Martin

P.J. Anderslinder, Svenska akademins kritik av svenska kyrkans förslag till ny gudstjänstordning är magnifik. Vill inte offra innehåll till förmån för lättsmälta ordväntningar. Svenska kyrkan fortsätter i en usinnig takt att reformera sig själv och riva upp all gammal trist kyrkotradition och hippa lösningar och formuleringar.

Och nu har man ute på remiss ett förslag till ett kyrkohandbok som innehåller mycket riktlinjer för hur man håller gudstjänster, hur man läser böner och sådana saker. En vägledande för kyrkolivet. Och nu har vi börjat få se remissvaren dels från Svenska Akademin, dels från Kungliga Vitterhetsakademin.

De är inte nådiga och det är ganska kul läsning i båda de här fallen. Hur ska man ens börja med själva grundproblematiken? De håller på med så mycket bizarra saker. En sak som de gör är att de vill ha ett mer inkluderande språk. Man får inte benämna Gud, Herren. Det är ett osakligt fokuserande på män och ett manligt privilegium.

Att männen ska få identifiera sig mer med Gud än kvinnorna. Så att man får inte säga till exempel Så lyder härdens ord som man traditionellt har sagt. Nu ska man säga istället Antingen så lyder Bibelns ord vilket Vitterhetsakademin påpekar är en självklarhet.

Det är förstås inte redundant att säga att så lyder Bibelns ord när man precis har läst ur Bibeln. Alternativt så säger man så lyder Guds ord och inte Guds ord. Vilket som akademin säger klingar stakaterat eller avhuggat. Det låter inte så bra. Så lyder Guds ord. Annars kan man tänka sig att man varannan gång säger så lyder Herrens ord och varannan gång säger så lyder Damens ord. Eller kanske varje gång att man säger så lyder Hennens ord.

Boris

Ja, men alltså ska det vara inkluderande, vilket då vart riktningshivande för den här lilla handboksförslaget, så då måste vi få med de icke binära också.