Martin

Stjärne, helin och lagerkrans. Mediernas omställning en demokratisk utmaning. SVT måste stärka sin lokala närvaro. Public Service måste stötta kommersiella tidningsaktörer. Efter att du, Boris, började förklara hur den här utvecklingen kommer att äga rum för mer än ett år sedan vid det här laget så började du ge oss detaljer.

Så har vi nu fått se det rullas upp bit för bit, bekräftelse efter bekräftelse. Och den här artikeln är nog det bästa hittills. Den är helt fantastisk, en riktig perla. Det är alltså Hanna Skärner som är chef på SVT, Jan Helin som är programchef på SVT och Ann Lagerkrans som jag tror är Eko-chef, om inte hon har bytt jobb nyligen. Så skriver en debattartikel i Sydsvenskan där de tar upp den konflikt som de säger att en del vill måla upp mellan public service och kommersiella aktörer.

De menar på att det är en vanföreställning att det finns en konkurrensproblematik mellan medier som får pengar av staten och kan producera allt sitt innehåll gratis eller ge bort det gratis på ena sidan och på andra sidan kommersiella aktörer som måste tjäna pengar på det de gör med annonser eller betalvägar.

Det finns ingen som helst konflikt mellan att staten ger bort något gratis och att en privat aktör säljer något på en annan sidan. på en marknad. Det är fantastiskt, det är som ett cirkusnummer. Man bevittnar när man läser den här artikeln. Hur kan man skriva en hel artikel med till och med en fyrpunktslista? Där man på något mirakulöst sätt lyckas kringgå alla problematiska punkter, alla faktiska anklagelser som har kommit från privata medier mot public service.

Det finns till och med en särskild utredning igång som privata medier har dragit igång för att ta hand om det här. sammanställa och redovisa den här kritiken mot public service. Men Stjärne, Helin och Lagerkrans, de bor på en egen planet, i en egen alternativ dimension.

Boris

Och de kommer ju att få sin policy genomförd, alltså kommersiella aktörer som kommer sälja som de nu är i gammel media. De kommer ju tacka och ta emot dem. De tar den här utsträckta handen och lägger sig tätt in på dem.

Martin

Samarbeten kommer nu att etableras i extremt hög takt. Så man ska ha ett närmande mellan de här medierna. Till exempel, som ena dem att nu när tidningar publicerar mer och mer tv-material så ska de kunna sälja den till SVT.

Så om programmen uppfyller SVTs oerhört strikta krav på opartiskhet, saklighet och relevans då kan de köpa in det här materialet från privata tidningar. Det känns idiotiskt att använda ordet privat i det här sammanhanget. från de svågre kapitalistiska tidningarna. Och på det sättet då så kan tidningarna få en del och man får förmodligen ständigt ökande andel av sina intäkter från Statskassan och licenspengar istället för från sina kunder.

Och den andra saken är att de vill göra det lättare för tidningar att använda material från SVT. Man kan till exempel bädda in ett videoklipp som SVT har gjort. De nämner också databasjournalistik, datajournalistik. De vill göra olika typer av data som deras research team på SVT, PAIL och sånt där tar fram. Tillgängligt för tidningar att gräva vidare och hitta egna knäck på.

De vill ha kunskapsutbyte med medierna. De ska bjuda in till utbildning. De ska utbilda de andra medieföretagen om digitala användarbeteenden, bland annat. Utveckling inom rörlig bild och data online. De ska ha en särskild utbildning där uppdraggranskning ska lära folk. Kanske hur man gör grävjournalistik.

De vill ha samtal och dialog. De vill sitta och prata med de här medierna. och diskutera branschens framtid med mer de andra publicisterna. De hinner på att public service har samexisterat med tidningarna i nära hundra år. Båda krävs. för mediemålfangden och demokratin. Ingenstans i den här artikeln nämner man något av de problem som normalt diskuteras.

Till att börja med så har vi det fundamentala problemet. Det blir lite upprepning för de som ofta lyssnar på Radio Bubbla, men det är ganska viktigt för det pratas väldigt sällan om det i debatten. När man skapade Sveriges Radio och Sveriges Television så fanns det, till att börja med så var det inte från början en statlig verksamhet. Det är värt att komma ihåg, utan Sveriges Radio startades av tidningarna, enkelt uttryckt.

Det var den privata tidningarna som samägde radionäradiokanalen som småningom blev statlig. Samma sak var det med tv. Staten hade ingen särskild plan på att driva tv-verksamhet, men det var när en privat aktör, nämligen Anders Sandrev, numera mest känd som biografkedjan Sandrevs, När Anders Sandrev hade sett det här med tv-medium i USA, han ville starta tv i Sverige.

Privat tv, reklamfinansierad tv. Det var då man från Sveriges Radiostatens sida sa, app, app, app. Där kan vi inte tillåta privata aktörer att sända tv och radio och sånt där. Och den motivering som man hade då, som man hade under väldigt lång tid, det var att tv och radio är speciella medier, för det finns ett begränsat... Det finns bara så många radiofrekvenser som man kan sända på.

Därför kan man inte låta privata aktörer monopolisera frekvensutrymmet. För att hantera det här problemet måste man istället ha ett statligt monopol. Tanken är att frekvensspektrumet är ett naturligt monopol. Man kan inte komma ifrån att någon måste ha monopol. Så anser man att staten ska göra det. Men, det finns en annan lösning. När internet uppfanns och nyheter började spridas på nätet, då gick SVT och SR till synes utan att blinka, utan någon som hade haft reflektion gick man över till att publicera nyheter på nätet.

Nätet som är motsatsen till ett begränsat spektrumutrymme. Bara för att en hemsida finns så hindrar inte det på något sätt att en annan hemsida finns. Så man kan överhuvudtaget inte applicera samma resonemang. på det som SVT och Esser gör idag och det som är deras tillväxtmarknader. Jag skulle åtminstone säga att de är väldigt starka på nätet. Därför har man betvungen att fuska ihop nya förklaringar, nya rationaliseringar av varför det här är rimligt.

Men det är också just verksamheten på internet som blir problematisk. Och det mest uppmärksammade fallet, utan att det blir allt för långrandig här, det kan jag värt att påminna om. Det mest uppmärksammade fallet är att många svenska lokaltidningar har protesterat mot att Sveriges Radio har satt i system att de sitter på morgonen, läser lokaltidningen utenomstans i en byggnad.

Och så gör de en rewrite på den artikeln på sin hemsida. Så det är inte det de pratar om i radion, utan SR-reporten läser i tidningen att någonting har hänt och så skriver de en egen artikel kopierad i princip från lokaltidningen och publicerad på sr.se. Lokaltidningar är ofta mer beroende av andra medier, av till exempel betalväggar.

Det är en vanligare modell lokalt, det funkar i viss utsträckning ganska bra. Men det är väldigt svårt för dem att konkurrera för att som vanlig mediekonsument så har du valet att antingen så går in på på tidningens hemsida och då får du en betalväg så du måste köpa en prenumeration. Eller så måste du titta på annonser bredvid artikeln medan du läser, vilket kan vara lite irriterande. Ta lite längre tid och ladda sidorna och så vidare. Eller så går till Sveriges Radios hemsida.

Får en ren och fin hemsida utan reklam. utan betalväg och prenumerationskrav, men du kan läsa samma artiklar. För att SC-reporterna sitter och kopierar tidningsartiklar och lägger upp dem på sin egen hemsida. Man behöver inte vara någon djupsinnig analytiker för att förstå det här problemet. Man behöver bara få det förklarat för sig med några meningar en enda gång. Det är så uppenbart att det är ett enormt problem, och framförallt att det är en direkt intressekonflikt.

Det är en direkt intressekonflikt mellan två totalt öppna grupper. Det är ojämlika parter här. Den ena parten har en budget på 7 miljarder årligen från staten som de inte behöver göra ett piss för att få behålla. Medan alla andra på marknaden måste styrkämpa för att få in en enda krona för att finansiera sin verksamhet. Så det är provocerande att man inte ens nämner de uppenbara intressekonflikterna som finns.

Boris

Allt det här bygger på nedtoning av mängder av reella konflikter. Och för mig som gammal journalist så är det ju ett obehagligt paradigmskifte på ett sätt till. Och det är ju det här med att vi ska samarbeta. Alla ska plötsligt samarbeta i den här gammel halvstatliga mediasfären. Och det är strid emot varje journalists instrinkt.

Jag menar på den tiden Aftonbladet och Expressen påminner om riktiga tidningar. Det är ett bra tag sedan. Då var det ju strid på kniven. Den på någon av redaktionerna har sagt att ska vi inte starta ett samarbetsprojekt med Expressen eller Aftonbladet? Man ska byta järnslagen. Ja, alltså... Bra nyheters naturliga miljö är den stenhårda konkurrensen mellan olika tidningar eller radiokanaler eller återöver olika medieplattformar.

Konkurrenskamp. Vem får fram den bästa nyheten? Vem uppdagar de fördolda sanningarna och förklarar dem? Annars har vi ingen mediaverklig mening och inget nyhetsflöde. Det man gör här, det är liksom, kom hit ska vi kastrera er. Alla ska samarbeta, alla ska dela kunskap och uppdrag granskning ska formatera huvudjärnorna på de så kallade grävande journalisterna i landet. Det är den totala likriktningen vi står inför här.

Martin

Det finns bara en värdegrund Boris, så varför ha mer än en mediaorganisation?

Boris

Det är för det är så sant. Jag vet inte. Återigen, det visar sig att jag är gammaldags. Jag måste förnya mig.

Martin

Ut med de här nattsdomna idéerna om konkurrens och reportrar som tävlar om att uppdaga sanningen. Stjärne, Helin och Lagerkrans har ju sagt nu att man ska istället samproducera artiklar. Man ska göra alla grävjobb tillsammans och sen ska man ha koordinerade samtidiga publiceringar. Det är en skön nyvärld, som de tänker sig. Men trots att de har sin ambitiös agenda och sina nästintill outsinliga resurser, så är de så otroligt dåliga på att göra det de ska göra.