Martin

Seriefiguren Kalla Anka fyller 82 år. National Geographic firar med bilder på Ankor. Du frågade mig alldeles nyss, Boris, vad jag har för relation till kalanka. Jag växte upp med kalanka, med gamla klassiska kalanka. När jag var liten så fick jag inte titta på Duck Tales. Jag vet inte vad det heter på svenska, men Duck Tales fanns det något som hette. Som var en sån här tecknad serie som var gjord på 80-talet eller 90-talet.

Då visade de på tv ibland. Det där var inte korsor i hemmet där jag växte upp. Det som var bra var gamla klassiska kalanka, särskilt när de var tecknade av Karl Barks och gärna de här fina gamla tecknade filmerna från 50- och 60-talet. De fick jag titta på hur mycket jag ville på VHS. Jag tror jag hade alla delarna av de här guldbanden som gjordes för att sammanställa alla Karl Barks tecknade kalanka.

Jag tror jag hade tolv band med bara kalanka-serier som kallades till det. som såldes på ett radera här i samband med att det flyttade till Malta. Jag måste säga att jag har haft en relation till Kallanka och behållning av de här berättelserna. Men bara de gamla klassiska, jag vet inte så mycket om de här nya grejerna som producerades från 80-talet och framåt.

Boris

Jag gillade alltid också den gamla Kallanka. Märkligt nog för att han alltid var så förbannat kolerisk. Obalanserad. Det är svårt att inte känna en sån här själslig affinitet.

Martin

Ja, man kan identifiera sig med det draget ibland. Kanske inte minst när man sitter och gör radio i bubbla. Men samtidigt så var ju Kalle en... Eller vad är? En pigg och livaktig 82-åring, om jag förstår saken rätt. Han var ju på många sätt en osympatisk person. Egoistisk, snarstrucken, kortsiktig. ställer till det, orsakar problem för folk. I slutändan så är han alltid väldigt lojal med knatte, fnatte och tjatte.

Och liksom, det löser sig på något sätt. Men egentligen så är det ju hans brorsköner som hela tiden måste rädda honom i knipan. För att han är så neurotisk och kortsiktig. Ja,