Martin

George Friedman, terrorism kan av sin natur ej besegras med massövervakning. Riktad spioneri och infiltration är svårt och riskfyllt. Men enda alternativet? Ja, ungefär samtidigt som vi gjorde förra sändningen Radiobubbla i tisdags så inträffade ett terrorattentat, eller en serieterrorattentat i Bryssel.

Det här är en grej som jag tycker är inte enormt viktigt för oss i Radio Bubbla. Att sitta och analysera i detalj, eftersom alla medier i övrigt knappt gör något annat. Alla som är intresserade känner vi det här laget till, häder och förloppet och vad som har hänt i Belgien. Framförallt har man hört otaliga, en flod, man har drunknat i en ocean av förnumstiga kommentarer.

Boris

Det är ganska olidligt egentligen att folk orkar pressa sig till och uttrycka sorg och bestörtning hela tiden.

Martin

Hur orkar de med sig själva?

Boris

Jag fattar inte det. Man vill ha rena raka nyheter. Pang, pang, pang. Det här händer. Det här har hänt. Det här kan komma att hända. Alltså helt konkret kring attentat och jakten på förövarna. För övrigt så skiter väl alla högaktningsfullt i eventuell ångest och orobestörtning av Peter Wolodarski eller Björn Wiman eller andra.

Martin

Men varenda liten tyckanisse på en ledarsida eller en blogg måste ut och... Vi ska inte gräva ner oss i det här för då är vi knappt mycket bättre än dem. Men George Friedman har skrivit en mer intressant kommentar. Han säger att attackerna i Belgien kommer följa ett väldigt vanligt mönster.

Nämligen att man drar upp säkerhetsnivån väldigt dramatiskt precis efter ett terrordåd. Men just den perioden efter ett terrordåd är kanske den minst viktiga tiden att vara på högspänn och att polisen ska vara på utkik och sånt där. Då vet alla terrorister att det är det sista tillfället man ska slå till.

Just när det är så är alla på högvakt. Man väntar några månader innan man gör nästa terrorattentat när polisen har lugnat ner sig lite, de har inte kontroller överallt och patrullerar inte. Den här typen av säkerhetsteater som vi ser nu med mycket brösttoner och poliser överallt, Belgier och sånt där, de stänger gränserna och allt möjligt.

Det har ingen effekt förutom ett sorts signalvärde. Och som Gjordskillman påpekar, det är också en naturlig reaktion på de känslor som faller upp. De som är involverade, alltså polisen. För som han påpekar, det enda sättet att ha en poliskår på högsta beredskap, det är om de som jobbar i den faktiskt är motiverade att göra det.

Och det är om efter ett terrorattentat, men de är det inte tre månader efteråt. Det är en intressant text här på mer än ett sätt. Han säger också att de metoder som används idag, förutom det här enorma pådraget direkt efter en terrorattack, så påpekar han att massövervakning inte är ett effektivt sätt att hitta terrorister.

Det finns flera tekniska orsaker till att det inte fungerar. En av dem är att vem som helst kan vara en terrorist. Det krävs så lite. För att... Till exempel om du ska bygga en atombomb Då kommer du lämna massor med spår efter dig Du måste kuska runt i Uzbekistan för att köpa uran Och du måste köpa den andra tekniken från Nordkorea Och det är jättemycket materiella komponenter som måste till Och du kommer inte kunna göra det där i smyg Men med en terrorist så är den kritiska faktorn som man skulle behöva leta efter är intentionen, en tanke som finns i någon.

Om att jag är beredd att offra mitt liv för den här saken som jag tror på. Men det är omöjligt att se det, inte ens med internetövervakning eller någonting. Så kan du se in i någon huvud och se att de vill spränga sig i luften. Så det som man egentligen behöver leta efter, det kan man inte leta efter. Det är sådana här materiella saker, att få tag på lite sprängämnen. Det är ganska enkelt. Du kan till och med bygga en terrorbomb av saker du kan köpa på Konsum eller en vanlig färgaffär eller något sånt där. Därför funkar inte den här övervakningen på samma sätt som den eventuellt skulle kunna funka för att stoppa folks hamn. Säger bygger atombomber eller ni ska inte vara bra. Har jag övervakning för det syftet?

Boris

Ett problem här är ju också I spåren på många terördåd så kommer ju intervjuer med familjer, vänner och nära anhöriga. Och ofta så verkar de vara helt ärliga när de säger att Vi hade ingen susning om att man tänkte spränga sig själv i luften. Alltså det är förbannat svårt att övervaka terrorister i en sån här situation. Och vad som påverkar vad som rör sig i deras hjärnan, inte ens deras flickvänner och mammor, alltid verkar veta vad som rör sig i deras huvud.

Martin

George Friedman säger att det enda som möjligen skulle kunna funka, det enda sättet som man skulle kunna stoppa terrorism och ha polisinsatser mot dem, det är om man satte spioner på att infiltrera deras organisationer. Det vill säga att poliser och andra går undercover, låtsas vara jihadister, går in i de här organisationerna, stiger i graderna, infiltrerar ledningen och sen småningom då rapporterar tillbaks. Har ni menat på att det är andra ändesättet?

Boris

Ja, alltså... Och man kan ju lyckas med detta även i väldigt slutna sammanhang. Den här typen av restriktioner. Vi var inne i synnerhet på påskupproret och man började påpeka då att till exempel den brittiska säkerhetstjänsten lyckas ju faktiskt skicka in agenter och infiltrera agenter. Iras så pass att de två högst ansvariga personerna för Iras Inre säkerhetstjänsten period var brittiska agenter.

Så det går att göra. Det är lite trickigare med den här typen av Alltså av Det är svårt att tränga in i pakistanska terrornätverk, talibaner som många har påpekat, på plats i Pakistan och Afghanistan. Däremot cirkuleteras terrorism, till exempel till ISIS och Al-Qaida, bland de som bor i Europa idag.

Och då går det faktiskt att bygga upp. Då går det faktiskt att infiltrera de här nätverken om man lägger sig vid en av detta. Men det viktiga här tror jag är att de byråkratiska säkerhetsapparaterna, även krigsmaktarna i olika länder, deras förstansintresse är ju att växa. Vi får mer resurser, mer pengar och mer manskap.

Därför är det intressantare för dem att plädera för massövervakning, fler människor, fler uniformer på gatorna och så vidare. Det är intressant för dem, inte om det är effektivt eller inte. Men det ser vi även i Sverige att Rikspolischefen Tjatar om att vi måste ha mer pengar, vi måste ha mer poliser. Men det är inte fråga om vad. Den här andra frågan som Fridman tar upp, den lyfts jag överhuvudtaget inte.

Men en sak till som jag tror man måste börja diskutera ordentligt med gäller terrorismen. Och som ligger under Fridmans texter. Det är ju tanken på att terrorismen någonsin går att besedja. Och jag är alltid lika förvånad över att människor tror att terrorismen går att besegra. Visst kan man nedkämpa olika organisationer. Men det vi måste komma ihåg är att så länge vi har en ojämlik utveckling i världen, motsättningar, konflikthävlar och så vidare så kommer det att finnas terrorister. Det är en naturlag i princip i samhället. Då bör man diskutera hur samhället ska ordnas överhuvudtaget.

Martin

Vi måste leva med ett konstant terrorhot, vi kommer inte undan detta. Han säger gång på gång i artikeln att han tror inte att vi kan göra det.

Det är svårt att infiltrera de här organisationerna och göra något effektivt. Vi sitter i en ganska knepig situation där folk måste förstå att vi kommer att ha terror nu. Vi kommer att ha islamister som spränger sig och skjuter folk som gör eller möjliggör sådana här saker i Europa och i europeiska storstäder. Det kommer att vara så nu för ett överskådligt framtid. Det finns ingenting praktiskt som vi kan göra för att stoppa det.

Det kan förmodligen vara så att om vi gör saker för att minska räddaproblemet på lång sikt, med situationen i Mellanöstern så kommer det kanske på kort sikt leda till ännu mer terror i Europa. Så det här är någonting som är svårt för en politiker. att ställa sig upp och säga. Så de kommer aldrig att presentera en realistisk approach till det här problemet. Samtidigt så kan man titta på länder som redan har gjort den här insikten.

Till exempel Israel, där människor lever under ett dagligt terrorhåt och är högst medvetna om det. Och där man också gör saker, både i befolkningen i stort och från myndigheternas sida. för att på olika sätt motarbeta terror. Man tror inte att man ska få bort den, men det man gör till exempel i Israel är att man har en benhård policy att terrorism ska vara oerhört kostsamt.

Även om vi inte kan stoppa det så ska vi se till att priset blir extremt högt. Framförallt då att om du försöker begå ett terrordåd eller försöker begå ett terrordåd så kommer du att dö. De kommer att döda dig om du gör det. Du kanske hinner spränga dig själv med någonting, men sen kommer vi att döda dig. De kan göra andra saker också för att ställa till dem. Det här gör att i Israel så kostar terron mycket mer för palestinierna än vad det gör för israelerna.

Det är många fler palestinier som dör i de här palestinska knivattackerna, som har haft en våg av sådana attacker. Det är många fler palestinier än israeler som dör i de här attackerna. Det är också mycket mer skadligt för det palestinska samhället som blir allt mer ekonomiskt isolerat medan Israel boomar ekonomiskt. Men poängen är att Israel har en helt annan sorts medvetenhet, helt annan sorts tänkande, känslomässig inställning, beredskap att skriva till handling, beredskap att slå tillbaka mot terrorister.

Det här är en... siltryggade blötdjursattityden som vi har i Europa. Där vi bara står och säger tjusiga saker. Egentligen inte beredda att göra särskilt mycket motstånd. Vi är inte beredda att beväpna oss själva och ta saker i egna händer. Den strategin kommer inte att vara framgångsrik. Den kommer att bli mer och mer farlig.

Boris

Israel är ett utmärkt exempel. Det är bra att du tar upp det. Det visar att ett samhälle kan faktiskt behöva det. Alltså samhällets kultur och ekonomiska lyft. Livskraft och själva andan i samhället. Det kan fortfarande vara ett levande samhälle fast man befinner sig i konstant krig som de gör. Det är för att de har inte den här förväntan på att det ska bli lugn och ro en dag. Utan man inrättar sina liv efter att det kommer aldrig att bli lugn och ro.