Martin

Endast två miljoner svenskar i privatsektor försörjer och finansierar övriga nästan nio miljoner personers uppehälle och anställningar. Höga skatter och höga bidrag anges som förklaring till den låga självförsörjningsgraden. Svenskt näringsliv har presenterat en rapport som undersöker den oerhört intressanta frågan.

Jag säger det helt oironiskt, den mycket, mycket intressanta frågan. Hur många är det egentligen i Sverige som jobbar och är produktiva och betalar skatt och försörjer på olika sätt med sitt arbete allandra människor som inte jobbar och inte är produktiva och bara lever på andras arbete? Och nedbrytningen ser ut ungefär så här. Till att börja med så tittar man på... Det är personer som är i arbetsför ålder, vilket definieras som 20-64 år.

Man kan tycka att det är en... Ja, man kan ju ha frågetecken kring den definitionen. Jag vet inte hur många det är som är 65 och jobbar, men det är en hel del i alla fall. Det finns även en och annan som är 19 som jobbar. Men det är avgränsningen de har gjort i alla fall. 5,3 miljoner i Sverige är i arbetsförålder. Och av de 5,3 miljonerna så kan man se att en fjärdedel av dem, 1,3 miljoner personer, försörjer sig inte själva.

Det är folk och bidrag och liknande. Men den siffran 1,3 miljoner den ska egentligen vara högre därför att de har där har de exkluderat bland annat den en halv miljon personer som lever på studenter som lever på CSN pengar. De har inte räknats in där. De har räknat in som att de antar att de räknas in som att de arbetar.

Men så säger man då att det är en del som har varit. Återstående 4 miljoner, 5,3 miljoner i arbetsför ålder har någon form av arbete. Det definierar man som att de har en lön på minst 15 500 kronor i månaden före skatt eller att de är företagare. Av de här 4 miljonerna så är 1,4 miljoner anställda i offentlig sektor och är alltså nettotagare från skattesystemet.

De lever på andras bekostnad via skattesystemet. Och dessutom så har vi drygt en halv miljon människor som jobbar tekniskt sett i privat sektor men som jobbar för företag som är privata utförare av offentliga tjänster eller skattefinansierade leverantörer till staten. Och då återstår alltså två miljoner personer som jobbar i privat sektor och inte i direkt koppling till den statliga sektorn.

Men ska man säga också att i den siffran så räknar man in en hel del inproduktiva arbeten. Exemplet som är så roligt av Fria Tider som rapporterar om näringslivsrapporten är banksektorn. De klagar, ja de räknar in de 41 000 personer som arbetar i banksektorn. Och det kan man ha en diskussion om kanske.

Gud vet att ju mer jag personligen har med banker att göra, desto mer benägen blir jag att hålla med i fria tider. Men andra exempel då kan vara till exempel mediebranschen. Folk som jobbar på tidningar som uppbär pressstöd, de räknas som 100% privata entiteter i den här undersökningen. Alltså finns det andra problem också som att Statistiken de använt för att göra de här beräkningarna, det är inkomststatistik från 2019, det vill säga innan coronaviruspsykosen utbröt.

Så att efter pandemin så är till exempel arbetslösheten högre. Så att andelen människor som faktiskt arbetade produktivt och försörjde resten är nästan säkert betydligt mindre idag än två år senare. Men det vi ser hur som helst, det är något intressant, det verkar stämma överens med en... En 80-20 regel som man pratar om ibland, som är ett mönster som går igenom i många olika sammanhang.

Och även här ser man ju då att det är knappt 20 procent av befolkningen försörjer drygt 80 procent av befolkningen. Jag tycker att det är intressant. Ja, det finns flera intressanta saker att säga om det här men jag tror att jag pausar där för nu. Vad är dina reflektioner Boris när du ser de här siffrorna?

Boris

Dels hoppas jag att de får en allmän spridning. Ett folkbegridningar i största allmänhet av de som jobbar och kanske till och med jobbar med saker de inte har. De tycker inte att det är poänglösa, de vill försörja sig själva och bida till försörjningen av sina. De borde vara jävligt mycket bittrare än de är idag. Och det andra är att folk ska börja fundera på själva den grundläggande ordningen.

Varför ska en femtedel, det är inte bara det att en femtedel av befolkningen försörjer de andra fyra femtedelarna. Det åks oss oavsett. Den arbetande femtedelen först skickar in alla sina pengar till den statliga byråkratin som man dessutom försörjer. Som sedan fördelar dessa pengar på olika sätt efter vad som passar dem.

Till exempel att skicka ut en fåningkulturcheck på 150 kronor till alla svenska hushåll. Denna rena skära idioti. Det är därför att jag tror inte att arbetande människor har inte påverkat. problem i sig med att bidra till andras försörjning. Det är för att de behöver köpa tjänster. Alltså, varje arbetande klok människa vill givetvis bekosta sina barns lärare.

I vilken form de nu än har läraren, informator eller lärarinna. Den ogifta lärarinnan är vid skolan, det spelar ingen roll. Men de behöver det. Den hjälpen till fostran och sina barn, man betalar gärna en läkare och så vidare och så vidare. Man tar sina utförade pengar och sätter i handen på den man har köpt tjänsten av.

Och det är så det har gått till. Jag tror att det här får också folk att fundera på, varför i hela världen ska jag skicka in mina pengar till liksom Stefan Rövén och Magdalena Andersson och hennes drängar. Ehh... Det är rena, klara, kalla siffror. Jag tror att det kan få en del människor att bli förbittrade. Och det är bra.

Martin

Jag tycker att det finns några saker som är särskilt intressanta. En sak är att jag har alltid varit intresserad av de här siffrorna och jag har själv försökt göra beräkningar. Jag kom faktiskt fram till en något högre andel personer som var de produktiva människorna i privatsektorn. Jag kanske tittade på äldre siffror, för det här var några år sedan. Och givetvis har det gått upp förr sen dess.

Eller så har Sveriges näringsliv ett mer konservativt sätt att räkna än vad jag har. Men en av orsaken till att jag tycker det är intressant är att det här är ju en bild av den faktiska klassstrukturen i samhället. Vi har ju den kanske mest välbekanta klassanalysen, den marxistiska idén om att vi har arbetarklassen som är den produktiva klassen, och sen har vi borgarklassen, kapitalisterna som exploaterar arbetarna och lever på deras bekostnad genom att ta ut vinst.

i sitt sinne när de anställer dem och så vidare. Men den marxistiska klassanalysen den är egentligen lånad historiskt från en äldre form av klassanalys. Man kan säga att det var en klassiskt liberal analys som kom från framförallt franska klassiska liberaler, ekonomer och andra. Så det är såhär Jean-Baptiste Say och Charles Comte och sådana här tänkare.

Och senare också Bastia såklart, som populariserade de här idéerna. Tack för mig! Och där pratar man om den plundrande klassen respektive de plundrade klasserna. Och där var helt enkelt så att de plundrande, det var de som på olika sätt använde staten för att gynna sig själva. De plundrade var de som fick betala via skatter och på andra sätt.

Och inte bara då offentliga ställdes ut i det, utan även till exempel svågerkapitalister som fick staten att införa tullar för att gynna deras verksamhet. Och det kunde plundras som ett företag som blev utkonkurrerat av svåra kapitalister och så vidare. Jag har alltid tyckt att det här är en väldigt intressant idé. Och här får vi se svart på vitt hur stor den plundrande klassen är.

Om vi tittar på hela befolkningen så är det någonting i stil, jag har inte räknat exakt, men det blir någonting i stil när de är att 20%. jobbar i privat sektor och försörjer övriga 80 procent. Och så har vi 50 procent som inte är i arbetsför ålder, de räknar vi inte då i den här analysen. Och så har vi 30 procent som är i arbetsför ålder men inte har en hederlig försörjning, utan ligger andra till last på ett eller annat sätt.

Eller rättare sagt, de ligger de här 20 procenten till last som betalar för allting. Det är väldigt intressant tycker jag. Den andra saken som jag tycker man måste reflektera över, Vilka politiska konsekvenser har den här saken? Anta att de här 20 procenten som försörjer alla andra, antar att de skulle hävda sina rättigheter politiskt. Och kanske säga att, nej men vi vill inte betala fullt så här mycket, kan vi ha lite mindre snedfördelning här?

Men, även om varenda sista en av dem går röstar på ett och samma parti så kommer det partiet inte komma upp i mer än återigen då man kan göra mer exakta beräkningar men mellan tummen, pekfingret, en fjärdedel av rösterna och sånt där möjligen kanske en tredjedel av rösterna men de är alltså i klar minoritet i väljarkåren så att de väljare som lever på skattepengar är dubbelt så många som de som är nettoinbetalare till skattesystemet så att man har, det är en sån här Det som är den här klassiska bilden var att man har ett får och två vargar som röstar om vad man ska äta till middag.

Så det här är en intressant reflektion. Det är väldigt enkelt att inse att om den här lilla produktiva minoriteten som bär resten av samhället på sina axlar, om de vill freda sig så kan det inte göras på ett demokratiskt väg.

Boris

Nej, alltså demokrati är ju ett medel för klassförtryck. Och det ser man på de här siffrorna och de strukturer vi pratar om. så är det ju sådant som också förklarar massimporten av folk från andra länder, framförallt från icke-europeiska länder. Det är för att ju fler sådana som kommer in i, och det här förstår folk fortfarande inte riktigt väldigt många, att ju fler som kommer in och ingår i den försörjda klassen och den utsökande klassen, desto mindre blir möjligheterna att få in. Det är ett omöjligt lopp, ett icke genomförbart företag. Det är bara att ta bort det.