Martin

Nordspotting, terrordåd mot Rhodesier och Mogabes av Sverige delfinansierade skräckvälde, accepterades av väst då offren var av europeisk härkomst. Afrikansk nationalism självklart del av progressivt tankegods och undantas från exemplen när man varnar för nationalismens faror. I det här inlägget från Fnordsbotting får vi läsa om en flygkrasch, en attack mot ett passagerarflygplan.

3 september 1978. Det var Air Rhodesia Flight 825 som sköts ner med en sovjetisk tillverkad värmesökande robot. 38 människor dog i själva kraschen. 18 personer överlevde. De som överlevde mördades. De sköt sig ihjäl eller stack sig ihjäl med bajonetter.

Nicholas

Några, några, tre stycken gemde sig. Så vi fick veta om det efteråt.

Martin

Det här är ett av flera exempel på terrorattentat som utfördes mot Rhodesier när det begav sig. De som stod för attentaten var naturligtvis de afrikanska motståndsrörelserna mot det vita styret i Rhodesia.

Det vill säga Sanu, Sapu och sen småningom Sanu-PF. Robert Mugabes parti, kan man säga. Och deras väpnade gren, Sipra. Alla de här organisationerna, och det är det här som som Fnords baseringsinlägg handlar om, hade starkt politiskt stöd och omfattande finansiering från väst. Inte minst naturligtvis Sverige.

Som Sverige var en varm vän av Robert Mugabe och deras kamp mot rhodesianerna. Givetvis var det en del som som var med i den här kampen. var man också väldigt aktiv i att tysta ner de här terrododen och tysta ner hela Rhodesias historia. Det är därför som det är många, säkert även många som lyssnar på Radio Bubbla, som knappt vet vad Rhodesia var för land och vad som hände där.

Trots att det är oerhört intressant och det har väldigt mycket att lära oss. Innan vi går in lite mer på den poängen, det kan vara värt att jag reflekterar lite grann över den här frågan om nationalism som Fnord Spotting tar upp. Nationalism är något som är oerhört bespottat och giftstämplat. Det är väldigt fult att vara nationalist. Normalt sett finns det i diskursen ingen bra form av nationalism.

Det är alltid något dåligt. Det är så chauvinistiskt och trångsynt. Om man tycker att ens egen grupp, ens egen nation är bra så betyder det automatiskt att man tycker att alla andra nationer är dåliga och ska bekämpas, bekrigas. Enkelt uttryckt blir att om man gillar folk som är som en själv så vill man gasa ihjäl alla som inte är som en själv. Det är någonstans premissen för det normala politiska samtalet.

Men det finns vissa märkliga undantag från den här regeln. Till exempel då afrikansk nationalism. Därför att det var ju naturligtvis en oerhört drivande central idé. för Mugabe och Company, att de ville ha en egen nation av och för afrikaner i de här länderna. Och man kan också tillägga, till exempel Norrtbotten skriver här, att arabisk nationalism har haft samma typ av positiva, stöttande relation till pumpat in pengar i och så vidare.

Och det här bevisar, det är ett enkelt och elegant bevis för att Vänstern, progressiva människor, är egentligen inte motståndare till nationalism. De struntar i om folk är nationalister. Det är inte alls ett hinder för dem att stödja någon för att de är nationalister. Det här är för något spårtigt talkning i alla fall. Frågan är hurvida en grupp har mål som sammanfaller med vänsterns mål eller inte. Vad tror du om den här analysen,

Nicholas

Niklas? helt och hållet korrekt analys. Den blir väldigt lätt att belägga, eller i alla fall lättare att belägga, om man ser till när vissa av de här nationaliströrelserna var riktigt stora, det vill säga under kalla kriget. Alltså, Mugabes lilla milis och hans allierade miliser, de var ju kommunistfinansierade. Jag tror en del av splittringen var att den ena var sovjetfinansierad och den andra var Kina-finansierad.

Jag tror att det var... Jag har inte riktigt lärt mig vad jag sa.

vilken sida de höll på i konflikten. Och då var alla typer av nationalism som kunde leras med USA var dåliga och alla andra var bra. Det finns även en etnisk dimension av det hela med att det är dåligt med vita människor generellt, men det är... Det var väl... Det fanns sådana tendenser även under kalla kriget, men de var ju inte lika utkristalliserade som idag.

Martin

Rhodesia är en mycket intressant historisk episod, någonting som vi kan lära oss mycket av. Bland annat därför att den situation som den etniskt ursprungliga europeiska befolkningen befinner sig i är på många sätt skrämmande lik den situation som rhodesierna är. befann sig i. Naturligtvis finns det många skillnader, men det finns också väldigt många likheter.

Inte minst i hur universellt motarbetade européer blir och europeers intressen. Istället bedrivs det enormt stora välfinansierade kampanjer för att europeer ska ersättas av helt andra grupper som kommer utifrån.

Precis det som hände i Rhodesia. Det kan man säga samma skäl som att det är viktigt och intressant att studera det som händer i Sydafrika. Men det som händer i Sydafrika är på många sätt bara en upprepning av det som händer i Rhodesia. Och för att ta några steg på vägen, att råda bot på det här problemet att folk vet så lite om Rhodesia, så kommer vi nu på lördag kväll att göra en särskild studie.

En sändning av vår nya premium-exklusiva podcast Radio BBS. En specialavsnitt om Rhodesias historia med ett särskilt fokus på den musik som skapades i Rhodesia. En musikalisk historik. Över Rhodesia kan man säga. Det kommer att vara en direktsänd grej som kommer att hända under några timmar på lördagskväll.

Helt nytt experimentellt format. Mer musik än vi har spelat sammanlagt i Radio Bubblas historia med Råge. Och den som är värd för berättelsen, som berättar för oss om Rhodesia och spelar musik, är ingen mindre än Fnord Spotting själv. Så det är något som jag själv ser fram emot väldigt mycket. mot att lyssna på och bara få se om det här är någonting som vi kan göra, ett mer musikorienterat narrativ format inom bubbla-projektet.