Martin

Peter J. Olsson. Kritiken mot vänsterhegemonin går som en röd tråd genom Lars Gustavssons gärning. Det här är en artikel från Svensk Tidskrift. Med rubriken En ide odlar ett död. En väldigt fyndig rubrik. Som är en av de bästa runorna över Lars Gustavsson hittills. Lars Gustafsson, en av Sveriges absolut största författare, poeter, filosofiprofessor, samhällsdebattör och många andra saker, avled i söndags.

Nu har vi försummat att ta upp den här saken i tisdags-sändningen och torsdags-sändningen. Därför sa vi att vi ska säga någonting om Lars Gustafsson idag. Lars Gustafsson är ju en av mina stora personliga idolar. Jag har pratat om honom tidigare i radion flera gånger. Han betydde jättemycket för mig. Jag läste hans böcker när jag var liten. En av hans böcker som heter Det sällsamma djuret från norr hittade jag jättetidigt.

Den råkade finnas i mina föräldrars bokhylla. Och jag blev fullt ut fascinerad av den här boken. Jag tror inte det finns nån bok som jag har läst så många gånger som den här boken. Jag hittade ingenting som var liknande. Den är ganska tunn. Jag läste den igen och igen tills den fysiskt gick sönder. Omslagen började falla av och sånt där. Den boken är väldigt ovanlig. Den är inte alls typisk för hans produktion.

För mig var den bara som en märklig inkörsport. Det är en samling science fiction-novellor. Men för det var alltid en sorts filosofiska essär. Man utforskar ett antal filosofiska frågor inom ramen för en mycket märklig och fantasiägande science fiction-rättelse. Men för mig blev det här ett sorts startskott för flera saker i mitt liv.

Dels så fick jag en riktig igångsättning av mitt intresse för filosofi. Jag började grubbla med frågorna och blev väldigt sugen på att läsa mer. Och sen ägnade jag under åren väldigt mycket tid åt filosofi. Och förutom att jag pluggade på universitetet så höll jag på väldigt mycket för min egen del, privat, när jag var yngre.

Det är inte till så liten del på grund av Lars Gustafsson som jag börjat komma igång med det här. Men framförallt för min del språket. Jag blev helt trollbunden av att det var möjligt att skriva så otroligt bra som Lundqvist och Sonja. Jag fattade inte vad, liksom hur? Hur kan man ha en sån kontroll över språket? En sådan nyans, rikedom, behärska så många olika olika stil, nivåer och uttrycka sig så så sublimt perfekt så att jag blev. Jag blev också väldigt taggad att. Jag insåg att jag aldrig kunde skriva som Lars Gustafsson. Det är en höjd som jag aldrig har aspirerat till. Men det blev ändå liksom...