Martin

Marcus Birro, svenska kulturredaktioner styrs av matriarkat. Vulgärt manshat legitimeras av kända svenska feminister. Marcus Birros senaste krönika från Folkbladet. Hans plats i värmen, när han blev nästan helt uppmobbad. Jag vet inte om det är Vidar Andersson som tar in honom som krönikör, men här får han skriva i alla fall. Jag tyckte jag var en välkommen kronika för att den uppmärksammar någonting som jag själv tycker är ganska obehagligt.

Nämligen den intensiva fientlighet mot män som är väldigt utbredd i så kallade feministiska kretsar, i vänsterradikal-feministiska kretsar. Det kanske mest kända exemplet som också Market Bureau fokuserar på här är skummanifestet av Valerie Solanas. Som jag läste vid ett tillfälle och blev genuint chockad när jag läste innehållet.

Det var riktigt sjukt. Det var ju inte det att jag tog det personligt och kände mig personligt hotad som man. Även om man mycket väl skulle kunna läsa det på det sättet. Det var mer känslan av orealism över hur galet det var. Alltså hur rent spritsprångande, psykotiskt, vansinnigt det var. Och det här är någonting som tas på stort allvar. Marcus Byro citerar poeten Åseberg som har sagt att Det är inte så ofta man blir så lycklig av besinningslöst våld som när man läser Solarnas Manifesto.

Sara Stridsberg, som också är en omhulldad författare. Hon säger, Ingen text har förändrat mig så som Solanas. Den har lärt mig allt jag behöver veta. Och det här kommer från förordet till Solanas bok Mitt hjärta, min fitta. Och det här är ju bara några exempel. Alltså Skumman i fästet är ju en upphöjdad, omhulldad och upphöjd grej va? Man har bara gjort en teaterföreställning för några år sedan.

Boris

Ja flera, den dyker alltid upp på repertaren någonstans.

Martin

Det är en del av, även om vi inte har någon svensk kultur, så har vi ändå en kanon av pjäser som ska sättas upp. Och Skumman i fästet är tydligen fullt legitimt att... att sätta upp på fina scener och sånt där. Kulturutbildnings- manget sitter och purrar över det här.

Boris

Purrar är ett bra ord. Men jag tycker vi ska tillåta oss att leka med följande tanke, för Marcus pekar ju här på att Solanas har jättemånga hyllar bland kvinnliga svenska kulturskribenter och dramatiker och teaterproducenter och teaterregissörer. Alltså Solanas är en upphöjd gudomlig ställning i den svenska.

och den feministiska kulturvärlden. Och låt oss leka med följande tanke. Tänk om de har rätt. För vi ska komma ihåg följande. De här kvinnorna umgås inte med män i största allmänhet. De här kvinnorna umgås med så kallat vänsterradikala kulturmän. Och det är klart som fan tror jag att de blir så här jävla frustrerade. Det är ju inte så att de umgås med trevliga män som vi på Radio Bubbla eller Mandia Bubbladaktör.

...över manliga snickare i Torsby, utan de umgås med män på kulturredaktioner och teatrar i Stockholm. Och jag tror att det kanske är så att det är en alldeles korrekt beskrivning av hur dom männen är. Men då får de göra upp den här trätan internt på något sätt och inte släppa ut den i resten av det normala samhället.

Martin

Ja, det ligger mycket i vad du säger. Därför att även de män som rör sig i de här kretsarna tenderar ju ha väldigt skruvad idéer. Och dessutom märkliga personligheter. Alltså en vanlig grej är att man träffar de här fullständigt könlösa, anemiska, i bästa fall metrosexuella, hopplösa halvfigurerna va? De är ju väldigt vanliga, söker sig till de där miljöerna.

En annan variant som jag tycker mig att stå på ganska ofta är sexister. Män som beter sig som svin, särskilt mot kvinnor, och maskerar det med en tunn fenissa av feministisk ideologi. Och genom att vara mest högljudd. när det kommer till feministiska diskussioner så kommer man undan med att bete sig svinaktigt, slå åt sin flickvän vad den nu kan vara för någonting. Det är ett återkommande mönster som jag i alla fall har sett gång på gång i vänsterkretsar. Som jag tycker verkar vara vanligare där än någon annan grupp jag har sett.

Boris

En väldigt korrekt beskrivning, skrapat på rätt många vänsterradikala kulturmän, så är det om har de en kvinnansyn som skulle få vanliga normala män att bli förfälade. Men de kommer undan med detta för att... För de så kallade vänsterkvinnorna, han är ju en av oss och han har ju sagt det här och skrivit det här. Så det är okej att han puklar på en i badrummet.

Martin

Det är mycket som kan bli okej när man har någon typ av skruvade ideologiska idéer. Valerie Solana skrev Mannen är en biologisk olycka. Att kalla honom ett djur är att smickra honom. Han är en vandrande dildo. Och som Marcus Biru påpekar När män hamnar i kläm, när män blir attackerade på olika sätt. Eller till exempel, som han tar som exempel, när fäder inte får vara med sina barn.

Trots att de kanske är ved skilsmässa eller sådär, är bättre lämpade än mödrarna att ta hand om barnen. Så det är väldigt problematiskt. Men det här är ingenting som någonsin uppmärksammas av de här förmenta jämställdhetsivrorna. Och som Marcus Byrö skriver avslutningsvis, Vem vill ta striden för en utsatt man när han bara är en biologisk olycka, en dildo eller en kärlek?

Man blir nästan lite förstummad, men jag tycker det är väldigt välbehövligt att Marcus Biro, av alla människor, får tacka och ta emot att han uppmärksammar de här sakerna, för det görs alldeles för sällan.