Martin

Konstfackstudent placerar ut benlösa bänkar i hökarängen. Vill locka fram tankar om vem som får sitta på marken i det offentliga rummet. Menar att sittande är någonting väldigt provokativt och en väldigt stark handling. Man kan alltid hitta de här speciella nyheterna som får en att häpna. Som får en att sitta och gapa lite framför skärmen trots att man redan tror att man har sett allting. Som man kan hitta på i svensk lokalpress av den här typen.

Boris

Ja,

Martin

här har vi ett grillararkitekturprojekt. Matilda Emriksson har ställt ut parkbänkar utan ben. Vanliga gröna parkbänkar utan ben, bara en sittdina på marken och ett litet ryggstöd. Det här gör Matilda Emriksson för att hon tycker att frågan om sittandet på offentliga platser är så oerhört intressant.

Hon vill ta reda på hur folk ser på att sitta på marken. Hon säger som sagt att det är något väldigt provokativt och en väldigt stark handling att sitta på marken. Hon betonar att det inte är någon protest mot Stockholms lokaltrafik. Hon vill delvis uttrycka sitt missnöje med SLs ordningsregler. Men hon vill framförallt undersöka hur människor använder stadsrummet. Hon säger, det handlar om vem som sitter på marken. Vad innebär det om en vit tjej i hipsterkläder gör det, jämfört med en mörk man i hoodie?

Boris

Ja, alltså... Alltså, det här är ju ett exempel på hur......faktiskt, väldigt många som ägnar sig åt konst, tror jag inte har fungerande hjärnor. De upptäcker problem där det inte finns några problem. Som det här exemplet med... Är det någon skillnad på hur man reagerar om en vit hipsterflicka sitter på marken eller en svart man i hoodie?

Det beror på vad de gör för någonting, helt och hållet. Om den vita hipsterflickan sitter och blåsar och röker och ginar och sånt, så kommer säkert folk att reagera. Det beror alldeles på. Och folk sitter jätteofta på marken på somrarna i parker och annat av olika hudfärger och slag och så vidare.