Transkribering
Lena Andersson: Skatt falsk symbol för omtanke, ingen beskattning är acceptabel
Martin
Lena Andersson, skatt falsk symbol för omtanke. Ingen beskattning är acceptabel. Måste vara möjligt skapa anarkistiska enklaver. Det här är Ida Gårda som har gjort en intervju med Lena Andersson med anledning av att hennes artikel om skatt som den sanna girigheten har blivit april månads näst mest engagerande ledartext.
enligt Illegoras återkommande undersökning. Och inte bara har vi pratat om den i Radio Bubbla, till och med vi har haft den på Bubbla Radio Bubbla, fast det är en DN-artikel och blir normalt inte länkad i DN. För det var ändå så pass intressant och väckte upprördhet bland DN och Anderssons kollegor på Dagens Nyheter.
Det var en skribent där som valde att tolka hennes artikel som helt och hållet ironisk. Tack för mig! Skrev hon en artikel som hette någonting i stil med Ironin i Lena Anderssons skattartikel är utsökt subtil. Man kan nästan tro att hon menar allvar men naturligtvis menar hon och sedan långa komplicerade tolkningar som gick ut på att hon egentligen skrev en appell mot skattefusk till anfall mot Panamafuskarna och allt vad det var.
när hon helt uppenbart skrev motsatsen. Men det var så omöjligt för den här DN-skribenten att få in i sitt huvud att någon överhuvudtaget kunde ha en sån uppfattning. Så man gick in för att förudmjuka Lena Andersson och hennes skriptröanska uppfattningar genom att låtsas som att det var omöjligt att hysa såna uppfattningar. Jag tyckte att det var en otrolig reaktion.
Det enda orsaken till att jag inte nämner namnet nu på den här DN-skribenten... för att hänga ut vederbörande. Det är en sån okänd och obetydlig person och jag har helt enkelt glömt namnet. Men någonstans blir det en frågande hängande då. Var hon ironisk? Var det här egentligen ett försvar för högskattesamhället? Eller ska man ta henne på orden? Att hon faktiskt är spritsprångandes libertarian.
Och det är det som är så bra, det är det som är så förtjänstfullt med Hilda Gårdas intervju. Därför att här blir det svart på vitt, men ingen som helst tvekan om hon är den. om vad Lena Andersson står någonstans. Inte bara så försvarar hon alla teserna som hon misstänker att hon har, utan hon säger dubbelt upp och utvidgar sin resonemang i riktningar som jag vet inte om jag har sett något liknande i svensk offentlighet någonsin.