Martin

Lasse Diding, fortsatt anhängare av upprorstraditionen, vill hylla Lenins goda avsikter genom att bygga Leninpark i sin trädgård. Försvarar eget ägande med att drömma om en bättre värld. Ja, Lasse Diding... Du är med egentligen Lasse Diding, kan du ge oss en introduktion Boris?

Boris

Det kan jag då. Det är en ganska fin bild som ges i den här artikeln om honom, där han också berättar om sin alkoholism och hur han blev fanatisk nykterist plötsligt. Det blir lite som en religiös väckelse. Men det är helt enkelt så att han blev nykter när han ärvde en massa pengar för då insåg han att fan, nu är det onödigt att supa, nu kan jag göra roliga saker på annat sätt.

Det tror jag är förklaringen till hans påkomna nykterhet som nu har varit i 13 år. Han är ju marxist av den gamla stammen på gott och ont. Med sitt rika arv så har han skapat ett mildt uttryckt lediginfluerat hotell och försökt köpa stadsparken i Varberg.

Nu ska han bygga en lite mindre park. Han reser Lenin-satyr vart han än kommer över. Och det är också känt för de som går på bokmässan där han skapar Lenin. Och så Lenin dyker upp överallt, bland annat har man den lilla Lenin-barnvrån. Och det onda hos honom ligger i att... Det här ständiga urskulden av Lenin, nämen han var ett barn av sin tid och man får se på sammanhangen och så vidare som han säger någonstans i intervjun att det var väl inte så bra att han gav order om att skjuta dem bara.

Och i detta ligger något så jäkla obehagligt för att Diding skulle aldrig acceptera Det resonerade med att man sa att de hade barn av sin tid och de gjorde det för att försvara sina intressen och behov. De gav orden, skjut dem bara. Och det knepiga med Didinga i den offentliga debatten är att det blir en slags gullande med honom.

Att det är lite skärm, en mångmiljonär som liksom dyrkar Lenin och ska ständigt provocera och så vidare. Och det där skulle inte fungera med någon annan politisk riktning helt enkelt. Det är oerhört svårt att se det skärmiga med någon som faktiskt är medveten om vad Lenin stod för och gjorde i slutet av sitt liv. Hej då! Det fick jag in ett litet försvar för, den unge Lenin.