Martin

Kvällstidnings indignation när bank tar betalt för tjänster. Treåring tvingas dela sparpeng lika med syskon. Det här är en oerhört obskyr nyhet där bubblar träffas från en alldeles unik vinkel. Det här är en väldigt komplicerad nyhet och det här är en sån här gång då vi måste göra lite flerskedsriktighet för att verkligen packa upp allting som har hänt. Det här handlar om Herbert. Herbert, tre år, från Skivarp i Skåne.

Hans föräldrar, hans mamma Ulrika Nilsson, har uppmuntrat honom att spara pengar. Han och hans lilla syster Ellen har sparat och fått vara sin spargris. De har fått stoppa pengarna själv, mor och farföräldrar, och stoppat myntsmåsedlar i de här elefantformade bössorna. Nu blev det till slut dags att tömma de här spargrisarna. De åkte till Skurup, till bankkontoret, till Sparbanken i Skurup.

Där man har ett sånt här kontorbank. Det är ett bankkontor som är ovanligt men som fortfarande finns på vissa ställen där de hanterar kontanter. Här blev familjen oerhört indignerad när de upptäckte att eftersom beloppet översteg 500 kronor så var man tvungen att betala en avgift, 2,5 procent av beloppet, för att sätta in de här pengarna på ett bankkonto.

Och det finns ingen gräns på upprördheten, besvikelsen, indignationen och kränktheten över att banken har magat av betalt för sina tjänster?

Boris

Jag är faktiskt väldigt fascinerad av den här nyheten. Här ligger något seriöst, något väldigt stort. En småsak i det hela, att jag faktiskt inte förstår Bankens policy om jag fattar det rätt, den är lite bakvänd. Det rimliga är väl att man tar betalt av, belopp upp till 500, då ska det ta betalt för att det är hanteringskostnader, för att det är så litet belopp.

Men om man börjar pytsa in, här har du 1500 i spargrisen, då är det mera stålars. Då kan jag tänka mig att hanteringsavgiften och annat minskar. Det är ett rationellt sätt att hantera. Kommer jag med 75 så får jag betala för hanteringen. Kommer jag med 1500 så får jag betala ingenting, eller mindre i alla fall.

Men det viktiga här tycker jag, det fascinerande som... Mamman eller mormodern tar upp att det här mentalitets- och kulturskiftet vi har. Jag minns också det där som hon berättar om att förr så uppmanade man ju faktiskt. Förr så fanns ju den här Bursa Asins spara och investera mentalitet kvar.

Alltså det var en ting man lärde ut. Du får, till och med barnen skulle inse att du får inte omedelbar behovstillfredsställelse. Spendera inte allting, här får du pengar. Men spara dem tills du kan köpa något du verkligen vill ha, eller spara dem jävligt länge. Det där är ju borta nu. Ja. Och det säger ganska mycket tycker jag om samhällets utveckling. Gör av med allt på lördagsgodis istället.

Martin

Det säger en hel del om utvecklingen och det är ett bra exempel på det genererade. Men även i den här nyheten kan vi se flera liknande tendenser. Och en sådan är att samtidigt som Ulrika och Stefan är väldigt ordentliga föräldrar på det sättet att de vill lära sina barn att spara värdet, att spara saker för framtiden. Men de vill inte lära sina barn erfarenheten att Det kostar att använda sig av tjänster.

Om man vill att ett företag ska utföra en tjänst åt en själv, som att förvara ens pengar, då kan man få vara beredd på att betala en avgift för det. Det är inget konstigt med det. Det är egentligen mer naturligt på många sätt än att man får betalt av banken för att ha snällt pengar där. Det är en tjänst som de har utfört. Men då ska det bli indignationsartiklar i kvällsposten. Så långt vill man inte gå. Att man lär barnen att man ska spara visst, men man ska inte betala för saker.

Och det är inte så att saker har konsekvenser och kostnader kopplar sig till sig. Och det kanske skulle vara nyttigt för Herbert och Ellen att reflektera över. Men nej, där går gränsen för hur mycket förnuft och civiliserade principer som man vill överföra till sin efterlägg. Men sen finns det en annan sak, och Akut, som jag reagerar på, som mig vetligen inte har uppmärksammat i andra medier.

Och det är inte en av vinklarna som de tar här i kvällsposten. Och det är att de kom in på banken med två spargrisar, en för Herbert och en för Ellen, för att få in det här på bankkontot så att de kunde räkna dem. Och det gjorde de med en sådan här automatisk maskin. Men då hällde de alla mynten från båda spargrisarna. i samma mynträknartratt. Tryckte på knappen fick de räknade. Sen fick de ett kvitto för båda spargrisarna.

Sen tog de nu beloppet, delade det på två och satte in på varsitt konto. Och de krånglade in sin massa resonemang här. De indignerade över att, ja, jag bara har för att du slog ihop dem. Så blir det över 500 kronor och så ska de ta avgiften. Hur i hela världen tänker ni när ni ska visa era barn att hur mycket du än sparar, så spelar det inte inte ut att du får pengar som du sparar, utan de ska lägga sin gemensamma och socialistiska potten, så ska alla barnen dela lika på pengarna som du har sparat ihop.

Det är liksom, fine, ni fick ett rätt. Ni gjorde en sak rätt, att ni skaffade spargrisar och lärde barnen värdet av att spara. Men på alla andra punkter, där vi överhuvudtaget har någon information om hur den här familjen opererar, så verkar de ju vara helt åt skogen.

Boris

Ja, det börjar, alltså grunden är väldigt bra, men sen märks det att deras mentalitet och tänkande är väldigt anfrättad, tyvärr. Men då kan familjen gå reda, tror jag.