Martin

Amerikanske kompositören Burt Bacharach går ur tiden vid en ålder av 95 år. Bland hans låt ska hittas Raindrops Keep Falling on My Head, I Say a Little Prayer for You och Walk on By. Hans musik har framförts av bl.a. Aretha Franklin, Dusty Springfield, Tom Jones, Elvis Presley, The Beatles och Frank Sinatra.

Som jag nämnde tidigare har jag idag stått och lyssnat på lite gamla Burt Bacharach-låtar. Jag såg där under eftermiddagen att han var död och så satt jag och läste lite länkar inför sändningen och tänkte att jag kan lyssna lite i bakgrunden. För min del är mest de här låtarna som, jag tror egentligen de mest kända, som inte nämns i bubblerebriken men alltså de här låtarna som Burt Bacharach och Hal David skrev särskilt för Dionne Warwick, Frank Sinatra och Tom Jones i all ära men Dionne Warwick är ju framförallt den sångerska som förknippas med Frank Sinatra.

med Burt Bacharachs låtar. Raindrops keep falling on my head Do you know the way to San Jose I'll never fall in love again Anyone who had a heart Don't make me over och så vidare och så vidare. Fantastiska låtar. Men Burt Bacharach han skrev ju också för en massa andra popstjärnor såklart. Alla de som räknades upp. Duzentals andra.

Hundratals. Många hundratals. klassiska så kallade hits. Jag har ett par faktiskt best of-skivor med med Backracks låtar. De håller riktigt hög klass genomgående. Om man ska säga någonting musikaliskt om Bert Backracks så är det kanske att han han förde in mycket jazz i popmusiken. i alla dimensioner. Jazzharmoni, modellering, harmoniskt, synkopering, udda taktarter.

Ibland säger man såhär att Bert Bacharach är easy listening. Men det är inte rättvisande, för det var förhållandevis komplex musik han skrev som definitivt berikade popgenren. Det var inte lika komplext och avantgardistiskt som den mest radikala jazzen. Men Bacharach var ingen sån. som dummade ner och slätade ut, alltså relativt i fält där han verkade.

Han var snarare en person som, jag tror han var en klassiskt skolad pianist och sådär, men han drogs till jassen, skolka från pianolektioner och smög sig in på en jassklubb med ett falskt lägg istället för att han ville insupa det andra. Och han födde in mycket av jassen. Innan han blev en stor popkompositör i USA, i USA och sånt där så jobbade han i flera års tid med ingen mindre än Marlene Dietrich.

Jag tror att det började med att han var stationerad i USA, för att stationera i Tyskland under andra världskriget. Och han fick lite grann börja sin musikkarriär där på militärbaser i Tyskland och så vidare. Men han började jobba med Marlene Dietrich någon gång på 50-talet. Alltså han komponerade för henne, arrangerade, var sån här music director för henne, turnerade med henne. Och efteråt så ska hon ha sagt, jag tror att det är i början av videon, Det var en självbiografi som hon skrev att det var en höjdpunkt i hennes liv.

Hon sa att det var sjunde himlen. Som en man så förkroppskade han allting som en kvinna kunde önska sig. Hur många sådana män finns det? För mig var han den enda. Det är ganska maffiga ord som kommer från Marlene Dietrich kan jag tycka. Vad mer kan man säga om en mans eftermäle efter sådana ord?

Boris

Ja, men... Har Malene sagt så tar tillbaka allt hon inte har sagt. Det kanske var andra egenskaper än hans musikalitet hon följde för ett tag.

Martin

Man misstänker resten att de gjorde nånting mer än bara jamma och rulla. Jag såg att han började jobba med Malene Dietrich 1955, 1956 kanske det var. Han skiljde sig från sin fru 1958, jag vet inte om det var någon samband. Så var det i alla fall med Bert. Vad var det för debatt vi hade om Bert Baccarach för 100 år sedan, Boris?

Boris

Jag minns att det hade att göra med... Han hade väl fyllt år då, han var ju ganska gammal. Fyllt 90 då? Ja, det var någon längt där och jag liksom jämrade mig över Bert Baccarachs musik. Ja, det är som... Det gjorde mig arg en gång i tiden. Det var ju liksom att en av mina favoritfilmer Barts Kassel och Sandens Kid gjorde han filmmusiken till.

Och ibland så blir det en så smetigt sentimental. Då vet man att då blir det liksom soffade linser och så kommer så här raindrops like falling on my head och så går liksom de hand i hand. Aj fy fan det var inte bra. Det är den filmen och att han gjorde filmmusiken som stör mig.

Martin

Han var enormt mångsidig och jobbade i många olika genrer. Och inte minst i film och tv och så vidare. För för allt när han blev mer populär så blev det efterfrågat att han skulle göra sånt. Och nu för tiden så plockas ju hans låtar upp igen, alltså de klassiska låtarna. De plockas upp och används i filmer och tv-serier, som jag har förstått det mer och mer. Han har blivit mer och mer populär över åren, mer generellt i kulturen och fått större spridning av sina produktioner.

På ett sätt kan jag tycka att det är inte så konstigt med tanke på hur otroligt usel popmusiken är idag som produceras. Bird backtrack-grejer framstår som förstås ett genialiskt, ganska ofattbart... ofattbart framstående kompositioner. Det är så för mycket gammal popmusik, att de inte kan göra ny popmusik som är bra. Men jag kan i alla fall tipsa om folk som gillar popmusik och eventuellt inte har lyssnat på Burt Bacharach, så kan jag tipsa er att lyssna på sådana här best of, tycker jag funkar ganska bra. Men framförallt om man bara ska lyssna på någonting, lyssna på de här inspelningarna med Dione Warwick när hon sjunger in de klassiska Bacharach låten.