Martin

Megan McCardell, Vadslagningsmarknader misslyckas med att förutspå nationalistiska strömningar då de reflekterar värderingar hos de globaliserade eliterna som måste sluta fred med människor med nationell lojalitet. Det var den mest intressanta brexit-analysen som fanns på bubblan idag.

Jag tyckte det var riktigt intressant att läsa den här artikeln. Den här ledde om. Meghan MacArdle ger ett alternativt perspektiv på de olika sidorna och vad de egentligen håller på med. Påpyrkar dels det här med att eliterna satsar dubbelt upp på sin misslyckade strategi.

Men det gör en ganska intressant historisk parallell, nämligen att försöket att skapa EU och att skapa en sorts superstad EU har många likheter med hur man för ett antal hundra år sedan i Europa försökte på olika, mer eller mindre artificiella sätt att skapa nationalstater.

Även då hade man eliter i samhället som ville skapa nya sociala enheter som dels skulle möjliggöra en större centralisering av makt i ett större område och dels skulle överskrida och ersätta lokala gemenskaper, identiteter och intressen som fanns men som var i vägen för de här eliterna.

Men skillnaden som påpekas här är att när det begav sig, när de europeiska nationalstaterna grundades, så hade man väldigt stora, ambitiösa och också framgångsrika projekt för att skapa identiteter. Man hade flaggor och nationalsånger och nya berättelser för att foga samman de här nya, i många fall helt påhittade, nationaliteterna.

Och i många fall har det fungerat. Det är så pass bra att människor nu identifierar sig längs de här nya linjerna. Riktigt så bra har det inte gått för EU-anhängarna, för de politiska och andra eliter som har försökt skapa EU-staten. Visserligen har man försökt, man har försökt med EU-flaggan och EU-nationalsången och sånt där.