Martin

Två afrikanska tidningar ber om ursäkt för att ha publicerat kärnigevda åbilder på muslimska läsare klagat. Det här är en historia från Kenia, där Kenias The Star och Sydafrikas The Citizen har publicerat då en faxilil av Kärnlibidos första sida Män ber av ursäkt och i artikeln här så finns också deras ursäkt tryckt de säger att många muslimska läsare har klagat och de ber uppriktigt av ursäkt för den kränkthet och spärta som det kan ha orsakat.

Boris

Det är väl mer än ett inlägg som kanske kräver eller provocerar än ett bredare resonemang kring yttrandefrihetens gränser om det överhuvudtaget ska finnas. Det jag kortfattat har problem med är att yttrandefrihetsdiskussionen visade sig nu vara densamma i Afrika som i väst.

Det finns inga principer utan... Yttrandefrihetens begränsningar avgörs helt och hållet av vem det är som blir mest upprörd. Eller åtminstone förstås som mest upprörd. Alltså den som skriker högst och verkligen kan verbalisera sin smärta så att det griper an de som har publicerat lyckas begränsa yttrandefriheten och tvinga fram en ursäkt.

De som tyst och snällt finner sig i att bli hånade. och knyter näven i fickan och skriver ett svar. De bryr man sig inte om. Och därför tror jag, tyvärr... Oavsett om det är Afrika eller om det är här så finns det inget annat alternativ än en total yttrandefrihet.

Det är som vilket annat ansvar som helst i ett öppet samhälle. Du får ditt körkort. Det körkortet förväntas du använda på ett ansvarsfullt sätt. Men du kan mycket väl sätta dig i biln i morgon och ägna dig åt att köra i el äldre damer. Du kommer inte komma så långt i och för sig. Men du får ditt ansvar. Samma sak gör du med yttrandefriheten. Det är ett ansvar. Du kan använda det på olika sätt. Och jag tror inte att vi kan leva i ett samhälle där vi hela tiden ska lyssna in en kränkningsnivå för att se vid vilket tillfälle våra yttrande bör begränsas eller dras tillbaka.

Vi kan bara hoppas på att människor kan se skillnad mellan yttrandefrihet och mobbing. Medvetet hån och medvetna trakasserier är ju alltid osympatiskt. Men det finns inget annat alternativ än. Sen kan man ha en fråga om man ska hantera som hantera lagstiftning som hets mot folkgrupp och så. Men jag tycker att det är jätteproblematiskt att den som skriker högst också den som begränsar ytterhördighet.