Martin

Kepler-teleskopet fångar för första gången supernovors chockfronter. Det här handlar om Kepler-teleskopet som har flugit runt i rymden sedan 2009 vars syfte är att försöka hitta planeter som liknar jorden. Man kan säga att Kepler-teleskopet hårdbevakar några områden i Svanen och Lyran där man tror att det skulle kunna finnas planeter som är liknande.

inom en beboelig zon. Alltså, ungefär på ett sånt avstånd så att sådana stjärnor att klimatet någorlunda liknar jordens. Och då har Kepler-teleskopet för första gången lyckats fånga chockvågen, den första början av explosionen när en supernova bildas. Det är två stycken supernovor som den har filmat.

Det var bara den ena som hade en chockvåg som gick att mäta. Men i all korthet då så är det så att stjärnan som sprängs i en supernova, den har en fusionsprocess som hela tiden pågår och som leder fram till att det bildas en massa tyngre ämnen i stjärnan som arrangerar sig efter tyngd med en stjärna av järn längst in.

När bränslet till slut minskar till den här fusionsprocessen kollapsar kärnan under sin egen gravitation. Då uppstår en väldigt intensiv fusion och det sprider sig en chockvåg genom hela den här kärnan. Den supernova som observerades nu var en väldigt stor kärna och det står här i artikeln att som jämförelse skulle gott och väl hela jordens... Bana runt solen rymmas inom den här stora röda jätten som sprängdes.

Man har då kunnat se en liten topp precis innan supernovan kommer igång så att säga på ungefär 20 minuter när ShockWalker bryter igenom den yttersta delen av stjärnan. Så att på ett sätt så är det här extremt avancerad så att man inte rör det. Man har förutsett länge att de här chockvågorna ska bete sig på det här viset.

Man har ett extremt avancerat mätinstrument, Kepler-teleskopet, för att mäta det. Men samtidigt så är man ändå tillbaka på ett sätt på den gamla taxonomi som Carl von Linné hade på 1700-talet. Man har observerat två stycken fall av en ovanlig händelse. Man har observerat att den ena hade en chockvåg och den andra hade inte en chockvåg. Man kan, om man vill, använda en taxonomisk indelning för att beskriva de här två. De spekulerar i vad det kan vara som har lett till att man inte observerat någon chockvåg på den andra supernova. Kanske var det för att det var något gasmoln som var i vägen. Det vet man inte.

Boris

Jag är lite nyfiken på den här bilden som illustrerar artikeln. Det här är inte så bra radio, men längst upp i den här artikeln så finns det en animation av hur den här stjärnan exploderar. Jag måste bara fråga, det här är väl ändå en... vad är det man brukar säga? En artist interpretation. av explosionen. Det här är väl inget som de har hämtat från Kepler-teleskopet, den här fantastiska färgglada bilden av hur stjärnan liksom börjar, den röd stjärnan börjar bubbla med små blåa utstötande grejer och sen exploderar alltihopa.

Martin

Precis. För att försöka ge ytterligare lite färg åt den här bilden åt er lyssnare så kan jag säga att alla som har spelat Starcraft kan känna att det är en fantastisk bild.

Boris

Det skulle kunna ha hänt därifrån.

Martin

Precis. Det är en snygg animation. Men diagrammet är mycket tydligare. Ja. Det hedrar om att de har gjort en sån här snygg datavisualisering och faktiskt plockat fram rådata och gjort ett snyggt en snygg plott där man kan följa ljusintensiteten.

Boris

Men som jag förstår det då, orsaken till att den andra supernovan inte hade en sådan här chockvåg som man kunde väta Chock breakout, som det står i artikeln, då misstänker det bero på att den var mindre, den stjärnan, och den var omgiven av gas. Och det här gjorde på något sätt att chockvågen maskerades. När den kom till stjärnans yta, säger man så. Chockvågen går utåt, men sen så kommer den ingenvart därför att den fastnar i gasen utanför stjärnan. Det här låter oerhört exotiskt, tycker jag. Vad är det för gas som omger en stjärna och stoppar en chockvåg?

Martin

Ja, det är mycket oklart. Jag tolkar det som att det var ljuset från chockvågen som blockerades av gasen, snarare än chockvågen själv.

Boris

Mm, så det är så att ljussignalerna på något sätt diffunderar ut och är inte tillräckligt fokuserade när de når oss?

Martin

Jag tror att det är det som är den förklaring som den här NASA-forskaren försöker framföra.

Boris

Ja, intressant. Allt är väldigt fantasiegande, tycker jag, när de lyckas hitta tillbaka till de här... Oerhört avlägsna kapitlen i universums historia. Ja. Jag hoppas ändå att Hillary Clinton ska kunna kasta lite ljus över det här. Kanske efter att hon är klar med sin UFO-utredning. Så kanske hon kan skicka ett av sina TV-föt och kolla.

Martin

Ja, jag väntar på det helt enkelt.