Button-svg Transkribering

Nikodemus Ungh: Postmodern nihilism genomsyrar dagens samhälle

Redan medlem? Logga in

Få tillgång till alla inslag och transkriberingar från radio bubb.la

  • 20 euro/månad, ingen bindningstid
  • Alla 9 076 inslag från arkivet
  • Över 1 000 timmar ljudmaterial
  • Transkriberingar av alla inslag

För att bli prenumerant, gå till den här sidan:

Martin

Nicodemus Ung Postmodern nihilism genomsyrar dagens samhälle. Frihetskamp enda sättet att övervinna tyraniet. Det här är ett inlägg från Nicodemus Ungs blogg Fidelitas et Libertas som är ett oerhört intressant blogg tycker jag. Nicodemus är en av, jag skulle säga en av våra allra främsta offentliga intellektuella i Sverige och jag läser allting han skriver med stort intresse.

Men det här inlägget som har rubriken Postapokalyptisk frihetskamp tyckte jag var särskilt intressant för att det formulerar någonting som jag ofta har tänkt på. Men det kristalliserades lite grann i mitt tänkande när jag läste det här inlägget. Nämligen tanken att... Man pratar om katastrofer som är analkande.

Det kommer stora kriser. En sak som det pratas om ibland är katastrofernas konvergens. Att det inte är en, utan att det är ett stort antal olika kriser eller katastrofer som nu rör sig mot sina upplösningar eller sina toppar vid ungefär samma tillfälle. Så man har ekonomiska kriser, miljökriser, statliga kriser, kulturella kriser och det ser ut som att beröra sig eventuellt mot ett oerhört dystert crescendo av kriser och katastrofer.

Men det finns ett annat perspektiv som intresserar mig och som formuleras på ett bra sätt här, nämligen att det kanske är så att den största katastrofen, den viktigaste katastrofen, kanske redan har inträffat. Det kanske inte är så att vi står inför en apokalyps utan att vi befinner oss i ett postapokalyptiskt tillstånd.

Det Nicodemus skriver om här är att, åtminstone i en kulturell bemärkelse, så befinner vi oss i ett postapokalyptiskt tillstånd. Därför att kulturen har redan tagits över, skrivits om och överskridits av kulturen. av en ny typ av kultur, eller en antikultur. Han spårar det här till den franska revolutionen, inte minst.

Efterdyningarna av den franska revolutionen, och det han beskriver som ett ontologiskt undantagstillstånd, där den sekulära världsbild som föddes under renaissance-humanismen, som fick politiska definitioner hos upplysningsfilosoferna, konfronterades av nihilismens seder i de moderna byråkratierna. och i den moderna kulturen. Jag tycker det här är en väldigt intressant och tilltalande idé.