Martin

39% vill bevara orden de och dem, medan 26% av svenskarna önskar domreform, enligt undersökning utfört av Novus på uppdrag av Språktidningen. Chefredirektör Anders Svensson säger att debatten blivit laddad, då de och dem blivit en symbol för vårdad och korrekt svenska. Berättar att lärare vittnar om att skillnaden ofta är svår att lära ut till elever.

58% av tillfrågade under 30 negativa till förslagen. Det och dem. Det kändes konstigt att läsa upp orden högt när jag läste rubriken här. Jag noterar att vi har en väldigt vinklad bubblarubrik. Den föreslår när förslappningen har bubbloreaktören kostat på sig en liten åsikt som har smugits in här idag. Det är så, det är stor upprördhet kring den här frågan.

Vi blir till och med ombedd att drifta den här saken i vad det är bubblar som vi har. Jag måste erkänna att jag inte är så upprörd över det här som vissa andra verkar vara. Den här idén om att man... Det är en gammal idé, skulle jag säga också. Att man ska rationalisera bort det och dem i svenska språket. Det är en debatt som har pågått i många årtionden i alla fall, fram och tillbaka. Jag vet inte vad det särskilda värdet är att ha kvar två ord i språket som aldrig uttalas.

Man säger ju aldrig de eller dem, åtminstone säger man inte dem. Om man hör någon säga de och dem så är det väldigt sällan ett tecken på att de talar som en gammaldags förfinad svenska. Det är snarare ett tecken på att de är obildade och försöker fejka förfinade svenskar. Det enda undantaget är vissa extremt formella sammanhang.

Jag försöker komma på exempel på när man hör någon säga dem. Det är en sån här kompromiss. Om man läser Fader vår, då säger man Så som och vi förlåta dem oss skyldiga äro. Nu finns det säkert en ny version från Bibel 2000, om man säger det. Men det är ord som aldrig uttalas i normal svenska och som man alltså bara skiljer åt i skriftspråket.

Och nu har jag sagt det och dem tio gånger i det här inslaget, men det är enbart på grund av den här reformen. Jag borde givetvis ha läst rubriken 39% vill bevara orden dom och dom, medan 26% och så vidare. Ja, så det finns argument mot den här reformen, mot domreformen. Och ett argument är att det skulle påverka talspråket och cementera användandet av dom.

Som om det fanns någon åtvändo där, som att man skulle kunna vända den skutan. Och så säger de också att det blir ett alltför stort ingrepp i skriftbilden för det kommer göra att äldre texter kommer kännas föråldrade för att de har de och dem istället för dom. Och så säger man också att det skulle underminera en språkgemenskap med danskan och norskan som fortfarande har de och dem och de hänger med och gör sin egen domreform.

Och ett annat argument som jag snabbt har tagit upp är att att det är svårtolkat i skrift. I den här artikeln ser jag till exempel att de såg Elsa. D-O-M såg Elsa. Vad betyder det egentligen? Är det de såg Elsa eller dem såg Elsa? Jag har svårt att se det här som ett problem helt enkelt därför att det funkar ju i talspråket. Det funkar ju i talspråket där man inte kan höra den här skillnaden.

Och sen står det så här i artikeln och då tänker jag att det här är mest intressant där för det är förmodligen det här som det egentligen handlar om. Det är många som försvarar ett kulturellt kapital som de har erövrat. Det och dem blir som ett kvitto på detta. och blir en symbol för ett väl normerat och vårdat språk. Och det är lite intressant tycker jag. Det kan man ju också säga är ett tecken på hur långt vi har fallit. Om man tycker att behärskandet av orden de och dem är något att skryta om då har man ju inte så mycket att skryta om. Så jag vet inte, jag är klöven här boys. Jag blir inte så upphörd över domreformen.

Boris

Nej, alltså det blir inte jag heller. Jag är ju snarare konstant. Alltså, det var det där sista du sa som... Man kan säga såhär. Jag har inte upplevet det här. Jag finner det... Det är en jävla konstig kulle man ska dö på för det svenska språket. Det är ett språk som i alla sammanhang sedan länge är för slappat. Folk kan ju inte skriva längre. Och det gör ju att jag kan förstå att vissa individer tycker på något sätt...

Här måste vi dra gränsen. Och den... Nu räcker det. Men... Alltså, det är... Att liksom göra det här till en väldigt stor fråga det är ju... att ducka för liksom den enorma bastardiseringen av svenskan i skrift. Och vi ska inte tala om hur jurist svenskan har blivit i tal.

Alltså det är, de kommande generationerna är ju på väg mot grymtningar alltså. Det är det stora problemet. Sen de som förordar en reform här, de trollar ju bort allt det här jag pratar om. När de säger att svenskan har alltid utvecklats och moderniserats. Jo, vi har haft stora språkreformer av svenskan, men det har ju drivits av folk som Astrid Lindberg, Heidenstam, Viktor Rydberg, Albert Engström, alltså som medvetet drev en linje i stavnings- och grammatikfrågor.

Och det är inte den sortens personer som driver förändringen av grammatik och ordförråd idag. Det är dumhuvudna! Bara för principens skull så kliver jag upp på den här jävla de-och-dem-kulden. Hit men inte längre. Och nu gäller det att rulla tillbaka det här alltså. Folk som inte kan prata ska hålla tyst. Och folk som inte kan skriva ska inte skriva heller utan ägna sig åt andra saker. Tungt manuellt arbete.

Martin

Men vad tror du Strindberg och Heidestam skulle säga om domreformen då?

Boris

Det går inte att... Det är väldigt svårt att säga. De skulle jag varit ner i de språkliga skyttegravarna för länge sedan i andra frågor. Amerikaniseringen, ghettoiseringen, gutturaliseringen av talspråket. De hade ju inte vaknat upp, hade de levt idag och verkat så hade de inte vaknat upp när jag sagt att ja, nu måste vi ta ställning till de och dem. Alltså, den situationen är inte tänkbar.

Martin

Nej, det jag tänker på är att de tidigare språkreformerna som man haft, stavningsreformer, de har ju som jag förstår i alla fall, så har de i hög utsträckning handlat om att formalisera förändringar som redan har etablerats i faktiskt språkanvändning och även att anpassa skriftspråket till talspråket. Och det verkar vara en relativt rimlig sak.

Som 1906 var det, då hade man stora stavningsreformer då man Man tar bort alla de här HV, DT, QV och så vidare. Tidigare skrev man ord vad som... H, V, A, D. Men nu har HV blivit V, DT har blivit T, QV har blivit KV och så vidare. Skriftspråket korrigeras med talspråket som rättesnöre och stavningen görs mer konsistent med hur språket faktiskt uttalas. Ljud som uttalas på samma sätt skrivs nu på samma sätt efter reformen. Är inte det här en väldigt tydlig parallell till domreformens ambition?

Boris

Nej, för det är helt annat samma sak. Jag tycker också att det var ett oskycke att ta bort H1 i vad. Att det där H1 finns där, lite lite lite hörbart. Det ger en högtidlighet. Vad ska det göra? Det blir ett annat samtal, vardagen blir vackrare. Vad ska det göra? Så att det blir ett annat samtal.

Det skrivna språket ska givetvis justeras i enlighet med hur talspråket utvecklas. Men det är förutsättningarna att det utvecklas av bildade människor i alla skikt i samhället. Och så är ju inte fallet nu. Och då ska man inte. Då blir det skrivspråk vi trots allt har och lite gamla former en skitslinje. Hit men inte längre. Och jag kommer ju, när vi har vunnit det här så kommer jag kämpa för ett återinförande av H1. Ja.

Martin

Men okej, jag blir nyfiken då Boris på att jag kan förstå en del av ditt resonemang. Alltså man kliver upp på någon kulle och... Ett argument som jag hör från dig som jag uppskattar det är att någonting still med att vi, nutidsvenskarna, inte vi då men nutidsvenskarna som engagerar sig i språkreformer och sånt där, är inte... Kompetenta att fatta sådana här beslut är inte så kompetenta att tänka kring de här frågorna.

Vi är för dumma i huvudet, vi kan inte längre genomföra de här reformerna. Och det kan jag verkligen sympatisera med att säga, att nej vi måste frysa all sådana här förändringsverksamhet. För att vi kommer nästan garanterat att fatta dåliga beslut. ...för att vi är så degenererade och korkade allihopa. Men sen ser jag att du vill riva upp 1906 års stavningsreform och du undrar hur långt bakåt vill du gå egentligen? Vi har ju pratat om den reaktionära impulsen tidigare.

Vi kanske ska gå tillbaka till den här fina 1500-talssvenskan från Gustav Vasas bibel. Du vet med de här inkonsekventa startningar av alla möjliga ord som inte alls matchar av uttalas komplicerad grammatik som vi gjort oss av med pluralformerna av verb de kanske kan tas till heders igen masculinum och femininum masculinum och femininum versioner av substantiv det var väl lite feministiskt kanske att slopa masculinum och femininum så det borde vi återinföra dem ja men det där säger inte jag högt utan det är lite grann

Boris

Det är övergångsprogrammet det här. Stanna och sen sakna men säkert rulla hela bakåt. Helt allvarligt alltså så menar jag att det här kommer låta alldeles för reaktionärt. Men att alltför mycket själva principen alltså att det skrivna ordet ska anpassas till det talade språket för att allt ska flytta lättare.

Jag har sagt det. I viss mån ja. Det behöver inte leda till så stor olycka så länge folk är normalbegåvade, allmänbildade och har tungan rätt i mun. Men så är ju inte fallet alltså. Men sen kan man tänka sig ett tillstånd där det faktiskt inte är givet att alla kan behärska det skrinna språket i sin helhet.

Att man tänker sig två former av svenska. Ungefär som franskan har en litterär franska som är komplett in i helvete, obegriplig för en bonde som jag. Och så vardagsfranskan. Och det finns alltså en oerhörd skönhet. när man väl har börjat lirka sig in i 15- och 1600-talssvenskan.

Och det gäller alltså inte bara värvformer och grammatik och stavning utan också ordförrådet. Det finns många förbannelser och annat, som till exempel Sordoman av Akrade då. Så att rulla språket lite bakåt, det tror jag inte alls är fel.

Och det är väl bättre att folk kryddar sitt språk med svenska arkaiska uttryck än slänger in random amerikanska ord hela tiden. Det är ju total fördömning.

Martin

Tack och lov så är det ingen som har föreslagit än så länge en språkreform i Sverige som innebär att godkänna amerikansk randomisering av vokabulären. Det kommer snart.

Boris

Det kommer.

Martin

Vänta bara tills Bibel 2040 kommer med. Den kom ju på gettoengelska direkt liksom.

Boris

Du brukar slå mig ner i reaktionära tendenser där. Jag tror man behöver det latinska alfabetet för att uttrycka den svenska folksjälen. Det är lite svårt annars. Så vidare, du vill rulla hela samhället tillbaka till lite mer av ett urtillstånd.

Martin

Då skulle ju runorna förmodligen hjälpa till. Ja, vi skulle... ja... en viss komplexitet. Kanske något styr nu att det skiljer Agnera från Vetet. Om det nu finns barn som har jättesvårt att lära sig skillnaden mellan det och dem, då kanske det är en bra urskiljningsmekanism att vi tvingar dem att skriva det eller dem, så att vi kan se vilka som gör fel.

Det är en motbyrande tanke att ändra språket för att folk är för dumma, för att lära sig vad grundläggande... grammatiska skillnader. Om du är oförmögen att lära dig att skilja på det och det, det beror ju inte på... Språket är bara för svårt, det är orimligt att ställa det krav. Det beror på att vi har fallit ner till en oerhört låg nivå av begåvning och förståelse och språkförmåga.

Och om man inte kan lära sig DDM, då finns det också tusen andra saker som man för ett par generationer sedan såg som absolut nödvändigt som folk bara inte kan lära sig nu. Och det är motbjudande kanske att man ska anpassa sig till det. Och det kanske också är positivt om det är svårare för främlingar att lära sig svenska. En tanke som slår mig. Det kanske är ett värde med att göra svenska så svårt som möjligt. Som ungerskan till exempel som är superkomplicerad, som är nästan omöjlig för utlänningar att lära sig. Det är jättebra för unger för att det håller packet ute.

Boris

Nej men det där är en viktig aspekt alltså. Just den där tröskelgrejen där. Det är för att du har ju inte den idag när det som kallas svenska kan fyllas med Vilka liksom orten och ord som helst då var acceptabelt och till och med betraktade som en spänstig och fin svenska. Så att jag tror det bara bra att höja ribbade.

Det utvecklar också språket. Alltså tittar man till exempel på engelskan så är ju engelskan och rovanformen den tar ett språng faktiskt, det gör med Josef Conrad. Och han börjar skriva på engelska i princip i vuxen ålder och tillägnar sig engelskan.

Och då får man liksom en extremt begåvad människa som tar sig över tröskeln och hoppar på en och man hoppar en bra bit över ribban i det där. Alltså han skuttar 270 höjdavt. Och då utvecklar det språket. Så att hålla ribban högt där tror jag är alldeles utmärkt ur den synpunkten också.

Martin

Jag gillar också din idé både som att ha alternativa språk, olika språkliga nivåer. Kanske högspråk och ett lågspråk, eller ett litterärtspråk, ett vardagsspråk. Det där är en väldigt intressant idé som gifter sig väldigt väl med en elitistisk syn på samhället och en önskan om mer stratifiering och differensiering mellan grupper. Det finns väl inte riktigt högsvenska och lågsvenska? Man pratar om högtyska och lågtyska, men det finns inte på samma sätt i svenskan va?

Boris

Nej, alltså vi har... det fanns ju... Tidigare, alltså i olika former har man alltid haft språkliga nivåer i Sverige. Men idag är det där fallerat till att det som ska vara den bättre skikten talar liksom någon slags... Dialekter liksom, betoningar på viss sätt. Alltså det är ju inget språk, det är ett sätt att prata bara.

Många av dem skulle inte klara någon svårare språktest heller. Så att, och det ansåg jag, när man lär svenska folket läsa med hjälp av katechesen så är det ju för att det är bra att kunna läsa och skriva. Men det var ju också ganska väl det mått av... så att säga boklig bildning som behövdes för att visa samhällsskikt var väldigt väl uppmätt.

Och sen kunde man se vilka som tilläggnade sig det här jättefort. Och då, som jag pratade om förut, då tog ju prosten den begåvade pojken och skickade honom till Uppsala. Och så fick man liksom en naturlig ståndscirkulation. Och allt det där försvinner om alla pratar samma jäkla rotvälska.

Martin

I kommande generationer så tror jag att... Vi som lever i den svenska diasporan, vi kommer att bevara en vacker, sofistikerad högsvenska. Våra barn och barnbarn kommer knappt kunna prata med sina jämnåriga i vanliga Sverige.

Boris

Det är faktiskt en mycket troligare utveckling.

Martin

Det ska bli det ser jag faktiskt fram emot. Bevara högsvenskan i exilen.