Martin

Malcolm Keijone, låg politisk organisering, får vänstern att prioritera gruppers representation framför omfördelningspolitik och arbetsvillkor, verkar tro att vissa har telepatisk förmåga att känna av vad andra individer i en grupp tänker. Malcom Kioni är en av de mest intressanta, kanske den allra mest intressanta, renordrade vänsterprofilen som vi har i Sverige idag.

Ursäkta Boris, men jag betraktar inte dig som en helt och hållet renordrad vänsterprofil. Malcom driver bland annat en podcast som heter Malcom Marcus, som är den enda vänsterpodcast i Sverige som jag känner till, som är möjlig att lyssna på och ofta intressant att lyssna på. Han skriver också artiklar och jag tycker att han skriver ganska bra. Han har ofta vettiga tankar och tycker också att han är en hyfsad stilist.

Här gör han en intressant reflektion. Vi pratar ju ofta om identitetspolitik och hur vänstern har degenererat från ett marxistiskt perspektiv, en klassanalys, en materialistisk historiesyn till den här postmoderna identitetspolitiska stilen. Låtsasideologin som är importerad från amerikansk universitet som inte har några rötter i vänstern och som handlar om någonting helt annat.

Men de har till synes blivit helt duperade och snöt in på de här verkliga idéerna. Och Malcolm är en av de som, de inom vänstern, som reagerar mot det här. Han har en reflektion där, han säger att... Det är oundvikligt för vänstern att göra den här omsvängningen till identitetspolitik. Förr i tiden bestod vänstern av folkrörelser, stora rörelseorganisationer, dit folk anslöt sig för att få just representation.

De organisationerna kunde välja företrädare, ledare för ett parti, eller en fackförening eller intresseorganisation. De personerna hade på så sätt en legitimitet i att företräda. Det är därför han säger att det är en förträdd organisation som har så många medlemmar att det fanns en direkt koppling. Nu kan man inte göra det längre, för det finns ingen massorganisation.

Det finns inte den typen av mobilisering och organisering inom vänstern. Därför måste man hitta ett annat sätt att åstadkomma eller simulera representation. Det är därför han säger att det är en förträdd organisation som har så många medlemmar att det fanns en direkt koppling. Nu behöver man inte företräda en organisation, nu behöver man inte ha fått stöd av människor för att representera dem. Nu räcker det med att man till exempel har en viss hudfärg och då anses man, får man anta, stå i en sorts telepatisk kontakt med alla andra personer som har till exempel samma hudfärg och kunna företräda dem utan vidare i medier.