Martin

Kinas kommunistiska parti tillåter gifta par att skaffa upp till tre barn. Ettbarnspolitiken avskaffades 2016 och ersattes med en tvåbarnsgräns. Reformen ska förbättra nationens befolkningsstruktur och underlätta hantering av åldrande befolkning. Kina är berömd för sin enbarnspolitik. Är det faktiskt ett av de mest kända särdragen hos den moderna kinesiska nationen?

Det här var något som infördes på flera steg. Runt 1970 infördes en tvåbarnsregel. Runt 1980 ändrades det till en enbarnsregel, men det var en övergångsperiod. Det var först en rekommendation och sen obligatoriskt. Sen har det implementerats på olika sätt. Först mer och mer drakoniskt och sen mindre drakoniskt. Det säger sig självt att i verkligheten så är sådana saker såklart mer drakonskada.

komplex och det har till exempel funnits många undantag som har gjort att många familjer har haft mer än ett barn. Många familjer har haft två barn. För att vissa typer av personer har fått undantag, ett tag var till exempel så tror jag att man kunde få undantag om ens första barn var ett flickebarn så kunde man få undantag och skaffa till barn för att ha chans att få en son, vilket då är mycket mer attraktivt i kinesers ögon.

Och man har gjort det med olika metoder då, man har också haft tvångsteriliseringar Väldigt många aborter, som fall det är aborter av flickor och barn då. många slags kontroversiella praktiker. Och kineserna själva säger att 400 miljoner födslar har förhindrats under den här epoken av familjebegränsningar. Och jag vet inte, jag tycker det är bara en fascinerande siffra.

400 miljoner fall då, där människor har önskat sig att skaffa barn vilket ju är människors i grunden det är människors djupaste och mest centrala drivkraft någonstans. I 400 miljoner fall har folk hindrats från att utföra. den här grundläggande biologiska handlingen, det grundläggande biologiska behovet som det är att utföröka sig.

På så sätt är det ju någonting som är extremt onaturligt och oerhört frihetsinskränkande, men också väldigt fascinerande. Det måste jag tillstå. Och en sak då som är ganska intressant med enbartspolitiken är att folk pratar ofta beundrande om Kina. Man tänker ibland på Kina som ett disciplinerat samhälle. Det är ansvarstagande, man tar ansvar för överbefolkningen.