Martin

Koreanska ord tar plats i senaste utgåvan av för engelska språket normgivande Oxford English Dictionary. Redaktionen förklarar att inkluderandet av koreanska ord i engelskan visar att lexikal utveckling inte längre är begränsad till Storbritannien och USA. Bland de nya orden återfinns K-pop, beteckningar på maträtter som bulgogi och shimhaek, liksom mukbang, direktsända tillställningar där deltagarna äter stora mängder mat.

Samtidigt som de kommunicerar med sin publik. Sedan ganska många år tillbaka nu så pågår en koreansk kulturvåg. Så pratar man om den ibland. En våg av influenser från Sydkorea över resten av världen, inklusive västvärlden. Under lång tid så var väl koreansk mat nästan det enda.

När jag växte upp till exempel, då var koreansk mat någonting som var det enda. Jag kände till lite grann, och man kunde äta koreansk mat ibland. Vi hade vissa ingredienser hemma som kom från det koreanska köket. Det kan, när jag tänker efter, kan det bero på att det fanns en koreansk familj som vi umgicks med ibland. Men för mig i alla fall var koreansk mat det enda som jag kände till. Men sen nu finns det så mycket annat.

K-pop, den koreanska poppen, det är ingenting som jag har lyssnat väldigt mycket på själv. Men jag vet att det är väldigt stort ute i västvärlden i stort. Alltså att västerländska ungdomar lyssnar på de här koreanska popbanden och... gillar deras stil väldigt mycket och tar till sig det. Och det finns västerländska ungdomar som blir lite grann hobbykoreaner och tyr sig till koreansk kultur och lär sig lite koreanska och hämtar stilinfluenser men även annat från Korea.

Och sen har vi det koreanska filmundret med mycket koreansk film och tv-serier och sånt där som man tittar på i väst. Jag själv har sett några koreanska filmer. En såg jag, en film som jag såg som jag tyckte var väldigt bra. Den kom för ett par år sedan och hette Parasite. Hette den i engelsk översättning. Som jag tyckte var en väldigt bra film. Den var bra och intressant och det var en film som jag tror inte hade kunnat göras i väst.

Dels för att den har en kärlek. En mer utmanande stil generellt än vad man skulle kunna komma undan med i Hollywood. Men också på grund av intressanta grepp. En sak som var väldigt anslående som västerlänning i den filmen var att det finns som handlar om två familjer. En fattig familj och en rik familj. Och genomgående hela filmen så är det den fattiga familjen som är skurkarna.

Och den rika familjen som är liksom de goda och offren för den här fattiga familjen. Parasiternas framfört. Och det var ju... Så skulle man bara inte göra en film i väst. För att man har den här superstarka, egalitära ideologin. Ja förlåt, sen är det ju också Squid Game, senaste exemplet. Vi har till och med en separat länk om det på Bubblom. Netflix nya superserie Squid Game.

Som är... Det låter lite grann, jag har inte tittat på det. Men det låter lite kanske som en koreansk variant av Hunger Games eller nåt sånt där. Man har en dystopisk framtid där en massa... Fattiga människor tävlar i en tävling där man dör. Där man har livet som insats. Den här länken som jag bubblade säger att språkinlärningsappen Duolingo säger att de har fått många många fler människor som vill lära sig koreanska.

76% fler som påbörjar sina koreanska studier i Storbritannien via Duolingo. Men också de här mer speciella unika fenomenen som till exempel mukbang som är en sån här bizarr sak som man som västerlänning inte fattar alls när man hör talas om det. Som man måste legat uppleva. Det vill säga folk som sitter på internet, på Youtube till exempel, och filmar och livestreamar när de äter mat.

Och de äter maträtt efter maträtt Och berättar hur det smakar och pratar med de som tittar och sånt där. Men det är en sorts... Jag tror att det är en sorts substitutverksamhet. Man själv har inte möjlighet att äta så här mycket mat. Kanske för att man inte har råd eller för att man... Kanske snarare för att man bantar. Man kan inte trycka i sig så mycket mat, men... Man kan åtminstone titta på en annan människa. frossar och vräker i sig all den här goda maten som man själv inte kan äta.

Det är ett väldigt bizarrt fenomen, men det är något som finns nu och som sprids sig så att det inte bara är koreaner som håller på med mukbang, utan en massa västlänningar som sitter och äter och beskriver sin matupplevelse i realtid. Ja. Boris, vad är din personliga horisont, vad är ditt perspektiv på den koreanska kulturvågen?

Boris

Den är... Kul att du gillade Parasite alltså. Jag gjorde väl det också. Sen undrade jag liksom om... Det låter som både du och jag har missat någonting. i den allmänna perceptionen. För att jag har hört väldigt många och läst personer som tycker att det är en slags filtrering som man kanske inte är medveten om som faktiskt uppfattar det omvända förhållandet att den fattiga parasitfamiljen är här till nödd och tvungen och är egentligen goda och de som de ger sig, de som de utnyttjar på alla möjliga och väldigt komiska sätt.

Martin

Det är en totalt pervers tolkning av filmen. Och jag är säker på att du håller med mig, det låter som att du håller med mig. Ja, ja, men... För de som inte har sett den här familjen, den här fattiga familjen, de beskrivs på ett överdrivet sätt, på ett extremt sätt, som väldigt äckliga, vulgära människor, hänsynslösa, det är absolut inte så att de tar det de behöver för att de är fattiga, utan... De bryter sig in och räker ut sig och exploaterar och dödar folk på ett väldigt extremt sätt. Om man ser dem som the good guys i den här filmen, då är man superpervers.

Boris

Du har nog att göra med ganska stora superperversa sjok omkring oss, faktiskt. Men det här är just, alltså, och de här superperversa tolkningarna av Parasite tror jag beror på att rätt mycket av sydkoreansk kultur, alltså när det gäller film och faktiskt också musik, är uppfattas som kapitalismkritisk.

Alltså det är genom det filtret människor ser. Och det är därför som också Squid Game har fått ett sådant genomslag. Alla recensioner pratar ju om att det här är en fråga om kapitalismkritik. Och att det inte bara är utplottade människor som tävlar, utan människor som är starkt tyngda av kreditkortsskulder som är väldigt stort.

Det är liksom en börda, självpåtagen börda för alla sydkoreaner. Inte alla, men många, de har ju en. Kreditkortsskulden utgör 150 procent, 155 procent av den disponibla inkomsten i landet. Och USA var en 138 innan den stora bostads- och finanskraschen 2008. Och det förekommer ju en person i Parasite som faktiskt är han som gömmer sig i källaren för som har kreditkortsskulder.

Så det där är ett levande fenomen. Och just det här med att en massa sköra... Framförallt ungdomar som nappar på den sydkoreanska kulturen. Massa sköra ungdomar känner sig hårt trängda i det västerländska samhället. Inte så mycket av den faktiska verkligheten. Utan av tanken på att det är en procent som tar allting.

Och att allt är jättehårt och jättebesvärligt och jättetufft. Och det gör att den här sydkoreanskt statiskt understödda kulturen... soft power satsningen på kultur ute i västervärlden slår igenom. Den talar liksom till hjärtat på sköra ungdomar. Och på samma sak tror jag att även den här stora 2012-hitten Gangnam Style, fåningar dansen, det var ju också en kritik av de rika människors sätt att leva i stadsdelen Gangnam i sol.

Och en sak till som talar till sköra västerländska ungdomar, det är ju K-poppen. Jag har försökt titta på hela ämnet, lyssna kan jag inte. Men det är bland det mest androgyna man har sett, alla de här grupperna. 2NE1, Vix, Bangtan Boys, SHINee. Alltså du vet inte vilket kön de tillhör. Och det nämner vi tillbaka i seriediskussionen.

Men det där funkar också liksom i det västerländska samhället. Med det där transandet blir normalt. Så jag tror att den sydkoreanska kulturens segertåg i Västerlandet, framförallt bland ungdomar, beror på att Västerlandet befinner sig kulturellt sett i fritt fall.

Martin

Ja, intressant. Vissa av de här sakerna, det antikapitalistiska perspektivet, å ena sidan... Innan sidan så är det som att man kan kolla på filmen Parasite och tro att det är en film om fattiga underdogs som står tillbaka mot onda rikingar. På samma sätt kan man läsa in antikapitalistiska sentiment i nästan vad som helst.

Bästelänningar är otroligt bra på att läsa in antikapitalism i allting. Den perspektiven är lite överdriven. Samtidigt är det så att Sydkorea är ett kapitalistiskt samhälle och i alla kapitalistiska samhällen så kommer det finnas mycket kritik. mot kapitalismen, framför allt folk i konstvärlden och sånt där som lever på inte inte helt gängse kapitalistiska premisser kommer ha mycket kritiska synpunkter så att det finns säkert en säkert på många sätt speciell sydkoreansk kritik av kapitalismen som som kan importeras.

Den här den här androgyna kvaliteten som finns i koreansk kultur, den är ju verkligen det är verkligen ett fenomen. Dels har det att göra med att de är östasiater och Östasiater är generellt mindre manliga. De har mer neoteni, brukar man säga, biologiskt. Men de har mindre testosteron och det finns rätt tydliga skillnader. Till exempel vad gäller vad som anses vara normala beteenden för män respektive kvinnor.

Men, som du säger, det är helt extremt när man ser vissa pojkband inom K-pop och sånt där som verkar vara nästan totalt transformaterade. Och det är klart att det spelar väldigt väl in i en allt mer könsosäker... Samtidigt är ett tanke som jag tänker om Sydkorea, som jag tycker är ett ganska intressant land, och jag tycker det är intressant att se hur de här sydkoreanska influenserna spelar ut sig.

Jag tror att jag är ingen stor expert på Korea alls, men jag tror att Sydkorea kanske inte är ett så mysigt och gulligt land som många västerländar tänker sig. Om man tänker på kapitalism och samhällsskick, vad är det? Vad är Korea för sorts samhälle? Och mitt intryck är att det är lite grann som Japan ungefär. Alltså på pappret är det en demokrati som har tagit över en del västerländska styrelseskick och så vidare.

Men egentligen, i själva verket, så är det ett mycket auktoritärt samhälle som styrs av klaner och traditioner och inte minst av gigantiska företagskoncerner. I japansk pratar man om kairetsu. Man hade förut hade man hade man sajj Batsu. Nu har man Keiretsu och i Korea kallas de Chai Chai Boll tröja och de är de där koreanska supermäktiga företagskoncernen.

De är kanske lite mer som de gamla japanska sajj Batsus. De är mer familjeorienterade familjeägda. Det är mer som en sorts ny neofeodal typ av av kapitalism med mäktiga familjer som styr snarare än kanske bästa tjänstemannas styrelse om det som det är i Japan. Det här är en av fem av Men då har man de här stora koncernen, de mest kända i väst är väl Samsung som är den största, Hyundai som jag tror är den näst största.

Och så finns det några till som kontrollerar inte bara det koreanska näringslivet utan även politiken, hela samhället genomsyras av de här strukturerna. Och det är något som jag tycker är intressant bland annat för vi leker ibland med tanken på att vilka andra sätt att göra det.

Kan det finnas att styra ett territorium eller att man har de här eländiga demokratiska strukturerna? Kanske företag skulle kunna ta över länder och driva dem som kommersiella projekt. Sundare managementstrukturer än hög med politiker som politiker och demokratin kan uppringa. Och i Asien så har vi flera sådana exempel. Det vi pratar mest om är kanske Singapore som har grundats och styrts som ett familjeföretag.

Delvis så tror jag att det finns nånting liknande i Sydkorea. Det är så mycket äldre land såklart än Singapore. Men jag tror att i den här eran så kan Sydkorea ändå sägas vara ett land som ägs och styrs av ett ganska litet antal familjer och då staten spelar en väldigt annorlunda sorts roll än vad den gör i väst. Det är ett av skälen till att jag tycker att det är lite spännande när Sydkorea visar framfötterna.

Boris

Ja, nu kan jag... Jag har också en känsla av att staten har antagit en, även om de har starka familjer och familjekoncerner, nästan lika aggressiva och framgångsrika som klanen Tata som vi pratade om i förra avsnittet i Indien, så är den indiska staten, vi är inte i kvarn någon så stor ting, att ha biten självständig kraft och spelare också.

Man har nog gått mer gissemot en form av svågerkapitalism. Det där med stat och företags samverkan från att staten varit ganska underordnad och statstjänstemännen. Ett verktyg för de stora. stora konsernerna.

Martin

Vi såg också en episod för några år sedan där en bizarr sekt lyckades ta över ledningen i Sydkorea. Vad är det för något? Var är det för ett land där en sån sak hände? Jag tycker att det är ganska spännande. Men Boris, jag känner att du har liksom glidit förbi här en av de mest intressanta frågorna. Du kanske avsiktligt har undervikit den. Den koreanska maten.

Boris

Ja... Ehh... Ja men alltså... Jag är ingen varm anhängare av asiatisk mat. Men det är så många vitsspridda kök så skulle jag tycka att något var extra... Något faller mig på läppen. Så är det ju faktiskt, de gånger jag är ute på landsätet på bra koreanska restauranger, köttbehandlingen har varit magnifik faktiskt. Det är väldigt väldigt bra. Har dock ingen aning om, jag tror inte det var hund jag käkade men det stod inte så på menyn i alla fall. Men ett bra köttfolk helt enkelt.

Martin

Precis, de är bra på kött. Det är alltid bra dem. Det finns ju vissa andra asiatiska kök som är. Det som är mer vegetariskt orienterade och jag vet inte, man kanske kan få liksom bra kött på en vietnamesisk restaurang, jag vet inte. Men det är en matkultur med ett annat fokus. Men koreanerna är bra på kött. Och det är ju också en surkålsbaserad matkultur. Där den koreanska surkålen kimchi äts till varje måltid, hela tiden. Och en väldigt, väldigt central del. Man har också kimchi i grytorna. som ingrediens när man lagar saker och så vidare. Och det måste man ju ge tummen upp till.

Boris

Vi har ju haft den här discussionen en gång förut, alltså om kimchi. Du var så förskräcklig när jag uttryckte en viss intervention med att jag var ganska likgiltig inför kimchi. Men då minns jag att du argumenterade för att jag inte hade ätit bra kimchi. Det är mycket möjligt. Jag tycker att jag kanske har några stora upplevelser framför mig på kimchifronten.

Martin

Ja, vi får se. Jag tror att vi alla som lever i väst har många stora koreanska upplevelser framför oss när den koreanska kulturvågen fortskrider.