Martin

Svagdricka-fantasten Jan-Erik Janko Svensson jagar land och rik runt för att samla in flaskor och kartlägga kvarvarande bryggerier. Menar pasteuriserad svagdricka från stora bryggerierna saknar karaktär och har för svag smak. Spår att svagdrickan tyvärr inte har någon ljus framtid. Svagdricka är ett...

Jag känner att jag är lite ute på hal is nu men jag tror man kan säga att svagdricka är ett... traditionellt svenskt öl. Öl är ett öl liknande brygg som man drack till mans förr i tiden. En vanlig måltidsdryck. Jag har läst att för bara några generationer sedan så drack svenskarna i snitt 35 liter svagdricka per år. Vilket är ganska mycket. Det är en dryck som jag tror man kan säga att det liknar lite lätt öl men har mer alkohol.

Kanske som folköl för alkoholmässigt men sötare i smak. Jag funderade på det tidigare när jag pratade med Sofia om om jag har druckit svagdricka. Jag tror att jag har köpt svagdricka på skoj någon gång, eller bara för att testa. Sådant som man kan köpa på Konsum. För det finns åtminstone runt jul så säljs det i svagdricka butikerna.

Men det är inte en helt bortglömd och övergiven dryck. Samtidigt är det inget 35 liter per året. år person längre heller. Hjulmusten lever och frodas men svagdrickan har blivit marginaliserad av andra sorters köl. Man kan köpa Spendro Epsalom version av svagdricka som man kan köpa och så vidare.

Men den är pasteuriserad och görs på ett industriellt sätt. Det är väldigt få som fortfarande gör svagdricka med kärlek och på ett hantverksmässigt sätt. Och det är det som Janko Svensson. som är ölkännare. Det är det som han uppmärksammade. Han ville lära sig mer och pröva olika sorters hantverkssvagdricka.

Som jag antar är en parallell till vad man pratar om när man säger hantverksöl, craft beer och så vidare. Och det finns även hantverkssvagdricka från åtminstone några producenter i Sverige. Så Janko Svensson försöker hitta alla de här små bryggerierna som fortfarande gör opastoriet svagdricka. och åker runt och åker på långa resor. Många tiotals mil till någon liten ort där det finns ett obskydd bryggeri bara för att kunna köpa några flaskor här och där.

Och i slutändan ska det mynna ut i en stor svagdrickaprovning där han och några andra ska testa alla sorters svagdricka som de kan få tag på. Det listas 11 stycken bryggerier som fortfarande gör svagdricka. Men då är det... Det är åtminstone tre av de stora industriella bryggerier som Janko Svensson viftar bort och säger att det där inte är så intressant.

Svagdrickan är inte hantverksmässig. Det är alltså Spendrups och Kopparbergs. Men så finns det också Klövsjögårds bryggeri, Västra Emterviks bryggeri, Österlenbryggan och så vidare. Närkekulturebryggeri som förmodligen är lite mindre, mer exotiska producenter. Ja, Boris Svagdrickan. Är den värd att uppmärksamma och kanske till och med rädda? Eller har den gått ett välförtjänt öde till mötes?

Boris

Nej, den är alltså värd att rädda. Jag måste säga att jag blev jätteglad när jag såg den här takten som han uppnade länkar. Jag fick hopp. Jag har liksom trott faktiskt att svagdrikkan är död. Det är länge sedan det gick att få tag på riktigt svagdrikkan. Och i rätt många år har det bara funnits fusk-svagdricka, alltså industriellt producerat, pasteuriserat elände.

Och när jag såg den här listan så tänkte jag, jag förstår den här mannen som åker 50 mil eller vad det var för att få med sig två flaskor. Fullt begripligt. Jag måste reda på hur man kan få tag på svagdricka. Det är en gammal kultur. Kulturdyk och åker. Jag tänker ofta på det när jag läser så här nutida tidningsartiklar och magazinesartiklar om hur fantastiskt det är hur många som håller på och brygger öl hemma och så vidare.

Och att det visar att, jag vet inte riktigt vad, lust till hantverk och jag tycker det där är jättefint. Men det är ju oerhört lite, det är ju ingenting jämfört med bryggandet av svagdricka förr i tiden. I princip. Varje bomgårdjon. och sin egen svagdricka. Och smaksatta den på olika sätt. Och det enda landskap som håller ställningarna på det området är faktiskt Gotland med sin Gotlandsdricka.

Som också liksom bryggs ut i gårdarna och varje gård har sin egen. Oerhört civiliserat. Och vad som tyvärr har gått ur tiden är ju varianten enbärsdricka där man bryggde på enbär och lite enris också. Det är väl dock kvar två läskedrycker i landet.

Gudsdags och Morhildas enbärsdricka. Det är dock även läsk men smakar rätt bra. Svagdrickan är ju väl värd att återuppliva. Och jag tror att den kommer att återupplivas när vi får en återgång, när vi får en nationell renaissance för den svenska matkulturen och gammal, gedigen, svensk husmanskost.

Då står sig svagdrickan väldigt bra till den maten. Tyvärr så har vi fått en massa importerat smaklöst elände. Och jag ska inte hetsa mot kebab idag. Men mycket utländsk mat som kommer och som är populär, som sushi till exempel, funkar ju inte med svagdricka.

Men en stabil red i svensk husmanskost, det där är svagdrickan perfekt till. Så man kan ju hoppas att alla dessa... Hembryggare av öl. Och jag tycker det är väldigt bra att det ägnar sig åt. En del är bara att göra mjöd. Vilket ju är sympatisk. Att de också tar upp det här med svagdrickan. Det tycker jag vore väldigt väldigt bra.

Martin

Men du menar alltså att svagdrickan har distinkta...

Boris

Om man kan säga faktiskt att... Svenska folkets förtjusning i julmust. Det är ett återsken av att ni är genetiskt kodade att dricka mycket svagdricka. Det är en blek återklang av svagdricka. Och man dricker den i första hand fortfarande till, även den fusksvagdrickan, till julbordet.

Och det är ett typ exempel på. Husmanskås som festmat och då är svagdrickan väldigt bra. Men nu får det bli julmust istället. Det finns en julmust som påminner rätt mycket om svagdricka i smaken och det är den så kallade bryggarmusten som en del bryggerier har. Den är faktiskt inte dålig.

Martin

Ja intressant, det är väl svårt för mig att få tag på svagdricka nu till jul. Men någon gång så lovar jag att köpa en flaska svagdricka och provsmaka riktigt svagdricka. Jag såg att ett av bryggerierna här ligger i Västra Ämtervik. Vad är det med Västra Ämtervik egentligen? Det är ett ortsnamn, det är ett pytteliten ort men det dyker upp.

Jag ska inte säga precis hela tiden, men förvånande att det oftast ligger här i Västra Ämtervik upp. Jag tänker på Ridgedale Permakulturfarmen som jag följer. Den ligger i Västra Ämtervik vet jag. Och så tror jag att Patrik Selman håller hus där uppe. Kanske inte i Västra Hämtevik, men han är väldigt nära där. Patrik Selman med sin spårbruksverksamheten och B-kupen och allt det där.

Han kan inte vara många mil från Västra Hämtevik. Jag känner till åtminstone två andra verksamheter där uppe som kommer med samma ortsnön. Vad är det där för nånting, Boris?

Boris

Sunna. Det är Sunna, Frikenbygd, Ön. En viktig del av Värmland har alltid varit en fri zon i det här landet. Så det är inte konstigt. Skulle man gå tillbaka årtionde för årtionde skulle man se samma fenomen. Om du går tillbaka vid 1600-talet, Västra Ämtervik och bygden omkring, alltså Sönderbygden, där händer det alltid saker. På riktigt. Så på spännande vis.