Martin

Jan Lööf uppger sig tvingad av förlaget Bonnier Karlsson att rita om upplevt stereotypa karaktärer i Morfar är sjörövare och Ta fast Fabian för att böckerna ska fortsätta ges ut. Jag måste säga att jag brydde mig inte så jättemycket om när de skulle censurera Tintin. Jag tyckte det var löjligt, jag himlade lite i mögaren.

Jag läste Tintin när jag var liten. Det var en inte helt obetydlig del av min kultur. Min litterära konsumtion i en viss fas i livet. Men ändå så var det så här, det kändes ändå inte så personligt. Men jag fick en klump i magen när jag hörde om Jan Lööf. Därför att de här böckerna, inklusive till exempel Morfar i Sjörövare, som är i skottlinjen nu.

Det var viktiga grejer för mig. Det var väldigt inspirerande. Jag märker när jag bläddrar de här bilderna att de här... Bilderna, manieret, ordvändningarna är saker som fortfarande finns kvar. Det blir väldigt nostalgiskt när jag ser det. Det är en sån här absurd känsla, svartna för ögonen nästan, där man försöker förstå hur de här sakerna kan bli, inte förbjudna nu, men hur ett stort förlag, ett av de största förlagen i Sverige, känner att det är omöjligt för dem att ge ut morfar i sjörövare därför att det finns en...

En karaktär som är den elaka sjörövaren Omar och gatorförsäljaren Abdullah. Det hör man ju hur hemskt det är, en berättelse som innehåller någon som heter Omar och någon som heter Abdullah.

Boris

Men det är intressant tycker jag med Jan Lööf, för utom den här politiskt korrekta idiotin och rasifieringstramset så är det ju också att Jan Lööf är ju en av det moderna Sveriges mest censurerade personer de senaste årtiondena. Alla har ju varit ute efter honom. Det här är ju bara den senaste. Han är ju jäkligt luttrad, den här killen.

Det börjar ju med Olof Palmes förföljelser av Jan Lööf. För i början på 70-talet så ritade ju Lööf serien Ville i tidningen Vi. Socialkonsumentmagasinet. Där förekom en person som påminner väldigt mycket om Olof Palme. Olof Palme blev skitförbannad och såg till att vi slutade publicera ville.