Martin

Petra Garberding, andelen högskolestudenter som ej klarar av att uttrycka sig på vad det säger akademisk eller vardaglig svenska ökar. Bristande meningsuppbyggnad, inkorrekta pronomen samt oförmåga att referera källor. Några av de vanligaste problemen. Åtgärder behöver sättas in redan i grundskolan då utvecklingen är på väg åt helt fel håll.

Så kallad högre utbildning är inte vad den en gång var. Det är nog alla ganska medvetna om i Sverige vid det här laget. Men jag tror att många är nog inte medvetna om exakt hur extremt låg nivå som högre utbildning håller nu för tiden. Man kanske tänker att universiteten, de är inte riktigt lika bra som de var förr i tiden.

De är okej, men det är kanske inte lika högt tempo på utbildningarna. Man kanske inte läser riktigt lika många böcker. skrivit lika långa uppsatser. Men en mer rättvisande beskrivning är kanske att de så kallade studenterna nu för tiden knappt ens kan läsa och skriva. Framför oss har vi en artikel från en publikationsmedel till universitetsläraren och artikeln är också mycket riktigt skriven av en universitetslärare närmare bestämt.

Jag tycker det är roligt att det är just en sån. Det här är en docent i etnologi vid stödetörshögskolan. som heter Petra Garberding. Så förmodligen, nu är jag lite fördomsfull, men förmodligen är hon inte direkt någon högerextremist. Hon berättar att hon har varit universitetslärare i 20 års tid. Och under den här tiden har hon sett hur studenternas förmåga att skriva texter på svenska har sjunkit.

Hon är väldigt frustrerad över det här, att uppsatserna blir sämre och sämre. Hon måste lägga mer med det. mer resurser, inte på att undervisa i etnologi och de andra ämnena som man undervisar i, utan mer och mer handlar det bara om att lära studenterna svenska, att få dem att komma ikapp någorlunda så att de till exempel kan skriva sammanhängande meningar på en hemtänta.

Och om påpekar, det är inte bara icke-svenskar, rimligen det är icke-svenskar, men det är inte bara icke-svenskar utan även svenskarna har så dålig svenska att de överhuvudtaget inte klarar av studierna i praktiken. Regelmässigt lämnar de in uppsatser som knappt är läsbara. Vi har två exempel som ges i den här artikeln. Långa utdrag från studentuppsatser, eller hemtentor.

Jag tänkte att vi ska läsa en del av dem, bara för att det är en fin illustration av vad som händer. Man kan inte beskriva det utan att läsa upp det. Det blir ju konstigt då när jag ska läsa högt något som är skrivet. Det går egentligen inte att läsa den här texten för att den är så osammanhängande. Men jag tror ändå att man kan ge en någorlunda bild av det. Så till att börja med, det här är en hemtänt uppgift. Där studenten ska diskutera en tes.

Och tesen är, och det här är ganska roligt i sig, tesen är Sovjetunionen var en bra idé, men dåligt utförd. Ja, så redan här börjar det liksom spåra ur. Men studenten kanske skulle kunna skriva någonting lite bättre än det följande. Sovjetunionen var en bra idé på grund av en del saker. av andra. EU-ländernas bönder började kräva för sina rösträtt och sina mat producerades till staden.

Bönderna hade ju sin mark att producerades till exempel mjölkost, yoghurt och resten mjölkprodukten. Såklart det staten som blev övervakande och skaftades, den New Public Management och hjälpte de arbetslösa och ungarna. I Sovjetunionen hade sin den dåliga sidan varit ojämlikheten. blev mer och mer och fattiga blev mer och mer.

Rikare blev rikare. Sovjetunions dåliga sida var ju det att vilja ha makt över andra länderna också. En av de länderna är Afghanistan som Ryssland krigade och kriterade landet. Sovjetunion-invasion av Afghanistan avslutade Jimmy. Osannolik omvandlade till kalla kriget. Skrivit Robert J.

McMay on The Cold War. Den starkaste opinion för socialism i Ryssland tyckte ryssarna alltid dåligt av Sovjetunionen. Ja, som Petra Gaberding påpekar så är det många språkfel. Hon har en ganska komisk uppräkning av alla olika... Att det är ofullständiga meningar, syftningsfel, blandar fakta med talspråk. Vissa ord är felstavade så att de inte ens går att förstå, som till exempel skaftades och kriterade.

Öhm... Nä. Men det finns ju också ett annat problem här. Språket kanske inte är det största problemet. Det är inte som att den här studenten har någon sorts dyslexi. Det finns någonstans där inne kristallklara tankar som bara inte kommer ut. Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Den här texten är inte skriven av någon som... Den är skriven av någon som överhuvudtaget inte har någonting på en högskola att göra.

För ett par generationer sedan så hade det varit självklart att en person med den här typen av intelligensnivå inte ens platsade på gymnasiet. Utan efter grundskolan, eller folkskolan, då var det dags att skaffa sig ett praktiskt arbete som inte översteg den. den egna begåvningsprofilen. För att bara, säg två generationer sedan så tror jag att det var ungefär en tredjedel av alla som gick ut motsvarigheten till grundskolan.

Det hette väl enhetsskola innan och innan dess var det folkskola. Det var ungefär en tredjedel som började på gymnasiet. Jag tror i alla fall att det inte var mer än så. Så att för två tredjedelar var det inte ens tal om gymnasiestudier. Än mindre givetvis universitetsstudier. Nå.

Nicholas

I början av 1900-talet gick väl grundskolan dessutom bara... Man slutade den ofta när man var tolv. Det var liksom fortsättningsskola efter det. Så det var ännu mer fortsättning innan man ens kunde komma ifråga för gymnasium.

Martin

Ja, precis. Och nu har vi liksom flyttat ner det här så att man kan säga att universitetet är den nya folkskolan som alla ska gå i. För alla människor nu ska det räknas som ett misslyckande att inte ha universitetsstudier. Det är därför som studenter i högskolan och andra universiteter, även när skriventen undervisar, måste ha någon som kallas för studieverkstad dit studenterna går.

För att de inte kan läsa och skriva får de gå till studieverkstaden först och lära sig de bitarna. Och Petra Gaberding säger, det märks att hon är väldigt frustrerad, hon säger att, hon skriver till exempel, Det vi bör kunna förvänta oss inom akademierna är att studenterna kan skriva godtagbar och förståelig skrivning. Svenska när man tagit studenten och påbörjar sin högskola eller universitetsutbildning. För mig är detta mycket märkligt hur studenter som knappt kan utstrycka sig skriftligt.

har klarat av gymnasiet. Detta borde ju ha märkts tidigare. Så det är intressant att trots att hon har observerat den här trenden så väldigt nära i 20 års tid så har hon inte en susning om vad som händer i utbildningssystemet. Hon fattar ingenting om vad som händer i utbildningssystemet. Förmodligen för att hon har, jag ska inte vara fördomsfull igen då, men förmodligen för att hon har en sån här sörutörnsk världsbild där hon hon tar som en premiss att alla människor är precis lika, alla människor har samma sorts potential för utbildning och så vidare.

Och givetvis är premissen också att utbildningssystemet är en alltigenom god institution som gör allt för att förbereda eleverna för framtida studier och så vidare. När sanningen är ju att att alla former av utbildning och skolor anpassas hela tiden för att bara pressa igenom så många människor som möjligt.

Det är den egentliga premissen, att alla ska igenom de här institutionerna. Vilket givetvis innebär att man måste sänka kraven oerhört mycket anpassning. hela verksamheten till de absolut svagaste eleverna. Om de absolut mest ointelligenta och omotiverade eleverna ska bli godkända och ta sig igenom, så givetvis måste man bygga hela verksamheten kring dem. Vad tycker du, Niklas, om den här inblicken? Är det inte spännande att höra hur det kan låta när en docent på Södertörn tänker kring de här frågorna?

Nicholas

Ja, jag måste erkänna att det var ännu mer spännande. Jag är ännu längre igång än vad jag trodde. Hade det här varit något som dök upp på komvux eller nånting så hade det inte förvånat mig det minsta. Men att man kommer in på universitet med den här... Den här låga nivån, det är till och med jag förvånad över. När jag läste rubriken först, min tanke var liksom, heter det flera pronomen eller flera pronomerna?

Men det var inte riktigt den typen av... Det var inte riktigt där nivån låg. för de här personerna. Precis som du är inne på så är det ju inte bara ett språkproblem. Det är liksom inte som att de det är inte bara någon som blandar ihop den och det. Alla som läser tyska i skolan har säkert minnen av hur jobbigt det var med der, die och das på tyska.

Och jag tror att fransmännen och spanjorerna har le och la som har liksom deras motsvarigheter. Ja visst, det där kan vara jobbigt att lära sig men här är ju fråga om människor som som inte ens kan uttrycka koherenta tankar. I artikeln framgår också att när man har frågat om hur tog du dig igenom gymnasiet och skolan tidigare?

Jag fick klippa och klistra. Vilket i och för sig speglar anekdoter jag har hört om folk som bara kopierar Wikipedia. Det går bra. Det är ingen som bryr sig. Jag hörde att i något fall var det någon som hade tagit sig igenom flera komvuxkurser med att bara kopiera. kopiera och klistra Wikipedia-artiklar ända tills personen i fråga fick en lärare som kom från samma land och som därmed liksom inte ställde samma låga krav och som rent av kunde kommunicera, kunde beskriva uppgifterna på elevens modersmål då och efter ett tag kom fram till att men herregud, den här personen kanske inte ens alltså den har någon typ av intellektuell kapacitetsnedsättning.

Det är någon form av utvecklingsstörning eller någonting här. Den här personen klarar inte, alltså den hade inte kunnat klara av de här kurserna på modersmålet heller. Och det får jag intryck av i alla fall med den första texten här som återges i artikeln. Att det här är ju en så låg nivå att det är häpnadsväckande att de tillåts slussas vidare. Det är väl för all del vittnar om en brist i gymnasier och grundskolor.

Men det vittnar också om en brist på universiteten. Hade universiteten varit rimliga institutioner hade de för länge sedan vidtagit åtgärder för att bara hålla sådana här människor borta. De här har inget här att göra. De får ha vilka låtsasbetyg de vill i grundskolan och gymnasiet men de ska inte komma in här. De får ha intervjuer eller inträdesprov eller vad som helst.

Bara för att försöka höja standarden någorlunda. Det borde inte ens vara svårt i det här fallet. Jag förstår att det kan vara svårt med ett inträdesprov. Specifikt inträdesprov är ju svåra, för då ska du testa potentialen hos någon som ännu inte har börjat studera det de i framtiden ska studera. Men här handlar det ju bara om att testa, klara dem av att formulera sammanhängande meningar. Det kan inte vara speciellt svårt.

Martin

Det finns ju ingen som helst intresse av att ha tester och sätta upp något röskel och minska antalet studenter. Då minskar man sin egen anslag, får man mindre pengar om man tar färre studenter. Det jag har ställt är att man börjar utbildningen på studietörn när man ska börja på universitetet. Då börjar man väl lära sig grundläggande svenska så man kan skriva kompletta meningar. Det är samma sak på ingenjörsutbildningar.

Precis samma sorts berättelse där lärarna på KTH och Chalmers och så vidare berättar att eleverna som kommer nu och ska plugga till civilingenjörer kan inte grundläggande matematik. Och hela systemet, alltså ingenjörsutbildningen, bygger ju på att när du kommer dit då ska du kunna matematiken. från gymnasiet, då ska du läsa på mindre sätt matematik D, tror jag kursen.

A, B, C och D, minst måste man ha läst. Så du måste kunna en del matte. Men nu tar de bara in folk som inte kan det och så har de istället extra matteundervisning. Och givetvis så sjunker nivån på hela utbildningarna från början till slut. Svenska universitet och givetvis universitet i hela västvärlden i väldigt hög utsträckning har blivit inte längre i laget. lärdomsinstitutioner.

De är i hög utsträckning en sorts soptippar för människor som saknar drivkraft och initiativ förmåga. Fåraktiga personer som låter sig bli korvstoppade med politiskt korrekt information alltihop administrerat av myndighetspersoner som också är en andra sortering givetvis. På engelska brukar man säga då så kan du teach

Nicholas

Andra sortering säger du men nu är det ju för sig universitetslektorer men vi har ju sett statistik från läraprogrammen. Men vilken typ av människor som undervisar i grundskola och gymnasium i bästa fall. var läraprogrammet och andrahandsvalet. I många fall var det tredje eller fjärdehandsvalet var det enda man lyckades komma in på.

Martin

Ja, det är mardrömslikt när man ser på nivån på de som går på lärarhögskolan för att bli grundskola och gymnasielärare. Och det vet man ju också om man är någorlunda ung från egen erfarenhet. Jag ska inte tjata så mycket om det, jag pratar om det förut i radion, men jag märkte jättestor skillnad på de lärare som var nyexaminerade och kom till skolor som jag gick på mot slutet av när jag gick på jobbet.

gymnasiet sig, vilket var då vid millennieskiftet ungefär. Och då de nya lärarna som kom in var så katastrofalt dåliga. Alltså helt usla på, man hade inga ämneskunskaper, ämnen skulle undervisa i. Och jag var ju regelmässigt bättre än dem på nästan allting. Inklusive svenska, det var riktigt plågsamt att man hade någon sån här provskrivning i svenska.

Och läraren korrigerade saker som jag hade skrivit, sen fick jag också skriva. ta en röd penna i min tur och korrigera lärarens korrigeringar för att de har fel. De kunde inte grundläggande svensk grammatik. Så att det är liksom, och givetvis, det här var ju 20 år sedan någonting så det har blivit mycket, mycket sämre sedan dess självklart. Ja, det finns, givetvis finns det vissa utbildningar, vi ska alltid påpeka det för att folk blir lite gnälliga annars.

Det finns vissa utbildningar som är värdefulla eller åtminstone nödvändiga. Som om man ska bli ingenjör till exempel. Det finns inget riktigt sätt att komma runt det, du måste gå och ni har en plan. ingenjörsskola. Givetvis så kan man lära sig nyttja saker där i exempel ingenjörsämnen, matematik och andra relaterade saker. Eller om man vill plugga medicin för att man vill bli läkare och så vidare. Så det finns givetvis sådana utbildningar som det fortfarande är rimligt att gå.

Men framför allt är det så att många människor går på universiteten i nutiden för att de vägar som borde vara naturliga för dem i praktiken är otillgängliga. De flesta som vi redan konstaterar, de flesta som går på universitet har inget där att göra.

De borde till exempel ha hantverksyrken av olika slag. Så man kommer in inte genom att läsa universitetsutbildning utan genom att gå i lära hos en kompetent hantverkare. Kanske läsa någon mer praktisk utbildning och så vidare. Och jag tror att som en generell regel så är det ett väldigt gott rum. till unga människor, att försöka approximera den mer naturliga ordningen.

Att skaffa sig praktiska, hantverksinriktade utbildningar. Det är rätt värdelöst att ha en universitetsutbildning i samhällsvetenskap eller humaniora. I bästa fall kan man bli någon sorts stadsbyråkrat. Men man kan inte vara en vuxen, självständig människa med någon sorts värdighet om man har en sådan utbildning. och sedan satsar man på en yrkeskarriär som hänger på den utbildningen.

Men att vara till exempel snickare, elektriker eller rörbokare är en långt bättre bana för de flesta människor. Det innebär färdigheter som är direkt användbara, även i ens eget liv. Så är det väldigt bra att kunna de saker som man lär sig om man är snickare till exempel. Lönerna är generellt rätt bra. Definitivt om man fakturerar in all tid som man lägger på universitetsutbildningen på det alternativa öppet.

banan då, CSN-lånen som man tar och så vidare. Om man då betänker att en hantverkare inte slösar bort flera år av sitt liv, den kan jobba och ha löneutveckling då istället och de har inga CSN-lån, så är det ekonomiskt väldigt förutlagtigt i många fall. Det finns också väldigt goda möjligheter om man är en hantverkare att starta eget, starta upp en egen firma när man är varm i kläderna och tror att man kan starta egna kunder eller kanske gå ihop med några kamrater och starta ett mindre företag och sånt där.

Det är de entreprenöriella möjligheterna. är också mycket större än för de flesta samhällsvetare och så vidare. Och hantverksyrken är också framtidsyrken. Nu är man liksom indoktrinerad att tänka på det, så det är lite gammaldags på något sätt. Men faktum är att under överskådlig framtid så kommer det finnas en hög och ökande efterfrågan som det är nu på sådana tjänster från hantverkare.

Men efterfrågan på samhällsvetare, humanister och sånt där, den är ju bäst. I nästa fall... Så fort vi går in i nästa större lågkonjunktur eller ekonomiska kris så kommer det bli ättervärre. Men redan nu, vem vill ha de här människorna? En duktig snickare, en duktig elektriker kommer alltid behövas.

Nicholas

Jag ska påverka, det är inte bara humaniora ämnena som är ett problem. Det där känner ganska många människor till. Vad kan det bli om du läser historia, typ historielärare eller någonting. Men även andra ämnen som... Ja, men säg programmering till exempel. Det råder ju ingen... Det är ju inte dåligt med efterfrågan på programmerare på arbetsmarknaden, men... Är det verkligen... Om man ska lära sig programmera, är det bästa verkligen att göra det i högskola? Eller är det rimligare att kanske bara själv hitta sätt att lära sig programmera?

I synnerhet om vi betänker att man ska inte se högskolan i ett vakuum där en kandidat är tre år, utan... För att komma in på högskolan måste du gå gymnasiet, vilket är ytterligare tre år. Om du tänker dig att du lägger... inte tre år utan sex år av ditt liv på att lära dig en skicklighet som är användbar på arbetsmarknaden. Då ändras ekvationen ännu mer och det blir ännu tydligare.

Du passar mycket bättre i att skaffa sig riktig erfarenhet från verkligheten istället för det daltandet och jamsandet. Alltså helt bortsett från den politiska indoktrineringen så är det ju extremt låg studietakt. Som vi ser här, extremt låg studietakt. nivå på utbildningarna. Det är regel, skulle jag säga, bättre att hitta sätt att lära sig själv.

Martin

Ja, om det är möjligt att ta en som barn, så är det givetvis bättre. Skit i gymnasiet. Är man någorlunda motiverad, man har en någorlunda plan. Man behöver absolut inte gå på gymnasiet. Det är inte som att man kommer bli handikappad, tråglodyt. Av det är man en någorlunda bra uppstyrd person. Sen är det väl så att även om man ska ha ett t.ex. handbill. om man bor i Sverige så måste man läsa rätt sorts gymnasielinje, kanske även någon påbyggnadsutbildning efter gymnasiet.

Men mitt intryck är att det är långt mycket bättre att gå någon sådan yrkesutbildning än att läsa en teoretisk universitetsutbildning för att de faktiskt någorlunda fokuserar på praktiska färdigheter och så vidare. De har säkert en hel del flum och genusdimensionen måste finnas där och allting. Men att läsa elprogrammet på gymnasiet och sedan kanske någon påbyggnadsutbildning.

utbildning för att specialisera sig inom det facket. Det är förmodligen en mycket bättre idé. Sedan det här med programmering, det är lite speciellt. I Råka var det ett område där jag har lite inblick. Jag skulle säga att det finns två vägar man kan gå som programmerare. Man kan definitivt bygga en bra karriär som programmerare utan universitetsutbildning. Och då kan man hoppa av efter högstadiet när man vill.

Och bara fokusera på programmering istället. Blir man bara någorlunda haft det här? med programmeringen så kommer man alltid kunna få jobb. Ingen kommer bry sig om din utbildningsbakgrund om du kan koda. Men, programmering är ju också på en annan nivå än en sorts ingenjörskonst. Jag vet av yrkesmässig erfarenhet att det är faktiskt stor skillnad i vissa sammanhang på de självvärda programmerarna och de som har ingenjörsbakgrund.

Det har att göra med att det finns vissa spektrar i programmering som är väldigt matematiska. Och där kan man faktiskt, när man sitter i rummet med programmerarna, så kan man märka skillnad på de som har läst högre matematik och datalogi och kan det teoretiska ramverket kring hur man tänker kring algoritmer och såna här saker. Och de sakerna, det är extremt ovanligt, det är inte omöjligt såklart, men det är väldigt ovanligt att folk tillgodogör sig de kunskaperna utanformellt.

Man kan givetvis göra det, men om du vill vara en absolut toppprogrammerare på högsta nivå så är det absolut det. då tror jag att det är mer att likna vid fallet om du vill bli kärningingenjör eller sånt där. Svårt att vara självlöd.

Nicholas

Får jag ta upp ytterligare en bovidramat här? Ja, visst. Det är en stor anledning till att många gör de här märkliga utbildningsvalen. Det är ju inte bara att de vill bli historiker eller jobba med humaniora eller det ena eller det andra. Det är oftast att de inte har en aning vad de vill göra. Vill man bli snickare så se till att bli snickare.

Det jag minns från grundskolan var att jag hade ingen aning om vad jag skulle läsa på gymnasiet. Jag fick det råd av vuxenvärlden som alla i min generation har fått när vi har vuxit upp. Det heter att du kan bli vad du vill. Vilket såklart inte är ett råd. Det är motsatsen till ett råd. Det säger absolut ingenting. Vad ska jag göra? Vad du vill? Okej, det visste jag ju redan. Men vad ska jag göra? Jag hade tur och många klasskamrater sa att jag skulle läsa på gymnasiet.

naturprogrammet på gymnasiet för där läser de studiemotiverade eleverna. Okej, sagt och gjort. Det blev ju bra. Och sen hade jag ingen aning om vad jag ville göra efteråt så tänkte jag att jag pluggar någonting för någonting ska man göra och jag är inte säker på vad. Och jag tror att om man bara ger lite mer handfasta råd till ungdomar så kommer de inte fastna i det här med att jag pluggar som ett sätt att alternativ öppna medan jag försöker få en uppfattning om vad fasen det är jag ska göra.

Ett rimligt råd att ge till många ungdomar är att det aldrig kommer skada att du har haft ett enkelt jobb tidigt i livet. Om du jobbar med någonting enkelt så kommer det också ge dig möjligheter att växa och att leta dig vidare till högre positioner. Även om du står och flippar hamburgare på McDonalds eller om du börjar långt ner.

bara städa golven på McDonalds och så jobbar du dig upp till att flippa hamburgare på McDonalds. Du kommer fortfarande ha en möjlighet att gå någonstans därifrån och då kommer du dessutom ha en inkomst under tiden och du kommer få en uppfattning om och åt vilket håll du vill gå istället för att sitta och plugga i allt mer specialiserade inriktningar som vad händer då i slutet.

Nu skaffade jag aldrig högskoleexamen men säga att jag hade gjort det. Och så insåg jag att det kanske inte fanns några just de jobb jag var intresserade av när jag sökte jobb. Då skulle jag i princip ha lagt flera år på att... Men vad skulle jag ha lagt åren på? Jag skulle ha funderat flera år på att begränsa mina valmöjligheter för att skaffa mitt första jobb.

Det är en helt absurd ekvation egentligen. Jag tror att det viktiga är att säga till unga. Om ungar inte vet vad de vill göra. så säger man att du ska jobba. Du ska inte plugga om du inte vet vad du vill göra. Det är det sista du ska göra. Plugga kan du göra när du är pensionär. Skaffa ett jobb och så tar du dig bara... Du ska uppåt, det är inte så svårt.

Du börjar med att skaffa ett jobb och sen så försöker du hitta sätt att få bättre jobb därifrån. Det är en betydligt enklare ekvation än att sitta och försöka deducera sig till vilken inriktning du ska vara. Vad vill jag ha för inriktning på den här examen i tredje året? Jag tycker att det är skamligt att goda råd är så pass dyra som de är för en så pass enkel sak.

Martin

Ja, det är en väldigt bra poäng faktiskt. Att plugga kan man göra lite grann när som helst. Det är alltid en bra idé att jobba även om det är ett enkelt jobb. Det är alltid nyttiga erfarenheter. När en reflektion som jag har gjort... Det är något jag har tänkt på i mitt eget liv och som jag också har sett i andra människor. Det är att om man har jobbat några år efter gymnasiet så tror jag att man blir en mycket bättre student.

Om man så småningom bestämmer sig för att plugga. Om man har ett riktigt jobb som man går till varje dag och jobbar åtta timmar. Det kanske är något inte superstimulerande jobb men man måste gå upp i morgonen och göra några grejer. Jag har själv haft en del sådana rätt tråkiga jobb. och manuell arbete som jag är väldigt glad att jag inte behöver göra längre.

Jag är väldigt nöjd med att jag inte behöver jobba på lager som jag gjorde ett tag. Men jag är också glad att jag hade den erfarenheten och den disciplinen som jag utvecklade av att ha lite olika sådana jobb. Den var väldigt användbar när jag senare gick tillbaka till att plugga på universitetet. Det var en helt annan inställning till studierna. Då hade jag jobbat en del också genom tonårn och sånt där. även om man tänker att man ska plugga i framtiden, men inte helt säker på vad. Så kommer man bli en bättre student, tror jag. I nästan alla fall. Av att jobba lite emellan.

Nicholas

Stick i stäv med det första tipset till att du kan bli vad du vill. Och det andra tipset, det är en vandringssägen på lärosäten. Att man ska akta sig för att jobba efter gymnasiet. Ta inte något sabbatsår för att jobba lite. Varför då? För då är det så svårt att komma tillbaka in i studentlivet. Det låter som en narkoman som säger att akta dig för att... Jag håller med, tvärtom.

Börja jobba och har du svårt att börja plugga efter det så kanske det är ditt undermedveten som försöker säga dig någonting om hur pass värt det är att ta den där utbildningen.