Button-svg Transkribering

Arbetssökande anmäler rektor till DO, blev kallad hon istället för hen, kränkt för sitt utseende

Martin

Arbetssökande anmäler rektor till DO. Blev kallad hon istället för hen kränkt för sitt utseende. för att markera sin icke-binär könsidentitet. Tyvärr får man inte veta vad det är för dubbelnamn.

Boris

Jag är jättenöjfiken.

Martin

Kanske heter det... Ja, vad tror du? Kanske... Per Inger, eller något sånt?

Boris

Nej, det kan jag garantera. Alltså, den typen av konstellationer är det inte. Utan de som har... Alltså icke-binära namn. De har alltid väldigt fantasifulla namn. Per Inger funkar inte. Det är alltid lite utspejsat. Men man blir ju väldigt nyfiken.

Martin

Hur som helst har den här personen gått på en intervjun, presenterat sig som en person. Ja, det är ju så svårt nu när man inte vet vad personen får heta. Den har presenterat sig med sitt icke-binära dubbelnamn. Och rektorn som har intervjuat svarar genom att använda enbart det kvinnliga ledet av namnet.

Ja, och jag känner att vi ska låta den här personens... egna ord komma till tals i det här inslaget. Det satte sig djupt på min självkänsla, framför allt hur hon totalt gjorde klart för mig att jag inte skulle få bli kallad för mitt namn, utan att hon kallade mig för det hon behagade, vilket diskriminerar hela mig som människa, hela min existens. När jag kom hem så kände jag verkligen att jag inte dög till någonting. Genom hennes ord hade hon fått mig att känna mig värdelös och som jag inte borde få finnas.

Boris

Det här är ju en totalt perspektivlös människa som faktiskt inte ska få högst ojämpligt genom sin personliga inställning till sig själv att jobba med barn. vara en fostrande och klok människa om man arbetar med barn och lära människor att växa upp och mogna och den här människan är totalt omogen och självupptagen. Ska inte ha ett jobb på förskola eller skola eller hålla på sig i närheten av människor överhuvudtaget.

Men jag är inte så, jag är mer förundrad över en annan sak här än dubbelnamsproblematiken. Och det är ju att hon har Rektorn är också anmäld för att han har ställt frågor om hennes, citat, tunga kropp. Vilket jag tycker är fullt rimligt. Hon ska alltså jobba med barn som förhoppningsvis skuttar runt i lekparker och annat. Rektorn noterar att hon är tjock helt enkelt och frågar faktiskt en rimlig fråga av den arbetsgivaren. Kommer du att palla med det här jobbet? Det är inget konstigt men där läggs också den här stackars rektorn till last.

Martin

Den här enorma kränkning om mitt utseende fick mig verkligen att bli ofokuserad under resten av intervjun. Jag kände mig ledsen och funderade på om jag verkligen dög till jobbet, trots att jag visste att jag skulle kunna klara jobbet bra.

Boris

Då får du förklara det för guds skull. Nej men jag är väl viktig, jag är i god form och jag orkar kuta runt med ungarna på skolgården. Inga problem. Men alltså rektorn har begått tjänstefel och man har inte ställt frågan tycker jag.

Martin

Det som slår mig när jag läser det här är först och främst det som du påpegade först och vallt, Boris. Det här är en person som är uppenbart extremt olämplig för det här jobbet. Att jobba i skola, att jobba med barn, oavsett om det är som vikalie. Det här handlar om någon sorts speciallärare för barn med särskilda behov. Det här är en person som är djupt känslomässigt störd.

Jag säger ingenting om deras icke-binära könsidentitet. Jag har själv träffat många människor med icke-binär könsidentitet som varit fullständigt rimliga, stabila, vettiga människor. Men det här är en person som är antingen, som du säger, väldigt omogen, väldigt känslomässigt outvecklad, eller liksom psykiskt sjuk och stabil på något annat sätt. Därför att om man upplever att det faktum att någon säger ens namn på fel sätt, att de feluttalar ens namn, då kan man uppleva att det är en person som inte har ens namn.

Det gör att hela ens existens är ifrågasatt. Att man inte duger till nånting, man känner sig helt värdelös, man känner att man inte borde få finnas. Då behöver man hjälp. Man behöver inte ett jobb där man ska uppfostra barn, att bli vuxna och kompletta människor. Man behöver terapi, man behöver kanske psykofarmaka. Man behöver absolut inte försätta sig i den här situationen.

Det är så sjukt att den här personen ska sen såklart kontakta Expressen, Snyft Reportage och jag tycker att det är oetiskt av Expressen att utnyttja en psykisk sjuk eller åtminstone psykiskt instabil person på det här sättet. För att få göra sen så journalistisk artikel.

Boris

Det där är en väldigt viktig poäng alltså att media hoppar ju på de här grejerna. De väger och mäter och värderar inte sådana här saker som du och jag gör. Utan, ja, här är någon som är kränkt, här är någon som är för fördelad. Och man funderar inte på vilket sätt skulle... Man har ingen måttstock att utgå från. Utan vem som helst som oartikulerat knäller. Det tar man upp därför att det kan bli en nyhet.