Martin

Tim Black, ryska konserren i Palmyra, ställer Bach och Prokofiev som motvikt till IS-terroristernas barbari. Företsebar kritik från politiker i väst, symptom på en kultur som förkastat sina högre ideal. Det här är alltså en konsert med klassisk musik som de ryssarna har ordnat i Palmyra. Palmyra som är en svårt krigsdrabbad stad men också en sån här antik kulturskatt med gamla arkeologiska vackra tempel.

Det här är en gammal amfiteater och överallt runt omkring ser man resten av den antika tempel. Jag vet faktiskt inte vilken, det är en romersk arkitektur kanske. Det var en romersk utpost back in the day. Här har de låtit uppföra en konsert. Det är förlåtet väldigt knepigt på grund av säkerhetssituationen, men de har flugit in Rysslands bästa musiker och de får fantastiska recensioner delvis i västländsk media.

New York Times till exempel har en väldigt positivt omdöme. Det som kanske är mer intressant är vad det här symboliserar i ett större perspektiv. Det här som Spiked plockar upp. Du pratar om det här i en artikel från Spiked Online. Det är en sådan paradoxal situation som vi hamnar i idag som skapar lite kognitiv dissonans.

I den mån som det finns något land som aktivt står upp för västerländska värderingar idag så är det Ryssland. Man kan tycka att det är helt sjukt för Ryssland är ett land där den regeringen har gått som allra längst av alla europeiska länder. Där man har fullständigt avskaffat yttrandefrihet, bötesfrihet. Normala politiska system, svågerkapitalismen är fullständigt urspårad, man håller på med en aggressiv imperialistisk politik.

Oerhört mycket negativa saker i Ryssland. Samtidigt så är det bara Ryssland, det går inte att tänka sig att amerikaner, britter eller fransmän skulle ordnat en konsert med Bach och Prokofiev i en amfiteater i Palmyra. Det skulle vara ett direkt stötande för dem, tanken är otänkbar.

Boris

Det intressanta som Tim Black pekar på här är kritiken från en del. Den har vi kunnat se i svenska tidningar. Du har nästan bara sett det här noterat och omskrivet om i Expressen och då omskrivet som ett Putin-propaganda-gippo. Men den ganska grunda skribenten missar ju precis det som du och Tim Black pekar på här, att det obehagliga Ryssland och Putin blir alltså bärare av västerländska världen.