Martin

Steven Moore, dagens hyperkänsliga studenter, rebeller utan sak, vars stalinliknande häxjakt möjliggjordes av kravlös föräldrageneration. Ett artikel från New York Post som faktiskt var väldigt läsvärd. en väldigt bra och lite klatchig sammanfattning av ett oerhört stort problem som hela världen egentligen står för nu.

Boris

Jo, men alltså man får ju lust att börja tala om västerlandets undergång. Och det är ju i alla fall ett grund av en så här totalt förklemad och gnällig och kultur helt enkelt som präglade ungdomen idag i stort sett hela västvärlden. Och USA går tyvärr i, som jag pratat om många gånger i. Spetsen är framförallt universitetsmiljöer. Och det är det som artikelförfattaren behandlar.

Martin

Det är en intressant parallell som görs här mellan oroligheter på universitet, inte minst i USA på 60-talet och idag. Både då som nu så var det demonstrationer, studenter som ställde till med kaos, ställde krav på att universitetsledningen skulle byta policy och sådana saker. Men då så protesterade man mot Vietnamkriget.

Man krävde medborgarrättigheter för svarta människor, man krävde en krigsreform. ett slut på värnpliktssystemet och legaliserat slaveri. Nu så har man samma typ av upprördhet, samma typ av engagemang. Men det som driver det är att man känner sig lite kränkt. Att ens känslor och stolthet har blivit sårad. Nu ser jag att vi har en länk på Buble just nu, till exempel om att en av de här skandalerna på ett amerikanskt universitet handlar om en person som har sett ett klistermärke med en sydstatsflagga på.

som en laptop, som en annan student hade. Och har nu beviljats terapi, samtalsterapi, av skolan för att ta sig igenom det här traumat. Och snart så kommer en solidaritetsdemonstration, universitetsrektorn får avgå för att rektorn inte såg till att det garanterat inte fanns några sydstatsflaggor på laptops.

Boris

Nej, och jag tycker just den här artikeln är intressant, framförallt på grund av jämförelsen med med 60-tal svenskar som... som författaren gör, att den var mycket mer militant och krävde individuella frirättigheter. och kämpade mot olika former av orättfärdiga krig. Och det är därför den här artikeln som vi pratade om lite tidigare av Rafael Rojas är intressant.

Han har skrivit historien om hur Fidel Castros kubanska revolution mottogs av Leftlibertarian som man faktiskt säger i USA vid den här tiden. Där man inledningsvis hyllade den... den kubanska revolutionen och den hade väldigt stort genomslag bland konstnärliga och vänsterradikala kretsar.

Och inte minst för att Ernst Heming var ju en varmtillskyndare av den kubanska revolutionen. Men den här inledande förälskelsen i den kubanska revolutionen förbyttes ganska snart i att man aktivt tog avstånd från den kubanska revolutionen.

av flera olika skäl. Väldigt många amerikanska ledande poeter som Ginsberg och andra tyckte om revolutionen. Men när de upptäckte hur inskränkt den var och hur man omgående införde regleringar när det gäller folks moraliska beteende, homosexualitet, drogbruk och sådana saker, då tog man avstånd från den. Och de svarta pantrarna som hade hyllat den kubanska revolutionen tog avstånd från den därför att de upptäckte grejerna.

ganska omgående, tydliga, rasistiska drag i den och vände sig också mot den inskräckningen av fri- och rättigheter. Och hela den amerikanska 60-talsvänstern var ju väldigt cowboyartad och slog för sådana saker som fritt sex, fritt drogbruk och överhuvudtaget fri- och rättigheter. Och var väldigt vapenfixerade, både Hemingway och de svarta pantrarna. Och hävdar varje människa som är rätt och väl.

Martin

Det är inte så att det är en ny vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterländsk vänsterl Identitetspolitiska, kränkthetshetsande generationen.

Är det samma gnäll egentligen som man alltid haft på tidigare generationer? Eller finns det någonting särskilt? patetiskt och elakartat med de här millennials och den nya vänstern?

Boris

Man brukar alltid säga att så här har det alltid varit, men jag tror det finns en avgörande skillnad och det är ju att 60-talsvänstern konfronterades ju ofta med sina föräldrar, eller inte med sina föräldrar, men med en äldre generation som kunde vända sig mot det här upproret. Och det ser vi ju inte i Västerlandet idag utanför landet.

generationen står ju där och därför New York Post-artikeln är bra för han pekar på just det här den grundläggande saken i barnuppfostran att man får kölandet och låt gå och noll förälderansvar. Vill lilla Nisse smeta in bajs och banan i sitt eget och lekkamraternas ansikte så är det bra det är hans sätt att uttrycka sig.

Man får tala om att så bör du kanske inte göra. Möjligtvis på dig själv om du har sådana böjelser. Och det här är ju kanon. under hela deras uppväxt. Så när Lilla Nisse kommer till universitetet och är 19 år och känner sig kränkt för någonting då är ju föräldrarna, de säger ju inte men skärpt i förhelvete, du är 19! utan oj! Alltså det finns inget motstånd, ingen fostran, inget avståndstagande från idioti. Det är för att den äldre generationen redan är förstörd. Så att där menar jag att det har hänt någonting.

Martin

Ja, jag kan ju fundera när jag läser den här artikeln. Det tas ju också upp i texten. Den säger att kan du föreställa dig ditt tyranni som du skulle påföra dig själv om du anställde en av de här självredfärdiga gnätspikarna? Ja, det tror jag. Ja, man kan ju kanske föreställa sig, men jag kan personligen aldrig föreställa mig att jag skulle anställa en sådan person.

Jag skulle ju långt mycket hellre lägga ner vilken företagsverksamhet jag än hade än att faktiskt anställa och ge pengar till en sån här person. Jag klarar mig aldrig, jag behöver inte nödvändigtvis bygga en massa företag och anställa en massa människor. Det är väldigt kul, jag håller gärna på med det. Men inte om det ska ske på bekostnad av att ha sådana här. ...och så är det liksom opostade idioter på lönelistan.

I någon utsträckning kommer de att kunna hitta jobb och naturligtvis som politiker, journalister och akademiker. Men i slutändan så är de yrkesgrupperna 100% beroende av att det också finns produktiva människor i samhället. För om de produktiva människorna slutar att betala skatt, då svälter politiker och journalister och alla andra som direkt eller indirekt lever på staten.

Så att någonstans så här så tänker jag att det går liksom inte. Det går inte för det här att gå hur långt som helst och någonstans så borde det finnas ett intresse. incitament för de människorna att skärpa sig och inse att nu är journalistjobbens slut, nu måste jag ha ett riktigt jobb.

Boris

Det är uppenbart att man, en av de mycket skrämmande sakerna är att den här stora och allt mer växande gruppen, definitivt är en möjlighet, de fattar ju inte att pengarna en dag kan ta slut. Alltså det finns inte deras föreställningsvärld. Man gör inget i dess vilket fall. tankefiguren att skatten kan mycket väl vara 99 procent och man kan alltid hålla på sådär.

Och det är därför jag mer och mer börjar tala om Västerlandets undergång, därför att när folk är så här jävla lata som de är i Västerlandet, så har man ingen chans mot kineser eller afrikaner eller ester. Det man tycker att 16 timmars arbetsdag, det är vad som krävs för att det ska bli någonting. Och då är man väldigt rökta i väst i slut.

Martin

Ja. Det ligger mycket i det du säger. Det är en av de mest skrämmande inslagen i situationen. De här människorna verkar vara genuint oförstående inför att resurser är begränsade. Resurser skapas på ett visst sätt, de är inte oändliga. De går inte att överföra på ett godtyckligt sätt. Det har konsekvenser och man har skatten till 99 Det är läskigt att de inte förstår det.

Boris

Men det är nog väldigt formativt. Post-skribenten skriver att mycket kan sökas tillbaka till den grundläggande barnuppgifterna. Alltså även vuxna beter sig som barn som alltid får saker. De får göra som de vill och pappa och mamma betalar alltid. Alltså människor idag förväntar sig någon slags total frihet utan att de har någonting att förverkliga. Och att någon djävul ska försörja dem. De har rätt att bli försörjda. De ska ha vecko-peng helt enkelt.

Martin

Det var i alla fall en intressant och rolig artikel från Steven Moore som vi kan rekommendera i opinionsavdelningen.