ugriska, är indoeuropeiska i Europa, utom baskiskan. Baskiskan är väldigt speciell och den här historien förtäller inte vilken sorts geometri baskarna har.

Boris

Det är fantaserigande för mig och det skälet också att ungrare tillhör ju också den här språkgruppen. Och de har definitivt alltid uppfattat, när jag har umgått med ungrare, Som ett folk som har en annan rumsuppfattning, man får inte säga tidsuppfattning. Alltså umgås man mycket med ungdomar så märker man att det är alltid någon förskjutning i umgänget.

Man finns inte riktigt i samma dimensioner. Så att det vore jättekul om någon gjorde en storskalig studie av de finsk-urgringska folken, deras kultur och så vidare. Och jag tror även det här DEP-grejen som finns hos ungdomarna. Det som förenar finnar och ungrar är också en väldigt sorgsenhet och depressionsbelägenhet i mentaliteten. Jag vet inte hur det är med balterna dock. Jag tror det finns jättemycket att gräva i här så att jag hoppas att jag kommer tillbaka till frågan.