Transkribering
Frederick Kuo: Kinas dominanta ställning i Afrika beror på annat synsätt än väst
Martin
Fredrik Koo, Kinas dominanta ställning i Afrika, beror på att man ser länderna som handelspartners, medan västvärlden huvudsakligen fokuserar på bidrag eller utvinna naturresurser. Det här är en artikel från The National Interest som sammanfattar en geopolitisk utveckling som vi pratar ganska mycket om här. Nämligen vad Kina egentligen håller på med.
runt om i världen, deras nya och väldigt sofistikerade planer för att skaffa inflytande i Afrika och bortom Afrika. Det här är en analys som är ganska fräck från ett västligt perspektiv och alldeles på pricken, tycker jag. Jag börjar med att förklara den europeiska kolonialismen och de mentaliteter som har funnits bakom den och kommit från den.
Hur man har haft idéerna om The white mans burden Klassiska Kipling-citatet inledde den här artikeln Men Kina har haft en helt annan inställning Till exempel länder i Afrika när man närmar sig dem Det kan möjligen bero på att Kina har en närmare historia, närmare tiden för Kina.
Att själv har varit ett koloniserat land och levt där. och leva under europeernas klackar och behöva göra saker utan sig loss. Det skulle också kunna bero på någon annan skillnad mellan Europa och Kina. Jag är ingen superexpert på äldre tiders kolonisation. Men Kina har i många århundraden varit en handelsnation.
Det här som Kina håller på med att man skapar handelsvägar nu, den nya Silkesvägen och sådana saker. Det där har en motsvarighet till saker som kineser höll på med för väldigt länge sedan. Det verkar i alla fall som att man har en bättre strategi än vad hela resten av världen har tillsammans för att ta sig an Afrika och få tillgång till afrikanska marknader, göra bra investeringar i Afrika, bygga strategiska partnerskap, militärt gynnsamma allianser och så vidare.
Boris
Det finns ju flera, alltså det finns ju en, du var inne här på likheter mellan om Kina och Afrika skulle stå varandra närmare en Afrika västvärlden. Och jag tror det finns en sak, och då pekar det på det här med frigörelsen från kolonierna. Och där tror jag det finns en av förklaringen till att kinesiska ledare har lätt att prata med afrikanska ledare oavsett chattering.
Avkoloniseringen både i Kina och i Afrika kännetecknas av, tror jag inte egentligen, befrielse. Utan att vissa skikt i ursprungsbefolkningen tar makten för sin egen skull och genomför frigörelse, kamp och revolutioner. Och sen blir sittande som en styrande klick. Och inför väldigt strängt och hårdstyrda samhällen där marknaden bara tillåts dominera, existera på den här klickens villkor.
Och det här gör ju att det finns en väldig likhet, alltså i grund och botten mellan Kina och USA. och de olika afrikanska staterna. Därför tror jag att ledarna där har väldigt lätt för att prata med varandra komma överens och bygga infrastrukturprojekt. Och sen har man ju också likheten i mentaliteten att den kinesiska regimen står inför uppgiften att hålla ihop riket att slå ner separatiströrelser, muslimska rörelser och samma sak kännetecknar väldigt många av de här afrikanska länderna.
Så att mentalitetsintresse mässigt och socialt ursprungs mässigt så finns det mycket som förenar de styrande klickarna i de här olika delarna av världen. Förutom det ekonomiska materiella intresset.
Martin
Man kan säga att det ekonomiska materiella intresset är mer renodlat i de kinesisk afrikanska relationerna än vad de har varit till exempel i europeisk afrikanska relationer. Och. Nu börjar det bli mer allmän gods att Kina har en mycket mer seriös och framgångsrik strategi i Afrika. Men som det förklaras då utföljt i den här artikeln så har europeerna alltid fokuserat mer på politik.
Och de har alltid varit väldigt petiga och ska alltid lägga sig i olika typer av afrikanska politiska andelägenheter. Man har hela tiden ett stort komplex kring att man måste rädda afrikanerna, måste frälsa dem från sin situation i Afrika, sig själva egentligen. Kinas policies däremot, de är no strings attached.
Man gör investeringar rakt upp och ner. Man har inga synpunkter på hur afrikanerna organiserar sig politiskt eller löser sina problem. Kina vill bygga motorvägen och de lånar ut pengar till en eller andra. De vill dels få tillgång till afrikanska marknader och dels bygga upp. nya afrikanska marknader för att kunna importera saker, exportera saker. De har ett väldigt brett och långsiktigt perspektiv.
Boris
Just det, att de har det så möjliggör det breda långsiktiga, eller bidrar till det breda långsiktiga perspektivet är ju att de ser ju inte det här problemet som en del västerländska politiker och andra gör i hur de afrikanska staterna ser ut. Kineserna tycker det, ja men det där är väl ungefär som i Kina fast de är svarta istället för gula. Stora förtryckta bondebefolkningar är ofta utan jord.
Och den här styrandeklicken, det är utmärkt att partners gör affärer med. Men jag tror att det finns en faktor till som bidrar till kinesernas framryckning och som man inte berör här. Och det är deras bereddvillighet att initialt sett under lång period göra dåliga affärer. Alla de här projekten, de går in i infrastruktur och annat, ger ju inte dem omedelbar avkastning och vinst.
Men det innebär att de slår klonar i de här länderna och gör dem beroende av kinesisk kapital, kinesisk kompetens och så vidare. Så att man räknar med att det här är investeringar man gör i ett land för att skapa ett beroende som man kan ha nytta av på sikt. Och den där långsiktigheten finns inte. hos Västerlandet. Kineserna är ju verkligen imperiebyggare.
Och det här är ingenting, det här policyn gentemot Afrika är ingenting nytt. Man ska komma ihåg att den inledde sig redan under Mao Zedongs tid. Att även under kulturrevolutionen och innan dess under det stora språnget den kinesiska ekonomin havererade. på alla sätt, tiotals miljoner döda i svält och så vidare. Så var det så att Kina uppehöll stenhårt sina åtaganden gentemot till exempel Afrika.
Det finns en otrolig långsiktighet i den här satsningen. Så att även när det egna folket svalt eller inte hade kläder till exempel, så gick det textil och export av förnödigheter till Afrika. bara för att man skulle ha klona kvar i den.
Martin
Ja, intressant. Mycket intressant. Man kan ju tänka sig att kinesiska politiker tänker mer långsiktigt än västerländska i alla fall. Eftersom västerländska politiker, vi vet exakt hur långt i framtiden de tänker. De tänker i snitt fyra år framåt, eller snitt två år eller något sånt där. Genomsnittlig tid till nästa val.
Boris
Martin
Ja. Precis, det kan man säga. I många fall är det nog så. Men i bästa fall. I allra bästa fall tänker en västerländsk politiker till nästa val. Så att när de är som absolut mest långsiktiga, den här udda torsdagen i månens fas, precis när man är så långt bort som möjligt från ett val i cykeln, och det är ett skottår emellan, då tänker en politiker fyra år framåt. Aldrig längre. Men kineserna har ju ett annat system.
De har ju inte val på samma sätt och de byter inte ut lediga litteraturet riktigt lika ofta. Utan de har ju ett sådant här generationssystem. Jag vet inte om de är inne på nu, men de är kanske 50- eller 60-generationer. Jag vet inte hur ofta de byter, men de byter en gång vart 15-åren. Om jag fissar. Bara på hur många generationer de har och hur länge Kina har funnits i sin moderna form.
Det innebär ju det att kinesiska politiker är i bästa fall då, säg, tre gånger mer långsiktiga än europeiska politiker. En europeisk politiker kan se fyra år framåt, en kines kan se femton år framåt och sånt. Det måste ju göra en enorm skillnad för deras beslutsfattande kan jag tänka.
Boris
Det gör en enorm skillnad och sen är det framförallt att de ser sig som, håller jag på att säga, en avnatshavare av en slags idé om och av Kina. och Kinas roll i världen. Och det där är viktigt för dem för att kunna behålla positionen under de femton åren. Så att du kliver inte in i maktens korridorer utan att vara en bärare av den kinesiska synen på världen.
Och det här är det jag var inne på förut, det är väldigt viktigt att komma ihåg att oavsett svängningar i den kinesiska politiken internt Det innebär faktiskt att man på många sätt bryter... Man hade ju en önskvärdig tidigare, man hade en önskvärdig tidigare tidigare tid.
Det innebär faktiskt att man på många sätt bryter... Man hade ju en önskvärdig tidigare, man hade en önskvärdig tidigare tid. Under en tid då Kina var kolonialt undertryckt så uppstår en massa små, nästan självständiga riken som har starkare relation med västerländska stater än med Kina i sig.
Det är först när revolutionen kommer som man återupprättar märkligt nog den här krigsdagen. långa linjen i den kinesiska historien och politiken att Kina ska expandera och den har man hållit vare sig det har varit kulturrevolution eller högersvängande Deng Xiaoping så har expansionen varit ett konstant faktum och det ska man då ställa mot till exempel den amerikanska virrigheten i utvecklingspolitik
Martin
Ja, det var intressant. Det är tänkvärt. Jag brukar prata ibland om Stratfor, George Friedmans geopolitiska analyser av Kina bland annat. De pratar ju om hur man kan göra för att få till en Någonting väldigt snarligt du pratar om, men de tänker på det som en cykel av expansiv respektive kontraherande verksamhet.
Så som de ser det då så har Kina varit inne i den expansiva halvan av cykeln. Där man får väldigt mycket handel längs kustområdena, mycket kapitalakumulation där. Då får man också ojämlikhet mellan kustområdena och det inre av Kina. Så det är det. längre här och håller ihop socialt så kan man fortsätta expandera, expandera ekonomiskt, internationellt, militärt kanske till och med men man kommer till en punkt där de inre motsättningarna blir för stora, då det blir för mycket konflikter mellan de rika människorna som lever på handel vid kusterna och de fattiga människorna som inte har någon kontakt med den ekonomin och bor i något landet.
Då hamnar Beijing i slutändan gång på gång genom historien i en valsituation. De måste välja mellan den framgångsrika handelsverksamheten vid kusten eller Kinas politiska enhet och Beijings kontroll över hela Kina. Beijing väljer alltid den politiska kontrollen.
Förr eller senare kommer man till den punkten där expansionen avbromsas och ersätts av att Kina sluter sig inåt. Vi sätter upp murar, begränsar handel och dämpar ekonomisk tillväxt. för att gengäld att Beijing ska hålla makten över hela landet. Ser du också en sådan utveckling framför dig? Exakt.
Boris
Ja, alltså det där, det är det problemet som kinesiska ledare, oavsett kulör, hela tiden ställer sig för. Vid en viss punkt i expansionen så skapar man inre spänningar som måste hanteras. Den vanligaste lösningen har ju varit just det här med att få tillbaka den här kvinnliga kulturen. Vi bygger muren, konsoliderar inåt, skapar ordning och får inte släppa greppet. Men det vi ser nu och som vi faktiskt har rapporterat om är ju hur man tror är på väg att försöka lösa den här motsättningen på ett annat sätt.
Att bibehålla en expansion och parallellt med ett ökat inre förtryck. Vi har tagit upp det med moderniseringen av de väpnade styrkorna och fortsatt expansion både handelsmässigt och militärt. Och de här senaste månadernas offensiv från partiledningen för att strama upp disciplinen i partiet och i landet.
Presidenten har ju gjort väldigt tydliga uttalanden om att tillbaka till matsetong, partiets roll ska stärkas, partiets roll över medierna ska stärkas, partiets roll över ekonomin ska stärkas. Och man har påbörjat och haft ett tag under en omfattande utrustning av personer som anses som korrumperade. Och i sådana utrustningar kan vem som helst lycka med att vara korrumperad eller inte.
Jag tror man försöker lösa den här motsättningen genom att sten hårdare styr inåt för att kunna få avbryta expansionen. Vi får se om de lyckas.
Martin
Ja, det är jättespännande att följa vad Kina tar sig för både i Kina och utanför, till exempel i Afrika som vi pratat om nu.
Boris
Martin
Vet du vad jag vet? Jag ligger här ibland och spejar med min skrikare mot hamnen. Jag har inte sett några sådana här röda flaggor med stjärnor på och sånt. Då hade jag dragit öronen åt mig och... Nej, inte än. Inte än, tack och lov. De kommer, tyvärr. Nej, Malta är ju ett väldigt opportunistiskt land när det kommer till sådana här saker. Så att kineserna är nog varmt välkomna att komma och investera här och bygga en flott bas av...
Gud vet vad. Det är värre länder än så, vågar jag nästan påstå. Får göra stora investeringar och svåga kapitalistiska lösningar med den baltiska staten. Ja, vilket intressant inslag det här om Afrika det blev, Boris. Det är nästan som att man kan tro att det är söndagssändning.
Boris
Martin
Det är lite sån här... Du spallar över lite från förutsättningen.