Martin

Henry Dampier, Alternativa högern som attekerades av Hillary består av vanlig medelklass som tröttnat på att konventionella högern inte motsatt sig den dominerade identitetspolitiska agendan från vänsterhåll. Vi pratade alldeles nyss om Justin Raimondos artikel om Hillarys alternativ högertal. Och här har vi ett alternativt perspektiv.

som man kan säga kommer från Alternativhögen själv. Henry Dampier är en skribent som ibland skriver på Social Matter. Social Matter kan man säga är flaggskepps-sajten för en viss gren av Alternativhögen i alla fall. Det här är en ganska intressant analys. Det är en av de bättre texter jag har läst som jag tycker ger en bra introduktion till vad det här alternativhögen egentligen är för någonting.

Under de senaste årtiondena har vi sett en explosion av det vi ibland kallar för identitetspolitik. Där man istället för att prata om klassiska uppdelningar i samhället och ekonomiska frågor som traditionellt sett har varit centrala både för för liberala krafter, definitivt för marxister. Generellt sett så har man fokuserat på andra saker, men nu pratar man väldigt mycket om specifika grupper.

Grupper som definieras på grundval av etnicitet, kön, sexuell läggning och även andra uppskriva kategorier som till exempel funktionshinder. Och i och med det här intensiva fokuset som också har genomsyrat alla samhällseliter, politiken, akademin, medierna, jag tror det här är huvudfokuset. så skapas det en motreaktion.

För om du kan ha identitetspolitik, om man insisterar på att ha identitetspolitik för alla de här underprivilegierade grupperna då finns det ju också en logisk konsekvens av de här idéerna. Att om de här personerna kan ha sin egen intressepolitik då måste ju de andra grupperna också kunna ha sin intressepolitik. Det vill säga till exempel vita människor från medelklassen, de som anses vara de privilegierade.

De personerna är ju för all del på vissa sätt privilegierade. Det är inte så att den politiska tendensen är 100% grundlös. Problemet är bara att om man ser till just elitskikten i samhället och elitinstitutionerna som till exempel politik, som media, som i stort sett alla universitet som finns, masskulturen som produceras i Hollywood på andra ställen och så vidare.

I alla de här sammanhangen så är det just vita människor, män, folk som inte är fattiga, folk som jobbar snarare och arbetslösa och så vidare. Det är de som är de mest utsatta i grupperna. Oavsett vad vi tycker om de materiella omständigheterna så är det absolut glasklart och helt omöjligt att ifrågasätta på ett seriöst sätt. Att det är de här grupperna som är måltavlan för hat, misstänkliggöranden, politiska kampanjer.

Det blev en massiv pågående attack hela tiden mot de här grupperna. Och åsett vad man tycker om det här, åsett vilken analys man gör Jag är lite kluven, jag har inga definitiva svar eller uppfattningar här egentligen Men det är i alla fall ganska naturligt att det kommer en motreaktion Och det är ett ganska bra sätt att illustrera och förklara vad alternativhögen är för någonting Det är helt enkelt de personer som nu pekas ut av eliterna som som privilegierade, onda, arkaiska och de ska motarbetas. De personer reagerar och svarar med samma mynt.

Boris

Ja, man kan dra linjerna lite längre bakåt. För jag tror att det vore fullt möjligt att faktiskt linera upp en förnuftig vit identitetspolitik idag i USA och dra linjerna bakåt. För att som du säger, idag så är det alltså den vita medelklassen som befinner sig i skottgluggen. Men under 1960-talet och början på 70-talet så var det den vita arbetarklassen.

i USA som befann sig i skottgluggan. Då var det de som utmålades som reaktionära, dumma i huvudet och som försvarade sina privilegier. Och det var ju en privilegierad grupp. De hade jobbat snorhårt i tre generationer, i stålverk, gruvor, fält, byggt egna jordbruk, varit byggnadsarbetare, skogshuggare. Och på 60-talet och 70-talet så rasade de här branscherna totalt.

De får många bearbetslösa, väldigt många får det sämre också, även om de behåller jobben. Parallellt med detta så ser ju väldigt många vita att, åh stat, vi får det, Jonssons stora starka samhälle, det är de svarta vi ska ta hand om. Och de blir ju asförbannade. Och då är det ju så att det är så svårt att få det. Vi som är gamla nog minns de målen, då vi minns hur man sköt på vit amerikansk arbetarklass som reaktionär och efterblivande för att de inte fattade varför de skulle fortsätta betala för något när man samtidigt hade underminerat grunder för deras ekonomiska och sociala existens.

Idag har det gått så långt att den här gruppen är desperat och tyst i stora delar av USA. Utmattad. Och då tar vi nästa vita grupp. Medelklassen. Idag är det de som beskrivs på precis samma sätt som en vit byggjobbare i Brooklyn beskrevs i början på 60-talet.

Martin

Det är väl värt att minnas detta.

till det arv som man anser att de här grupperna egentligen har. Oavsett hur man definierar dem, vita människor, europeiska människor, manliga människor, så har man betydligt mer att stå på och knyta an till än vissa av de andra grupperna. Till skillnad från funktionshindrade eller små minoritetsgrupper, afroamerikaner, så försöker man knyta an till egentligen hela den genuint västerländska traditionen.

En europeisk kanon, europeiska värderingar som till skillnad från vissa av de andra grupperna har byggt en världshistorisk civilisation. Vissligen är det en civilisation som tycks vara på väg att gå under och gå självmord just nu. Men jag tror att det är därför de är så rädda för den här rörelsen. Därför att de hämtar sin kraft och inspiration från någonting väldigt stort.

Någonting som människor har varit frikopplade ifrån väldigt länge. Men som de nu börjar hitta tillbaks till, nästan för att man tvingar dem. Man trycker in dem i ett hörn. Och det är först nu den här typen av reaktioner kommer. Så det här kan bli ganska farligt för sådana här som hillar i Clinton. Och jag tror att hon kommer ångra bittert att hon pekade ut alternativhögen och därmed lyfte upp den på det här sättet.

Boris

Du pekar på en viktig sak där, alltså sökaren tillbaka till rötterna. Därför att om man tittar på den grupp jag talade om som fick stå i skottlinjen först på 60-talet, vita amerikanska arbetarklass. Så den gruppen har ju alltid levt med sina kulturella rötter. Alltså du kan ju komma till små städer. Där du tror att du har hamnat i Ukraina eller i Ryssland eller i Serbien eller i Italien.

I arbetarklassen håller man väldigt hårt fast vid sina kulturella rötter och gör det fortfarande. Ju sämre man har fått det, desto mer har man lutat sig mot de traditioner och seder man fört med sig från det gamla landet. Även idag i småstål- och gruvsamhällen till exempel. Och det som händer idag tror jag, som det här Hillaritalet och Alt-Right-rörelsens uppgång.

Det är den vita amerikanska medelklassen, nästa generation ur den här förtrampade vita arbetarklassen. Alltså de som har pluggat, college, universitet, fått jobb och liksom, nej men jag är inte ukrainare eller serb eller italienare längre. Jag är liksom amerikan. Nu drar man undan mattan för dem och då kommer de också att söka sig till. Då åker de hem till mamma och pappa i... i rost och stålbältet och säger, hörrni vi måste snacka om vår historia. Jag måste ha en grund att stå på.

Martin

Det här är i alla fall någonting som jag tror att vi kommer få se mycket mer av, på gott och på ont. Men jag tror ju att det finns definitivt många positiva saker. Jag är inte optimistisk som alternativhöger är. De tror att vi kan få någon sorts kulturell renaissance. Att europeer och europeerättlingar ska kunna resa sig och återvända till civiliserade värderingar.

Jag tenderar ju att tro att det är för sent. Att vi redan har... Vi har redan gått över flera viktiga gränser som gör att det här är ett ganska fåfängt projekt. Det är något annat vi måste fokusera på. De har i alla fall den optimismen. Så det är väl någonting positivt. Det skulle kunna komma någonting bra i det. Samtidigt så tycker jag för min del att det är problematiskt att högern också går in på ett identitetspolitiskt spår.

Därför att på samma sätt som vi kritiserar den tendensen hos vänster, så även om det är skillnad på höger och vänster, inte identitetspolitiken är höger och vänster, det står för olika saker, det baserar sig på olika traditioner och så vidare. Så finns det i mina ögon ändå så pass mycket... Så mycket marxist fortfarande att jag undrar om vi inte måste fokusera trots allt på de ekonomiska, de materiella frågorna.

För att risken är att de sakerna hamnar i skymundan. Och det är också någonting som man har sett historiskt att på 20- och 30-talet till exempel i Europa så blåsade det upp en enorm konflikt mellan krafter som man tänker på som till höger, fascistiska och olika typer av fascistiska associerade krafter å ena sidan. och å andra sidan antifascistiska krafter till vänster.

Och i den här typen av konflikter så tenderar vissa andra saker att bli marginaliserade och glömmas bort. Till exempel frihetliga idéer. Frihetliga ideal tenderar att hamna ganska långt ner på listan och trängas ut av den här kulturella kampen. Och jag är öppen för idén att den kulturella kampen är väldigt viktig. MÄN. Jag är också orolig för att vissa andra fundamentala perspektiv hamnar i bakgrunden.

Och det är också ett problem som jag personligen ser med alternativhögen i den mån som jag förstår mig på vad den är för någonting. Nämligen att den saknar en enhetlig, kohärent, ekonomisk analys. Vilket jag tror är väldigt viktigt. Och det är en styrka som libertarianismen har. En enorm styrka. Där jag tror att alternativhögen, om de ska vara framgångsrika på sikt, Där måste de också integrera en materiell och ekonomisk analys. Och helst förstås den libertarianska analysen.

Boris

Det där är jätteviktigt. Det är något som extremt ofta glöms bort. Om man bara ägnar sig åt kulturkamp oavsett vilken ståndpunkt man intar. Att inte fundera på ekonomi, hur ska företag byggas, vad är sunda ekonomiska förhållanden överhuvudtaget. Då tenderar det väldigt lätt att hamna i att Det är en kamp om fördelning av statens resurser. Att staten står kvar där det är oro att bo. Om byråkraterna kan titta på hur vänster och höger slåss om vilka identitetsprojekt som ska få pengar. Och då sitter vi i skiten igen.