Transkribering
Låt oss blåsa bubblor – en dikt på såpbubblans dag
Boris
Martin
Boris
Martin
Men för oss alla så är det här en väldigt speciell dag. Om du tittar i din kalender. Okej. Det här är Sopbubblans dag. Det är såpbubblans dag. Ja, det är en av de officiella. Det är inte en officiell helg idag. Det är inte röd dag än, men det är nog bara en tidsfråga.
Boris
Martin
Jag vet inte hur internationell den är, om den är etablerad i precis hela världen. Men det här är såpbubblans dag. Den har firats sedan 2013, tror jag. Den firas alltid i april. Och det är en dag då vi alla ska tänka på bubblor, gå ut och blåsa bubblor för att göra världen lite bättre. För vem gillar inte bubblor?
Boris
Alltså finns det något samband med att den, igår var det internationella gin och tonic dagen. Och så följdes den direkt av såpbubbledagen. Finns det något samband där?
Martin
Det skulle inte jag utesluta i alla fall. Men jag tänkte i alla fall, såpbubblernas dag till ära, så tänkte jag backa bandet. Och börja den här sändningen på ett lite annat sätt. Okej. God morgon, hela världen, och särskilt sociopolitiker, fagra svågerkapitalister, allskönstomtar, troll och övriga miljöpartister. Det är dags att vakna nu, andas in lite för flugen morgonluft, minnas profetiorna om att en ny färsk dag är på väg och att denna gång så kommer den i sanning att vara vår.
Ni har alltid sagt till oss att ingenting går att förändra. Världen, vårt dyrköpta samhälle är huggit i sten, granitgrå betong och kapitalstinn asfaltväg. Allt som idag existerar uppfanns inom det romantiskt skimrande 1800-talet. Och de som segrade i den dagens strider, fackförbund, industrimagnater, tidningshus och övriga politiska parasiter ska för alltid motta tro och loven, ska alltid ha sina breda platser nådefullt erkända in vid köttborden.
All annan ordning vore ett förödande slag mot samhällskroppen. Att påstå något annat vore oundvikligen att kojuriska björnars ledband. Det må vara som du vill med den saken. Möjligen har ni rätt. Möjligen är den stålblå verklighet ni format den enda möjliga. Kanske är det så att det enda sättet att få syn på någon form av sanning är att gå i era raka led, ignorera sprickorna i fasaden och tackfastnynna på den slitna internationalen.
Både skatt och lagar oss förtrycka, vi underskatter digna ner. Kan här. Men under tiden vi funderar så föreslår jag ödmjukt att vi tar en rökpaus. Äter lite surkål, ser till att njuta av livet i icke-orthodoxa former. Göra de saker vi finner lämpliga för stunden. Kanske går vi ut på de frusna sommarfälten och blåser lite bubblor.
God morgon kära gamla galna Sverige. Jag vet att du har svårt för gryvningen i dessa tider. Det är så plågsamt mycket i solens första morgonstrålar som påminner om hopp och nya friska tag, som pekar på att gamla tider dött och nu finns plats för mod, kreativitet och udda dorars gränslösa energi. Jag är rädd för att jag och mina många likar inte kommer klara av att lyda era order.
Vi flyger hellre över världens kontinenter än står vinklippta i era trånga bås. Vi brinner hellre upp i mötet med platser sprängfyllda av syre än förfriser på era tomma torg. Vi behöver inte er och den tillvaro av plast och plåt ni erbjuder. Vitar hellre och fikar på en tysk ölstuga, spela lite svartspelschack med vilda främlingar, gagga på om geopolitik eller allt som inte handlar om sportboll.
Och kanske går vi sen ut på de frusna sommarängarna för att blåsa lite bubblor. God morgon hela världen, v��lkommen till en tid fylld med bubblor, frihet och ständig förändring. Inte alla av er kommer tycka om det. Inte ni som tappar makt, muterade miljoner och lägenhetsaffärer. Men ni andra, kom och blås bubblor med oss. Ja, det var lite dukt i början på den här sändningen.
Boris
Men jag är fan i mig en stum alltså. Det är... Världen vänder hela tiden. Igår innan jag somnade så... Ledde där i tidningssidor på nätet och så hittade jag Aftonbladets kultursida som hade en jävla dikt av Göran Greider som var så fruktansvärt dålig om Island. Alltså han var helt sanslös. Någon borde lägga upp den. Och sen det första, nästan det första jag hör på morgonen dagen efter, denna episka, nästan homeriska dikt. Alldeles stort, tack.