Transkribering
SAS ansöker om konkursskydd för rekonstruktion enligt chapter 11 i USA efter pilotstrejken
Martin
SAS inleder ansökan om konkursskydd för finansiell rekonstruktion enligt Chapter 11 i USA efter pilotstrejken. Uppger att likviditeten är tillräcklig för att uppfylla förpliktelser på kort sikt, men att strejken påverkar situationen negativt. Meddelar att de minskat kostnader och träffat potentiella investerare samt fört aktiv dialog med flera intressenter för att öka den finansiella styrkan.
Vi pratade för ett par sändningar sedan om kaoset på Arlanda och hur Sverige inte längre har kapaciteten att upprätthålla en fungerande internationell flygplats. Och vilka ulandsbibbar man får där. Nu i dagarna påvinns vi om att Sverige inte heller klarar av att ha ett nationellt flygbolag.
Om man någonsin kan säga att SASS har haft den rollen kombinerat. i Sverige, Danmark och Norge. Och det är ju lite fint och gulligt på sätt och vis att de här tre länderna går ihop och har ett gemensamt flygbolag. Det vanligaste även i mindre länder är att man har ett eget nationellt. Men SAS är det vi har i Sverige.
Under lång tid så har det varit ett statligt monopol. I mer än 40 års tid så hade SAS ett statligt garanterat ensamrätt på utgående internationella flyglinjer från Skandinavien. På början av 90-talet skedde en hel del avregleringar inklusive av flygbranschen och då förlorade SAS formellt sin monopolställning.
Men eftersom flygbranschen är trögrörlig så förblev man de facto en monopolaktör eller en artificiellt dominerande aktör som inte verkar på normala marknadspremisser. Men Trots den här extremt privilegierade ställningen så har SAS varit i närmast permanent kris under större delen av sin existens.
Det har varit många fler år då SAS har varit i kris än när de inte har varit i kris, åtminstone sen 70-talet. Definitivt har de konstant varit i kris sen avregleringarna på 90-talet. Gång på gång har de skandinaviska staterna och andra delägare tvingats gå in med mer pengar. Några nya pengar och de vill inte vara delägare i sats. Det är bara någon tillfällig åtgärd.
Ja, och nu har man en stor strejk på halsen, piloterna är missnöjda och nu måste snart ställa in hundratals flygplatser. Och igår meddelade en massa flygmekaniker också att de ansluter sig till strejken så att även om piloterna kommer tillbaka så kommer de inte ha flygplan som är redan att flyga, bums. Då måste först flygmekanikerna börja göra sin grej.
Och så prickar ni över dit och så begär man bolaget i konkurs i USA. Det är sådana här chapter 11 för att rekonstruera bolaget. En enorm soppa. Och det har varit en enorm soppa väldigt, väldigt länge. Med en kort paus på 80-talet. Där man hade då sin legendariska vd Jan Karlsson som styrde upp det.
Och SAS fick lite högre prestige. Men innan dess och efter dess. så har det bara varit den enda flygande härdsmälten. Herr Boris, med tanke på att SAS är ett så dysfunktionellt företag och har varit det så länge, finns det några som helst skäl att ha det kvar? Eller rättare sagt, att staten fortsätter att äga SAS och håller det under armarna och så vidare. Finns det ens nån poäng med att ha såna här nationella, privilegierade flygbolag, flagg-carriers, heter de på engelska. Jag vet inte vad motsvarande term är på svenska. Själv känner jag, inte minst baserat på mina personliga erfarenheter av att flyga med SAS, att det företaget gärna får.
Boris
Ja, kanske man skulle skilja på de två frågorna om SAS är värt att leva och det är det ju inte. Det är ju så genomruttet och man ska komma ihåg att den här konflikten gäller ju inte ens SAS-piloternas löner utan rätten att bli återanställda i de som fick gå under pandemin ska alltså återanställas istället för att bli återanställda.
Finns i mindre bolag där de kan få sämre villkor. Och det är en kock och grej som korkar ett fackligt krav om man vill att SAS ska överleva. Men de tänker inte. Och på samma sätt tänker inte sedan länge SAS-ledning på hur man ska få det här att flyta och fungera. Ofta kommer vi tillbaka till samma fenomen hela tiden som när vi pratade om Atlas-Srag för två avsnitt senare.
Att luften har gått ur allting. Vi pratade nyss om riksdagen. Och politikerna, alltså inte ens de onda, har någon förmåga att lösa problemen. Eller någon handlingskraft, utan allting bara flyter. Och i ett sånt land och med sådana företagare så är det ingen idé att försöka hålla SAS igång. Sen kan jag tycka att i ett fungerande samhälle kan det vara lite charmigt med ett nationellt flygbolag. Men det är en helt annan sak. Långt dit.
Martin
Ja, faktiskt det är en lite optimistisk rapport att avlägga apropå det vi pratade om Arlanda för några veckor sedan. För jag var ju ute och flög i veckan och smick till och från Arlanda. Jag stålsatte mig för kaos på flygplatsen men det gick rätt bra. Inga problem alls att komma och landa där och komma därifrån. Men jag skulle flyga hem och så var jag på plats nästan tre timmar innan mitt plan gick.
Jag har ju hört alla skräckhistorier om köer och så vidare, folk som missar sina plan. Och det var svårare än vanligt att ta sig in. Jag tog Arlanda Express ut därför att jag var nojig över att vägarna skulle vara avstängda. Men... Tåget gick inte hela vägen till terminal 5, alltså utrikesterminalet. Man fick gå upp vid terminal 4 och sedan gå genom Sky City. Och där mitt i Sky City så var det en särskild kontroll innan de släppte in en i terminal 5.
Jag tror att de kontrollerar att man inte är där för tidigt. Det vill säga att man får vara där max två eller tre timmar innan ens flight går. Jag tror faktiskt att de släppte in mig fast jag inte skulle bli insläppt egentligen för att det inte var så smällpackat. Sen gick det rätt snabbt. Jag fick checka in min väska, booms, för att jag var så tidigt ute.
Och sen var det faktiskt bara ungefär 10 minuter kö till säkerhetskontrollen. Vilket kanske är för mycket, det vet jag inte. Men det är inte direkt extremt och det är inte problematiskt. Man missar sitt flyg för man väntar 10 minuter i kö på säkerhetskontrollen. Men jag kan bekräfta någonting som läst om som pratade om därmed att personalen i säkerhetskontrollen, de som jobbar då det här bolaget, jag glömde bolagsnamn, de som har blivit.
De som kör säkerhetskontrollen där. Därför att de verkade verkligen ositt vanligt inkompetenta och lata. Precis som man har gissat utifrån om man läst om problemen där. Så det var alltså enbart en massa somalier och sådana typer, den typen av afrikaner som stod och gjorde ingenting. Med slö blickar, hånflin på läpparna.
Det var en somaliska som stod och gjorde absolut ingenting vid. vid bandet, det där rullbandet man får tillbaka sina saker efter att ha röntgenapparaten. Jag antog att hon jobbade med att samla in plastbackarna, eftersom hon stod där precis vid rullbandet, vid plastbackarna och traven av plastbackar. Men det visade sig att hennes jobb var att själva verka att övervaka mig och skälla på mig för att jag inte själv lyfte över mina plastbackar till uppsamlingsplatsen.
Så hon gjorde ett väldigt viktigt jobb där. Det var en ovanligt motbjudande upplevelse, just den här säkerhetskontrollen. Det var inte totalt dysfunktionellt och kaotiskt och försenat och allt det där. Det här var mitt på dagen i måndags. Vilket borde vara ganska upptagentid. Jag vet inte om det är hög trafik och sånt där men det kan ju inte vara låg trafik mitt på dagen på en måndag.
Det var rejäla köer runt om på flygplatsen. Men mycket mer folk än vanligt som bara packade och stod i kö på olika sätt. Men i praktiken så var det inget större problem och det tog ungefär lika lång tid som vanligt i praktiken att liksom från att jag kom till flygplatsen till att jag var ute vid gaten.