Transkribering
Kraftigt ökad popularitet för tv-serien The Sopranos under 2020
Martin
Kraftigt ökad popularitet för tv-serien The Sopranos under 2020. Del av HBOs gratis material som erbjöds tittare under april med anledning av karantänreglerna. Serien brädas under perioden endast av tredje säsongen av Westworld och Game of Thrones. TV-serierna har fått ett rejält uppsving de senaste månaderna på grund av pandemin.
Kanske inte så mycket i Sverige som i andra länder, men... I stora delar av världen sitter folk i husarrest numera och får inte gå ut. Kanske om de är så kallade essentiella arbetare. Men många människor befinner sig under husarrest. För mig är det ju självklart att man direkt sätter sig och binge tittar tv-serier hela dagarna. Men jag antar att det är så. För jag är ju van i att jobba hemifrån så jag har alltid en massa andra saker att göra. Men för många människor blir det visst så att de snör in väldigt mycket på de här grejerna.
Och det gör att det... Det konsumeras mer och det diskuteras mer och så vidare. Och här ligger fokus på tv-serien Sopranos som har fått ett jättestort uppsving. Det står att HBO rapporterar att det är 179% fler som har tittat på Sopranos. Det är inte jättekonstigt då med tanke på att de har släppt Sopranos gratis så att man kan titta på det även utan att betala för HBO.
Så det är inte konstigt att siffrorna för just den serien går upp. Men, det är ju inte konstigt. Det var en ganska intressant artikel tycker jag om den här serien. Varför den fortfarande känns så aktuell, varför folk fortfarande gillar den så mycket. Sopranos som första avsnittet sändes 1999. Det är nästan lite förvirrande tycker jag att tänka på att det var mer än 20 år sedan som Sopranos började sändas.
Så det känns inte så för mig i alla fall att det var mer än 20 år sedan. Och den sändes fram till 2007, sedan det sista avsnittet. Så den har ganska många år på nacken ändå. Men anses fortfarande vara väldigt bra. Jag kan personligen känna mig lite osäker på... Jag har aldrig haft en impuls. Jag kollade på Sopranos ungefär rejält när den sändes, men jag har aldrig haft någon impuls att se om den.
Det finns tv-serier som jag varit sugen på att titta på igen, men det är inte så mycket Sopranos. Däremot måste man konstatera att det var en tv-serie som blev stilbildande. Man brukar säga ganska ofta att Sopranos blev... startskottet för en sorts tv-seriernas guldålder som man brukar prata om. Då hade man en epok som började med Sopranos och kulminerade med Game of Thrones eller en annan HBO-serie.
Och under den här tiden så har det producerats enormt mycket bra tv-serier och som det ofta konstateras, det är nästan banalt påpekande vid det här laget, att väldigt mycket av den kreativa energin och genialiteten som tidigare eventuellt fanns i Hollywood, har nu flyttats över till tv-serier som visar sig vara ett mer intressant medium både för dramatiker, filmskapare och för publiken.
Där man kan ha, framförallt tror jag, långa sammanhållna berättelser som inte måste komprimeras i 90 minuter utan kan berättas över loppet av 10 timmar, 20 timmar, 100 timmar. Vilket man kan tycka är självklart att det kan bli mycket intressant. Vad tycker du Boris om Dressopranos?
Boris
Jag tyckte den var väldigt bra när den gick och håller med om det. Den blir stilbildande och öppnar på något sätt banaväg för de här helvetslånga serierna. Jag tror att den stora dragningen i serierna som gjorde att folk fångade dem.
Textning.nu Och som uppenbarligen nya tittare nu. Jag tror det har tillkommit nya generationer som. Inte så också pranås som jag är vana vid att göra förra långa serier. Det är ju liksom inte att det är våldspänning och maffia utan det är ju frågan om att det är familj och vänskap, tro och heter och alla andra ämnena.
Och det är det som är hela maffiagenren i vad jag säger det är film eller tv-serier. Det är ju det som är det bärande temat. Tack! Jag tror inte det är det som får folk sitta och följa den serien. Det är det som får folk att följa den serien eller Sons of Anarchy, hur går det?
Biker, kriminella biker, familjen. Familjen är nyckelbegreppet alltså. Det är ganska rimligt att folk tittar på en tid av familjärt sönderfall. Det blir nog extra intressant att titta på en familj som är under hård press utifrån och utomlands. och bestarka inre spänningar. Folk känner igen sig där. Fast även sammanhanget för tittaren kanske oftast får man hoppas är mindre våldsamma. Men där tror jag den stora tjusningen och dragningskraften ligger.
Martin
En annan tema, en röd tråd, som nämns i den här artikeln som jag tycker är tänkvärd angående Sopranos och som också för övrigt applicerar på Sons of Anarchy som du nämner det är att Sopranos skildrar en... En värld som är döende, någonting som håller på att försvinna, någonting som har varit stort och viktigt och där män har hittat sin roll, hittat sin prestige, men som nu är på väg bort.
För i Sopranos så finns ju inte riktigt den här romantiska maffia världen kvar längre. Det är inte som i Gudfaden eller andra filmer, utan de lever i spillrorna av ett gammalt maffiasystem. Det är halvmessyrer och det är liksom... underförstått eller kanske till och med uttalat att Tony Soprano och de andra maffiabossarna, de är inte alls som de gamla maffiabossarna.
Och de åtnjuter inte samma respekt och de agerar mer och mer desperat för att upprätthålla åtminstone ett sken av att vara de här gamla maffiabossarna. Men det handlar då liksom om ett system som håller på att dö ut och män som förlorar sin roll och sitt syfte hamnar i kaos, som man skulle säga på modern svenska.
Och Sons of Anarchy, det är samma sak. Jag minns inte den serien så jättebra, men jag tror jag såg åtminstone den första säsongen. Och det handlar ju också om att MC-gängens storhetstid är i det förflutna. Och det skapar spänningar och konflikter inom gänget. Ska vi återupprätta den gamla storheten? Hur pass mycket ska vi beblanda oss med nya typer av kriminalitet, nya typer av droger och så vidare?
Och det är ett ganska intressant tema som givetvis spelar väldigt väl med känslor som många har när man lever i vår tid. Alltså en väldigt dekadent tid.
Boris
Ja, och Sons of Anarchy och i viss mån faktiskt också soprano, följer till ett moment till. Och det är de etniska spänningarna som har förändrats i Sons of Anarchy. Parallellt med att manshållen är motad. Det gamla försörjningssystemet har bara vittrat sönder gamla sociala sammanhangen. Så dyker upp nya aktörer som är starkt etniskt rotade.
Mexikanerna, Irländarna dyker upp till och med. Och det där är också att folk känner igen sig helt enkelt. Det lyfter lite grann på slagarna. Det är ännu mer skärplatt att väldigt mycket är ju faktiskt etniskt baserat. Det är inte bara från vanstånd och vitt. Det är mer komplext minoritetsbild där.
Jag vill att de serierna får ett genomslag i Sverige också. Man känner igen det fast man uttalar det medvetet för sig själv.
Martin
Jag vet ju Boris, jag har ett jättebra koll, men vet att du har tittat på en del tv-serier för du brukar referera ibland till dem. Jag har också kollat på ganska mycket tv-serier. Jag är lite nyfiken på rekommendationer och sådant. Om inte annat att det kanske finns någon som lyssnar och sitter och är karantän-slappare och behöver tips vad man ska lyssna på. Vilka tycker du är de allra bästa serierna från den här guldålderna av tv-serier som har varit de senaste 20 åren?
Boris
Jag har tyvärr noll koll på vad som har gått de senaste två åren. Jag har bara kunnat kolla på gamla reprisserier på Fängelse-TV. Innan dess så pranade sig historia av Sons of Anarchy. The Shield är också en briljant serie om korrumperade poliser. Precis samma tema som vi har pratat om här.
Med ett väldigt svart slut. Samma manusförfattare har jag för mig som Sons of Anarchy. Uppdrag mord också. Uppdragmord hade samma författare och samma miljö som den av alla hyllade The Vibe Wire som kom sen. Jag föredrog dock uppdragmord för att den var... Den var inte alls lika tuff i miljö men inte alls lika uppgiven. Och inte lika svartskint och mer humoristisk. Det är nog mina stora spänningsfavoriter.
Martin
De är väldigt bra. Jag tycker The Wire också är fantastiskt bra. Det är en sån serie som jag... Jag tycker det är en klassiker som jag faktiskt sett om. Jag har sett hela serien två gånger. Även The Shield tycker jag är helt otroligt bra. Väldigt minnesvärd, liksom. Sådär karaktärer och idéer som jag fortfarande tänker tillbaka på. Och det tycker jag är väldigt bra betyg. Jag håller med om att de sticker ut som väldigt bra.
Boris
Men sen vill jag också, nu börjar liksom tv-minnet vecka så jag höll på att glömma bort. Den allra bästa är ju Deadwood. En westernserie om lovsång till anarchokapitalismen. Otroligt bra, fantastiskt välskriven dialog. Det är den mest begåvade dialogen i någon tv-serie som har gjorts och som kommer att göras. En otrolig, extremt intelligent och otroliga litterära referenser.
Och sen vill jag också dra en liten lansförde, inte totalt mästerverk, men Justified var åtminstone de första säsongerna väldigt bra, utspelar sig igen. nedgånget, gruvarbetar, samhälle i Appalachierna. Mycket bra socialskyldning, precis samma tema som i de andra bra serierna vi har pratat om.
Martin
Det finns en hel del sådana här klassiska serier. Jag tänkte tidigare på vilka serier har jag sett om? Vilka har jag kollat på mer än en gång? Det är inte så många. Det finns någon på Battlestar Galactica som jag tycker är ett modernt mästerverk. Otroligt, otroligt bra. serien som den nya Balthasar Galactica som kom från 2003 eller något sånt där framåt. Också en tv-serien som heter Rome, tyckte jag var väldigt bra. Den kollar vi om på.
Väl värt att se igen. Det ena tror jag är en brittisk serie, eller kanske samarbete mellan britter och andra som följer ett par romerska soldater genom ett par säsonger, men det är också intrigorna kring Caesar och de riktiga höjderna. Man får se det ur perspektivet från ett par soldater som också stiger i graden och så där under.
Boris
Den var väldigt väl gjord. Den har jag sett ett och annat avsnitt av. Den var väldigt bra.
Martin
Men de senaste åren då, som du har missat Boris. Ja, berätta, berätta. Jag tycker den serie som sticker ut lite för mig, som verkligen har fångat mig och Sofia, som vi har sett två gånger om avsnittet som har kommit. Det är den tyska tv-serien Dark. Konstigt namn på en tysk tv-serie, men det är en tysk Netflix-produktion. Som är bland det mest suggestiva, intressanta, fascinerande som jag har sett på tv på många år.
Det kommer en tredje säsong snart, det blir tredje sista säsongen. Jag tror nästan att vi måste kolla om på säsong 1 och 2 igen innan vi kollar på säsong 3. Det tycker jag absolut måste, det är ett litet mästverk.
Boris
Martin
Den handlar om en liten stad i Tyskland som har fastnat i en tidsloop. Den har fastnat i en loop så att vår tid och en tidpunkt på 80-talet och en tidpunkt på 50-talet har blivit sammanlänkade. Och saker rör sig i samma stad och i samma familjer, men mellan de här tidpunkterna. Så det är en ganska mörk science fiction premiss, kan man säga.
Men framförallt handlar det om ett antal familjer och hur deras relationer och agerande har vävts ihop under loppet av flera generationer. Jag ska inte säga för mycket för att inte ge ett spoiler, men jag tycker att det är filosofiskt ganska intressant. Men framförallt är det väldigt, alltså det är otroligt suggestivt. Och det är också liksom, det är väldigt välspelat, välfilmat, suggestiv musik och så vidare. Så jag tycker att det är en triumf för en av de bästa saker som Netflix har gjort. Och den är ganska ny då, tror jag, sen du hamnade på kåken.
Boris
Martin
Sen, det är lite mer nördigt, men både jag och Sofia tyckte att Netflix-filmatiseringen av The Witcher var väldigt, väldigt bra. Och det ska sägas då att ingen av oss har läst böckerna som den är baserad på, men Sofia har spelat dataspelen. Jag tror man kan säga att filmen är baserad på dataspelen som i sin tur är baserad på romanerna. Det skrev någon polsk författare. Men den var också väldigt bra. Tyvärr finns det bara en säsong än så länge.
Vi hoppas att det kommer tio säsonger till. En väldigt välgjord fantasy-serie. Ett lite udda tips är Cobra Kai, som är en tv-serie producerad av Youtube. Det är inte Netflix eller HBO utan Youtube som har gjort den. Cobra Kai är en uppföljning till Karate Kid, filmerna Karate Kid från 80-talet. Med samma skådespelare. Ja, den här killen.
Vad han nu heter? Daniel, Daniel tror han heter. Lilla killen som spelar karate. Han är nu uppvuxen och är liksom en 45-årig bilhandlare. Och hans huvudmotståndare, den här blonda killen som han slåcks mot. Han är också uppvuxen och han har blivit som en sorts... Han har inte gått lika bra för honom. Han är inte lika gott ställt, han är lite mer av en loser. Men nu möts de igen. Och deras familjer interagerar på olika sätt.
30 år senare eller vad det är för någonting. Men i den här serien så är det inte Daniel. som är hjälten utan det är det är hans gamla fiende som är hjälten och Daniel har nu blivit antagonisten antijälten i serien och det är bara otroligt välgjort otroligt kul och om man har sett Karate Kid filmerna så är det bara helt fantastiskt att återuppleva de här karaktärerna. Det är givetvis samma skådespelare som repriserar sina roller 30 år senare med inverterade perspektiv. Helt genialiskt enligt min mening.
Boris
Alltså det är samma skådisar också. Ja, det är samma skådisar.
Martin
Och det är inte bara de huvudpersonerna heller, utan det är också andra skådesatt som kommer tillbaka också. Och upprepar sina roller. Och det är en kort avsnitt, 20 minuters avsnitt. Jag tror det finns två säsonger, väldigt bra. Och jag skulle vilja slå ett slag, det här är lite mer obskyrt, kanske ingenting för dig Boris. Men jag skulle vilja slå ett slag för en av de senaste inkarnationerna av Star Trek. Nämligen Star Trek Discovery. Vi väntade mer att titta på den för att huvudpersonen är en...
Svart kvinna med ett manligt förnamn. En svart kvinna som heter Michael. Och då tänkte jag bara att nej men herregud, Star Trek har gått fullt PK viss kippar där. Men så började vi titta och till att börja med så var det inte alls så farligt PK. Det är klart det finns lite PK-tendenser, men faktiskt mycket mindre än många andra ser man ser numera. Men det som jag tyckte framförallt var väldigt kul med den här Star Trek Discovery var att de är väldigt trogna mot Star Trek-kanon.
Så att man kan se att det är en väldigt stark kvinna. Jag är ingen super-trekkie, men jag har sett rätt mycket av ursprungliga serien och ganska mycket TNG, Deep Space Nine och filmerna och så vidare. Så jag tror jag har hyfsat koll på Star Trek-universumet och den här nya Star Trek Discovery. De har väldigt mycket respekt för Star Trek-traditionerna. De leker med och utvecklar kanon på fina sätt.
Inte minst visuellt, det finns mycket stilistiska flashbacks. Ibland så kommer man in i en scen där det är som att man kommer in i The Original Series från 60-talet. För att de har gjort scenografi och kostymer och så vidare på ett sådant sätt att man känner att gamla Star Trek kommer tillbaka. Men det är också en otroligt häftig produktion. Alltså visuellt, kostymer, scenografi, effekter och så vidare.
Det är otroligt mycket wow-effekt tycker jag på produktionsvärlden och sådana tekniska... Det är väldigt fina och välskrivna berättelser. Det är mer intressant än till exempel Star Trek TNG som är som jag kan tycka är ganska platt och autistiskt i hur det är skrivet. Men här finns det liksom, man introducerar en del nya temata utan att göra våld på Star Trek som franchise.
Och även saker som jag tycker är ganska sällsynt som till exempel romantik. Alltså de introducerar mer romantik i Star Trek utan att det blir pajigt och pinsamt. Undertextning.nu Något av de sista avsnitten som vi såg här hemma, tyckte jag var... Jag tyckte faktiskt det var så hjärtskärrande romantiskt att jag satte i halsen framför tvn. Det var ett avsnitt som handlade om förlorad kärlek och människor som varit ämnade för varandra men på olika sätt kommit på avvägar för att de har hamnat i parallella världar.
Där den ena personen haft ett helt liv med den andra och minns allting och den andra personen kunde bara drömma om hur livet hade kunnat bli om de hade fått behålla sin stora kärlek. Istället för att vara ensamma och det är bara en grej som är för mig oväntad att få sitta liksom och småsnyfta framför ett avsnitt av Star Trek. Så i alla fall, jag vill slå ett slag för Star Trek Discovery är, det ska inte avfärdas som att det är Peko bara för att de har den här svarta kvinnan som heter Michael i huvudrollen. Det är faktiskt en väldigt bra inkarnation av Star Trek som är mycket seriös.