Gustav N

Lika vanligt att forskares viktigaste verk skapas tidigt som sent i karriären. Antal publicerade artiklar minskar över tid. Nytt mått från Northeastern University på forskares förmåga att få genomslag förutsäger Nobelpris bättre än konventionellt citeringsmått. Det handlar alltså om hur vi mäter forskares produktivitet och genomslag. Ett lite äldre mått är vad som kallas för ett H-index. H-indexet är den siffra som anger det antal artiklar man har som har citerats ett visst antal gånger.

Och så ser man vilken siffra som blir högst. Om jag har tio artiklar som jag har publicerat och jag sorterar dem i ordning efter hur många gånger de har citerats. Om jag då har fem citeringar till artikel nummer fem då är mitt H-index fem. Då har jag fem artiklar som har blivit citerade fem gånger eller fler. Men det här är ett mått med stora begränsningar. Då är det några forskare som har utvecklat ett annat index som de kallar för Q.

De har följt artiklar under forskarens karriär och så har de... Hur mycket blir de här artiklarna citerade? Är det så att man har sina mest citerade artiklar i början av karriären? Det har hävdats då ibland att forskare, särskilt inom områden som vilar tungt på analys, som till exempel matematik, är mest kreativa i början av sin karriär. Det är de unga matematikerna som kommer på nya saker, har det påståtts.

Det skulle tala för att man gör sitt bästa arbete i början på karriären. På andra sidan... så tenderar forskare att få mer resurser. Ju äldre de blir i sin karriär, vi skulle tala för att de gör sitt bästa arbete mot slutet av karriären. De har tittat på sannolikheten att en artikel ska bli publicerad över karriären och kommit fram till att det finns inget samband mellan hur långt man har kommit i sin karriär och sambandet att det blir publicerat.

Däremot så finns det en annan variabel som är specifik för varje forskare som är en slags individuell sannolikhet som varje forskare har. Att skriva ett verksamt lökcitet och den är då I den här analysen är en fast variabel det som är en medfödd eller inneboende egenskap hos forskaren som inte ändras över tid.

Martin

Det är väldigt intressant det här tycker jag. Inte minst för att det är ju... Det kan dra och slutas kanske, men jag föreställer mig att man även kan spekulera i att det här kan generaliseras till andra domäner än bara forskning. För det är ju en generell fråga som vi ställer oss om den mänskliga tillvaron. Hur utvecklas livet från att man är ung till att man blir äldre?

Vad innebär egentligen ungdom? Hur ska man använda den? Vad är det bäst att ägna sig åt i olika faser av livet? Vi spekulerar också naturligtvis om sådana här saker som Vilka av våra kvaliteter är inneboende? Vilka har vi med oss från början och kan vi inte ändra? Vilka saker i tillvaron kan vi faktiskt utveckla under resans gång? Det här är mer specifikt, men det handlar i alla fall om de intressanta frågorna.

Gustav N

Verkligen.

Martin

En tanke som jag har snappat upp och också tyckt mig kunna observera lite grann när jag tittat mer omkring i världen är att jag har fått intrycket av att många viktiga framsteg händer tidigt i människors karriär. Folk är ofta ganska unga när de får sina bästa idéer. Som jag tror att det också nämns lite grann i den här artikeln så finns det en idé om att forskare ofta har någon sån här banbrytande idé tidigt i livet som det sen kanske tar lång tid att exploatera.

Men när de väl får Nobelpriset när de är 70 bast så kommer det att bli en ny idé. Det arbetet ursprungligen från en impuls som de hade i 20-årsåldern och som de har varit besatta av sen dess och jobbat Men det kanske mest avgörande var att de ens började titta på det här när de var väldigt unga.

Gustav N

Så kan det mycket väl vara.

Martin

Ett klassiskt exempel är Albert Einstein som hade, det här är kanske helt apokryfiskt, men det sägs att han hade en sorts uppslag när han var i 15-årsåldern. Det var en sorts idé som han började grubbla över ett problem han vände och vridde på. Och sen ungefär tio år senare, när han var i 25-årsåldern, så presenterade han för världen den speciella relativitetsteorin.

Som var en direkt följd av att han hade börjat grubbla som 15-åring på det här problemet. Gått i tio år och tänkt på samma grej och sen liksom, det dyker upp. Det var inte det enda som Einstein gjorde men det var en väldigt stor del av hans impact. med ursprungligen relativitetsteorin. Men han har för mig att han var 25 eller 26 när han publicerade den.

Gustav N

Det låter väldigt rimligt. Och det är ett typexempel på ett analytiskt problem som har en lösning som man kan tänka sig fram till, vilket ju annars är mer av ett undantag än en regel. Och Einstein själv är ju också det mest extrema exemplet av det slaget som man kanske kan tänka sig. Eftersom han kom på en idé som var så banbrytande som relativitetsteorin. Och dels det att det inte bara var den speciella relativitetsteorin som han kom på.

Martin

Jag tror att det här i den här artikeln, då verkar de vara inne på att de har en Q-faktor. Och Q-faktorn är någonting som en forskare har med sig från början, som inte kan ändras så enkelt, men som är med om hela karriären. Min idé är lite mer radikal, nämligen att människor har en idé som de har med sig från början. En idé som utvecklas mellan 15-25 års ålder, och efter att man är 25 så går man bara ältar samma grej hela tiden.

Det stämmer med mina erfarenheter och det är även så för mig själv. Jag själv började grubbla på ett visst problem när jag var 15. Ungefär när jag var 25 så kände jag att jag hade tänkt klart och ärligt talat så vet jag inte om jag har tänkt så mycket originella tankar sedan dess. Jag har mest varit fixerad med den här grejen som jag hade kommit fram till när jag var 25.

Gustav N

Är det så att du vill dela med dig, med radiolyssnarna, vad den här idén handlar om?

Martin

Det gör jag i varje sändning så att det vore redundant.

Gustav N

Jag förstår vad du menar. Bra. En konkurrerande förklaring vad gäller Q-värdet är att eftersom det mäter citeringar så skulle det kunna vara en slags popularitetsfaktor också. vid sidan av att vara en produktivitetsfaktor.

Martin

Det var en intressant tanke. Kan det göra med hur snygga de är, eller hur gott de luktar och sånt där?

Gustav N

Den akademiska motsvarigheten till hur gott man luktar, det är ju vad lärosättet har för renommé. Har man en gång varit på Harvard, då har man alltid en nimbus av camomille.

Martin

Från mitt perspektiv då, min märkliga tanke är att varje människa har bara en idé. och den är klar när man är 25. Efter det så går man bara och riffar på den. Kanske jag ska ta till mig den här artikeln och vara lite mer optimistisk. Och tänka att det är inte så säkert och kanske kan jag få en ny idé någon gång och det är inte säkert. Det kan mycket väl hända att det största och bästa som jag ska göra ligger många årtionden i framtiden.

Gustav N

Jag tror att det största och bästa som kommer att hända med din exploatering av den här idén fortfarande ligger i framtiden.

Martin

Det tror jag också, eftersom det tar lång tid att få utveckling på någonting. Men kan det vara så att det är mer slumpmässigt när de råkar få genomslag? Och att det kanske inte alltid korrelerar med när man gör det bästa arbetet? Så egentligen gör alla sitt bästa arbete när de är 25, men sen är det slumpmässigt när det uppmärksammas av omvärlden?

Gustav N

Ja. Det skulle man möjligen också kunna tänka sig. Och det beror ju i så fall i hög grad på hur den här idén är underbyggd och paketerad när den publiceras. För den måste ju komma fram. En artikel blir ju inte citerad om den tuggar om någonting gammalt i vanliga fall. Utan åtminstone i idealfallet så citerar man då den första källan som presenterar tanken eller modellen eller de mest övertygande bevisen.

Martin

Mm. Ja, det var en intressant artikel i alla fall. Jag tyckte den var tankeväckande och lite inspirerande till och med.

Gustav N

Ja, det tyckte jag också.