Transkribering
Frågan om rasblandning väcker starka känslor mellan hunduppfödare
Martin
Frågan om rasblandning väcker starka tjänster mellan hunduppfödare. Puritaner menar att 360 väldefinierade raser riskerar upplösas i en soppa av likformighet, medan progressiva vill se ras mer som ett regnbågsspektrum till skydd mot inavel. Vi pratade nyligen här i Råd i bubbla om raser.
Det var apropå Sverigedemokraten Bertil Malmberg i Trosa och Hans. Hans partikamrater i Sverigedemokraterna var upprörda över att Bertil Malmberg hade sagt Jag minns inte exakt, men han hade sagt någonting som implicerade att Människoraser existerar och att människoraser har olika genomsnittlig intelligens.
Något åt det hållet. I diskussioner om det där så tog jag upp, så pratade jag lite med allmändom raser och rasbegreppet Då tog jag upp hund- och kattraser som ett exempel på att i andra sammanhang så är det inte alls kontroversiellt. att det finns raser utan alla är rörande överens om det. Det är bara när det gäller människoraser som folk tycker att det är något konstigt. Så jag blev lite bekymrad när jag såg den här rubriken på Bubblaharmdan.
Jag tänkte att det kanske finns ändå hunduppfödare som faktiskt är, som förnekar att det finns hundraser. Särskilt den här formuleringen då om att det ska vara en soppa av likformighet, att raser, ett regnbågsspektrum och så vidare. Det påminner misstänkt mycket om den gängsiga diskursen om människoraser. Så då tänkte jag att kanske hundraser egentligen inte är ett bra exempel på att existensen av raser är okontroversiell.
Så jag kollade på det här programmet och jag ska säga att det blev ett nöje för hela familjen faktiskt. Jag och Sofia satt i gott av diskussionen och vår 15 månaders dotter tyckte det var väldigt spännande att det fanns hundar med. Videoklipp av hundar i början av slutet, tyckte hon var kul. Vi kände oss som riktiga svenskar där, vi satt hela familjen framför stadstelevisionen och lyste åt den här diskussionen.
Boris
Martin
Ja, det var ett roligt format faktiskt det här. Jag vet inte hur man ska förklara det. Det är ett program som heter Mötet. Det kanske jag är den enda som inte har sett det här förut. Men det är ett program som heter Mötet där de tar två personer som har olika uppfattningar om någonting. Och sen så förbereder de frågor eller pratpunkter genom att ha små kort där de skriver ner saker som respektive person har sagt. Och sen så för man diskussionen framåt genom att man tar upp ett nytt kort och då börjar diskussionen om med någon annan utgångspunkt.
Och det är väldigt komiskt när man ser att diskussionen blir mer och mer... aggressiv och anspänd och obekväm för någon som medverkar. Och sen är det så här, nu tycker jag vi tar ett nytt kort. Nu vänder vi över ett nytt kort och pratar om nästa otillständiga citat i högern. Hur som helst, jag andades ut när jag såg den här därför att jag insåg att båda sidor i den här debatten är rasbiologer ut i fingerspretsarna.
Därför att den här dispyten handlar inte på något sätt om huruvida det finns. raser, eller hur vissa raser är bättre än andra. Det är de här två damerna som debatterar. De är rörande överens om det. Båda anser att, båda de här damerna ställer högre krav på rasrenhet än nazisterna någonsin gjorde när de studerade människoraser. Så de har bara delvis lite olika idéer om hur raser ska definieras.
Så det är liksom en intrarasbiologisk debatt det här. Textning.nu Jag måste bara förberätta för det är lite roligt. Specifikt gäller frågan... Förlåt att jag ska försöka hålla mig för skratt där. Men frågan, den stora debattfrågan gäller huruvida labradoodle är en ras eller inte. Det vill säga en korsning mellan labrador och pudel. Och den ena damen som debatterade, hon är en uppfödare av just labradoodle som hon specialiserar sig på.
Men kruxet är att Svenska Kennelklubben erkänner inte labradoodle. För de säger såhär, det finns exakt 360 hundraser. Varken mer eller mindre. Och den andra damen då som talade för svenska kennettklubblinjen, hon var inte en officiell representant men hon säger då att om man accepterar en rasnummer 361, då kommer allting bara bli en enda pyttipanna.
Varken hackat eller malet. Eller som i bubblarebriken, en soppa av likformighet. Jag kan personligen tycka att alla de här kulinariska metaforerna blir aningen olustig diskussion om hundar. Ja. Det var inte jag som introducerade dem i samtalet. Men saken är att Labradordel-damen, hon vill absolut inte ha pyttipanna. Hon vill ha en noga avvägd kombination av två specifika traditionella raser.
Hon vill absolut inte blanda in någon annan ras. Och hon skryter om att hon lägger ner ännu mer pengar på strikt avväl än på SKK-uppfödare. Jag lägger ner mer pengar för att jag köper in sperma från USA för att injicera i mina tiker. Jag får ge den här SKK-damen att hon är på sätt och vis den striktare rasbiologen.
I det att hon är mer känslomässigt investerad i de existerande rasernas bevarande. Hon visar också öppet, oförblommerat frakt för blandraser. De som inte är godkända då. Hon säger till exempel i slutet av programmet får man se att de går bredvid varandra på gatan med varsin hund. Och hon då kommenterar den här blandras hunden, labrardoodlehunden. Och säger att ja den ser inte så bra ut. Jaha vadå jag tycker den är jättefin. Jag tycker visst att den har glansrigt hår när man tittar på. Nej säger hon. Den kanske är trevlig, men den är inte vacker. Ord är inga visor.
Boris
Martin
Men den där Bradudeldamen, hon är samtidigt den mest dynamiska och kreativa av de här två rasbiologerna. Och hon är väl den som tillför mest till den rasbiologiska praktiken. Så jag är lite klöven om vem som var den bästa rasbiologen.
Boris
Ja men jag håller nog, alltså... Jag håller inte på någon av dem som en bra rasbiolog. Däremot så tycker jag att det var programmet öppnade för mängder av, debatten öppnade för mängder av intressanta diskussioner om rationalitet i rasbiologi. Det finns ju en aspekt som helt försvinner i båda damernas...
Nu kommer jag att svära i väldigt många hundälskares kyrka. Men det fanns ju... Jag saknar en sak i båda damernas distriktion. Och det är ju att människan har hållit sig i årtusen med hundar av praktiska skäl. Och det har ju också varit grunden för hundavel. Att man avlar fram grithundar, fågelhundar, iberiska...
Kaninjagtshundar, alltså det hade verkligen varit en specialisering. Slädhundar i polartraktarna, och så vidare, och så vidare. Och vi ska inte förglömma att i Frankrike och Italien på 17- och 1800-talet, bara på 1900-talet, så var ju hunder med transportdjur. Man hade ju alltså hundkaravaner och hundenbarpackningar.
Och det där var grunden för Avel och att man tog fram raser. Och det är rationellt och jättevettigt. Och det är grunden för de raser vi har idag. Sen tycker jag att det har kommit en... Båda de här damerna liksom är... Det är den senmoderna hund-Avel vi pratar om här.
Den förfallna rasbiologin. Det är den senmoderna raser vi har idag. där man liksom bara avlar. Där hunden bara är ett sällskapsdjur ungefär. Man ska ta fram hundar som liksom passar i staden eller för människor och så vidare. Det är, och labradoden är ett exempel på detta. Vi måste ha något nytt gulligt djur och det är väl lite näpna. Det är trevliga och glada yckar. Men det avel på fel grunder, tycker jag.
Martin
Men... Det här kom ju upp delvis i den här debatten. Och Labradordel-damen, hon sa ju lite grann det som en kritik mot Kennet Klubbens filosofi, att ni bryr er bara om utställningar, utställningsfaktorer och kanske lite grann om jaktegenskaper och sånt där. Hon sa att nästan alla mina hundar är arbetande hundar som arbetar som ett sånt här terapi-hundar och sånt där.
Jag vet inte exakt vad det betyder, men någon typ av terapeutisk funktion. Så hon menar på att hennes hundar är... Arbetande praktiska hundar som inte bara är fina eller följer godtyckliga proportionerliga mönster för en utställning. Utan de är mer praktiska hundar.
Boris
Jag fattar inte vad terapifunktionen hos en labradudel är som......alltså terapifunktionen har det liksom hos andra gycklar. Golden Retriever, chefer och så vidare. De har ju liksom alldeles en sådan terapijycklar. Och hjälp till funktionshindrade och så vidare också.
Och katter är bra. Det är bättre än att hjälpa deprimerade människor. Så det där tycker jag var att... Hon och andra har snarare sett en lucka på marknaden. Här har vi en kul gycke vi kan ta fram som... För hundägare vill man kolla. Jag har en ny sorts ras som ingen har sett tidigare.
Martin
Det känns som att du är lite mer på SKK-damens sida. Hon sa ju att vad får du med en sån här hund som du inte kan få med en Labrador eller med en pudel? Onödigt?
Boris
Ja, fast jag är ju samtidigt... Det är jag som är den riktiga rasprologgen här. Samtidigt är jag kritisk mot den gamla SKK-damen. Det är för att hon duckar för det här att... Där hade ju Labrador Dull-Leyden rätt. Det går allt för mycket mot utställnings... Det blir liksom renodling av utställningsgrejerna.
Till exempel... Det är en långvarig utveckling. En gång i tiden var exempelvis Kungsbudeln en aggressiv attackhund och vakthund. Det är en fjanthund idag som man har avlat fram. Man avlar gyckar och drar rasarna mot att de ska fungera i stadsmiljö och så vidare. Det är sådana som vinner på utställningar också. Och där har ju Larbert Doodle-ladyn rätt. Man kanske inte ska ha hund i städer överhuvudtaget, slår man.
Martin
En tanke som slår mig när jag ser det här programmet är att jag önskar att debatter om människoraser fördes längs samma linjer. Tänk dig att å ena sidan så hade vi så här rastraditionalisterna. Och de håller hårt på en hävdvunnen raskatalog. Och säger så här, banne mig det finns bara så här många människoraser. Jag kan skita på det för att jag inte når ni. Ny människoras och gud förbudet att rasblanda givet.
Och sen å andra sidan då har man rasrebellerna, de progressiva. Och det de progressiva vill det är att man ska givetvis genom djuplodande studier och stamtavlor och nogsamt arrangerade äktenskap så kan man utveckla nya raser genom att blanda den ena rasen och den andra rasen och se till att nogsamt föra in rätt gener i nya linjer och så vidare. Personligen skulle jag ställa mig på den progressiva sidan i den här konflikten.
Antagligen någon ville skapa en ny ras som var en blandning 50-50 av den tyska rasen och den japanska rasen till exempel. Då skulle inte jag hålla på och gnälla över att de gamla raserna är de enda som är godkända av Svenska Rasklubben och så vidare. Jag skulle med förtjusning se fram emot att följa det här nya släktet som tar form av tispaner eller japiskar. Eller vad de nu skulle kalla sig.
Boris
Ingen annan. Nej men, alltså jag är helt på din sida där med ett tillägg. Alltså att rasutvecklingen och skapandet av nya raser, det måste ju ändå vara kopplat till funktionaliteten. Alltså man måste kunna peka på att en ny tid, nya vetenskaper, nya uppgifter kräver den här rasen. Och utifrån detta kan man berättiga experiment i korsandet av olika människor.
Jag tror till exempel att det är väldigt bra att ha personlig erfarenhet att korsa sydslaviska gener med värmländska gener. Det blir liksom ett härligt släkt. Det är lite fånigt att man inte tittar på de aspekterna helt enkelt. Hur får man fram nya, pigga människokombinationer som passar vår tid?
Martin
Det är ju lite krux för att i människornas värld, åtminstone nu för tiden, så tänker vi att det där ska bara hända slumpmässigt. Det är delvis lite tabubelagt att prata om avel av människor, samtidigt som civiliserade människor, framförallt de högst civiliserade människorna, har i alla tider ägnat sig åt noga uttänkta... äktenskap, arrangerade äktenskap eller bara liksom kulturellt betingade äktenskap mellan människor som har vissa egenskaper.
Bra familjer gifter in sig med andra bra familjer och så vidare, vilket ju handlar om en enda målsenlighet. Alltså du gifter inte med en person om de inte kommer från en familj som har bevisat som familj i flera generationer att de är dugliga inom det yrke de har eller eller vad det är för någonting. Så det finns ju väldigt tydlig funktionell aspekt. Men en annan sak som slår mig på det här Om man tänker att man ska ta fram nya människoraser som är mer välanpassade, för exempel moderna förhållanden eller sådär.
Jag tror att det är en väldigt riskabel idé, därför att jag tror inte att de här moderna förhållandena är särskilt varaktiga. Så att om vi bygger nya människor som är anpassade för den moderna epoken, så kan det bli väldigt tråkigt för dem när den moderna epoken tar steg. Det är ju inte slut när den historiska cykeln går vidare till nästa steg. Men ett exempel på det som jag kommer att tänka på är Silicon Valley i USA som har varit en högborg för teknikbranschen och tekniknördar och dessutom långt innan datorindustrin egentligen tog fart på allvar och då blev det mjukvaruföretagen och sånt där.
Det har ju varit en... en plats där de här teknikföretagarna funnits åtminstone hela efterkrigstiden sen 40-50-talet. Där har ju flyttat in väldigt mycket nördar, ingenjörer och matematiker och sånt där. Och det har kommit rapporter om att när de här människorna skaffar barn med varandra så blir deras barn väldigt annorlunda. Så att de har frekvenser av autism i Silicon Valley, bara i Silicon Valley, som är långt högre än någon annanstans i världen.
Förutom kanske några städer där det var kvicksilverutsläpp eller något sånt där. Men det är normalt så här, 50% av barnen, 60% av barnen har Aspergers nu i Silicon Valley. Och i vissa fall beror det på att inte bara deras föräldrar är både såna här autistiska ingenjörer, utan kanske deras föräldrar också kanske var ingenjörer och programmerare på spektrumet och så vidare.
Så nu har man en normalisering av autism och kan man säga en ny autistisk herreras som växer fram i Silicon Valley. och ärver förmodligen makten också på Silicon Valley-företagen och har distinkt annorlunda gener och de är säkert på många sätt mer välanpassade än andra människor att fungera bra i den här miljön som är en väldigt autistisk miljö, kulturellt och så vidare i Silicon Valley. Så där ser vi faktiskt en ny ras växa fram i Kalifornien.
Boris
Ja, och när jag är inne på det här med att man skulle göra... Så vanvörde sig att ta fram nya rasare, anpassare till vår tid. Så är det ju inte meningen att de ska liksom smälta in i de skickningar och mekanismer vi har i samhället nu, utan att man ska faktiskt, att människor som tänker rätt och vill bort från det moderna, Aktivt fundera på hur man...
Man är ovan att säga sådana saker högt, men hur man... Om man vill bort från det moderna, vilka nya människoraser ska man skapa då? Det tror jag måste ingå i en slags överlevnads- och utvecklingsstrategi för att bygga en bättre värld.
Martin
Så man kan säga att ambitionen är själva verket den motsatta. Vi brukar tänka, jag och Sofia brukar tänka i sådana här termerna, hur ska vi skydda våra barn och barnbarn från massamhället? Och ett väldigt bra sätt är att om de själva saknar intresse av att interagera med massamhället och om det kan hända då att de är, eftersom både jag och Sofia är väldigt egensinniga, ibland kan vi vara väldigt konträra, trådsiga, obstinata på olika sätt, om våra barn lyckligtvis ärver de egenskaperna.
så kanske de bara automatiskt är på kant med allt och alla hela tiden, vilket gör att de aldrig kan bli anpassliga, indoktrinerade massmänniskor. Och det är också en väldigt fin genetisk utveckling. Så det är en ras för vår tid som är specifikt framtagen för att inte passa in, för att skapa en ömsesidig, frånstötande effekt mellan det nya släktet och det gamla. Ja, det är en skön ny värld och jag ser verkligen fram emot att observera och interagera med. Alla nya raser som utvecklas. Det räcker inte med 360 raser. Vi måste bygga nya. Ja, full fart.