Martin

Merkel tillåter åtalet mot satirikern Böhmerman som därmed riskerar fem års fängelse för att i en dikt ha förelämpat Turkiets president Erdogan. Säger sig däremot kunna tänka sig förändra lagen på sikt. Det här är en stor historia som har varit i ropet de senaste dagarna. Det handlar om Jan Böhmerman som är en komiker i Tyskland.

Han har ett tv-program där han sitter som, jag vet inte om det finns en motsvarig till Sverige, men det är lite grann som kanske John Stewart eller någon sån här i USA som sitter och är rolig och kommenterar nyheter och också engagerar sig, går direkt in i samhällsdebatten. Han gjorde för ett tag sedan, ett satirinslag där han drev med Erdogan.

Det var ingenting kontroversiellt i Tyskland, därför att man får bedriva politisk satir. Men Bömerman nöjde sig inte med det, utan han gjorde ett nytt inslag efter det. Där han sa att det som vi gjorde häromdagen, det är helt okej, men det finns gränser för vad man får säga i Tyskland. Det är inte så att vi har full yttrandefrihet, utan vi får göra satir, men man får inte förelämpa folk.

Och för att illustrera sin poäng så har han dels med någon typ av, jag vet inte om det var en sakkunnig person, jag känner inte igen dem specifikt, de här tyskarna. Men de hade diskussioner om det juridiska, vad får man göra, vad får man inte göra. Och sen så läste Böhmman upp ett exempel på vad som är absolut förbjudet i Tyskland. Han har specialskrivit en dikt som var designad för att vara olaglig.

Jag tycker det är ett väldigt intressant begrepp. Och det är också någonting som inte alltid framkommer i rapporteringen om det här. Det var inte en slump, det var högst medvetet sätt att utmana den här lagstiftningen. Att först göra någonting som man vet ligger inom ramen för vad som är tillåtet. Och sen går man utanför ramarna och gör någonting som man räknar med ska vara olagligt.

Orsaken då att det här är olagligt? Jag kan tycka det är väldigt märkligt. Det är för att man har en urgammal lag i Tyskland som gör att det är förbjudet att förolämpa andra länders statschefer. Det är en sorts majestätsbrott kan man säga. Men för främmande nationers majestäter. Oerhört arkaisk och märklig lagstiftning att man fortfarande har kvar en sådan sak.