Martin

Gängbildning och knivbeväpnade elever på Mellanstadieskolan Gulviveskolan i Gislaved. Elever berättar att de blir rädda när de hotas. Rektor Ingeborg Wendefors tar situationen på allvar, men gläds över att Skolinspektionen ej funnit brister i undervisning, lärande eller kring bedömning och betygsättning.

Ja, vad är det som händer i lilla Gislaved? Jag trodde det var ett trevligt litet hörn av Jönköpings län. En fin historia av entreprenörskap och industri också. Företaget Gislaved är väl sedan årtionden tillbaka sålt till någon utländsk företag. Deras produktion av däck och kanske andra gummiprodukter. ligger nu mera i Rumänien. Men en gång i tiden i alla fall så var det tåga i Gislaveds trakten.

Någonting verkar ha hänt sedan dess för nu får vi de här rapporterna från Gullviveskolan och det är inte bara dem utan det är också minst en annan skola i Gislaved som har liknande problem. Där eleverna mår dåligt, det är otryggt, det är våld, det är gängkonflikter, vissa elever har kniv med sig, det är det viktigaste problemet som vi har haft under elever. fullt förståeligt tycker skapar en oerhörd otrygghet och de tycker inte det är lika skönt att gå ut i skolan längre.

Och märk väl kära lyssnare, det här är en mellanstadieskola. En mellanstadieskola som har nu gängvåld och knivhot och såna här saker. Och ja, reaktionen från Ingeborg Wendlefors som rektor på den här skolan är ju ganska spektakulär för visstligen så säger hon då Och gör ju så släpparnas bekändelse att...

att säga att hon tar det här på allvar. Men hon har också magat att lyfta fram att hon är väldigt glad, säger hon så här, jag är väldigt glad att Skolinspektionen inte funnit några brister i undervisning och lärande eller kring bedömning och betygsättning. Hur bra det är. Ja, faktum är att av alla punkter där Skolinspektionen undersöker skolor så har Gullvigsskolan fått underkänt på alla punkter utom en.

Det är aldrig nämnade. De har fått kritik vad gäller extra anpassningar och särskilt stöd, trygghet, studier och åtgärder mot kränkande behandling, styrning, utveckling av verksamheten och rätten till hemspråksundervisning. Det får de hård kritik. Det är inte superintressant att prata just om guldvivetskolan. Poängen är naturligtvis att det ser ut så här på skolan.

på många olika håll. Så när vi hör de här citaten från rektorn, även citaten från eleverna, så är det talande för hela Sverige. En av flickorna i årskurs fyra säger till exempel förra året fick vi en ny lärare och hon var jättebra. Hon var sträng och gav sig inte när hon bråkade men samtidigt var hon snäll. Men sen slutade hon. så kom det en ny lärare igen. Det är säkert en väldigt typisk bild.

Det går så länge du har en lärare som är sträng. Och flickorna i årskurs 4 säger att det var så skönt när de hade en sträng lärare som inte gav sig när de bråkade. Implikationen är att de nya lärarna viker ner sig när tolvåringar bråkar i klassrummen och man längtar efter strängare lärare. Det går lite på tvärs med gänget. narrativet om svensk skola.

Nicholas

problem för alla skolsystem, att de bygger på fantasin om att den där bra läraren som du träffade en gång, eller som du hade en gång, som är en på hundra, om bara alla lärare var så, så hade skolan varit jättebra. Vilket liksom inte går ihop rent matematiskt. Det finns inte så många människor med så pass bra läraregenskaper, vare sig de är lärare idag eller inte, för att kunna få ett helt skolsystem för alla barn. Att gå ihop, det går inte.

Martin

En annan sak som jag bara vill dra upp nu. märksamhet i den här artikeln, som jag tycker är en nyckelcitat som man måste skrapa lite på. Det handlar om knivhoten. Då står det så här, enligt rektor är de medhavda knivarna ett rykte som skolledningen inte kunnat belägga. Men till skolinspektionen har eleverna berättat om det och att vissa elever hotar med att slå andra.

Det här liksom, det träffar, det är väldigt personligt för mig. Jag ska bara säga det rakt upp och ner. som lyssnar på det här bubbla vet att det här är personligt för mig. Men det här tycker jag, det träffar så nära kärnan av vad det här handlar om. Eleverna säger att det förekommer knivhot. De vuxna säger att vi kan inte belägga det. Det vill säga i praktiken så avfärdar man barnen och säger att de ljuger. Och det är så otroligt vidrigt samtidigt som det är förutsägbart och typiskt.

Och i det här fallet... Det står ju inte i SPT-artikeln naturligtvis, men vi vet ju alla vad det är för typ av barn, vad det är för typ av personer som orsakar de här problemen. Barn, svenska barn, offras på massinvandringens altare av ett fullständigt samhällslöst vuxenvärld. Barn som är de människor i samhället som har allra minst manöverutrymme, de som har minst möjligheter att försvara sig själva.

Dessutom så är de de minst betrodda, de minst respekterade personerna i samhället. Vuxna säger sig hela tiden bry sig väldigt mycket om barn, men deras agerande matchar inte vad de säger. Den vuxna generation som tillåter att allt det här händer, man kan bara hoppas att de kommer få betala ett mycket högt pris för sitt skamlösa fräderi. Förhoppningsvis vid sina egna barns händer.

Istället för att vara älskad av sina barn så kommer de vara hatade och fraktade. Tack till elever och personal vid Vuxna skolan! Det finns säkert enstaka små friskolor som jag ofta säger i ett brasklapp jag ofta lägger in. Små ställen, kanske utanför storstäderna eller bara små friskolor där man inte har så mycket av den här typen av problem. Men nästan alla skolor har en sån här problem. har de här sakerna. De har mobbning, gängkonflikter, knivar, grovt knänkande språkbruk, barn som blir utsatta för allvarliga hot på daglig basis.

Så om du som lyssnar själv har barn som går i skolan i Sverige, så är det dina barn vi pratar om. Om dina barn inte berättar för dig om sådana här saker, om de säger så här att det är okej i skolan, om de inte berättar om mobbning, då kan det vara så att de inte vågar. Det kan vara för dem att de inte vågar. Det var en sån som det var för mig när jag var liten. Jag gick i skolan och blev utsatt för diverse saker.

För mig var det så att jag slutade försöka berätta för vuxna vad som hände i skolan. För jag lärde mig snabbt av erfarenheten att när jag försökte göra det så var det inte så. så var det jag som hamnade i skottlinjen. Jag blev ifrågasatt, det var jag som ställde till problem. Det var jag som hittade på saker. Nu för tiden så finns det dessutom en överhängande risk att om man påpekar olika typer av problem så blir man anklagad för att vara racist.

Om man på något sätt slår larm eller vems beklagar sig över det. Tro inte att barn inte är medvetna om det. Om någonting så är barn mer känsliga för sådana saker. Därför att barn är mer beroende av omgivningen än andra människor. Barn är mycket mer, som barn inte är materiellt självtillräckliga, så måste de vara mycket mer uppmärksamma på sociala signaler. Och mycket mer, det är mycket viktigare för barn att anpassa sig socialt.

De är helt beroende av vuxna människors goda vilja för att överleva och för att bli bra. och kunna må någorlunda bra. Så att ni som har barn, ni måste göra allt ni någonsin kan för att försöka träda på vad som verkligen händer i era barnskolor. Och ni måste vara beredda att agera kraftfullt. Ni måste också vara beredda till exempel att flytta till en annan ort. om det skulle behövas för att komma till en rimligare skola, en rimligare situation.

Om man på förhand utesluter sådana lösningar och man säger det måste gå på något sätt, vi får lösa det som det, prata med folk, prata med barnen, lära dem och så vidare. Då finns det en väldigt stor risk att ni gör det som vuxna i min omgivning gjorde när jag var liten. Det vill säga att de tillät sig själva. att bli mentalt blockerade. De såg till att inte lyssna på mig därför att de på förehand hade bestämt sig för att det ännu inte fanns något som de kunde göra.

Och om det inte finns något de kan göra vad är då poängen med att sätta sig ner med ett barn och lyssna på deras problem om man ändå inte kan hjälpa dem på något sätt? Det blir bara plågsamt och hopplöst. Det är skönare att sopa under mattan. Och det är det som händer. Men det finns alltid saker som vuxna kan göra. Det första och främsta är att lyssna på sina barn. och att dedikera sig själv en gång för alla till att sätta deras intressen i första rummet även när det är komplicerat, kostsamt, socialt riskabelt eller på något annat sätt går emot ens kortsiktiga intressen.

Nicholas

Jag ska säga det att just det faktum att det i princip alltid finns någonting vuxenvärlden kan göra är antagligen precis det som gör det så obekvämt att försöka ta i tur med de här problemen. För om det inte finns något du kan göra, då har du inget ansvar och då är det väldigt lätt att bara... Sitta där och lyssna och säga ja jag beklagar det som om man skulle höra något i efterhand liksom Så här ett barn säger ja men på min förra skola var det så här då känner du inget ansvar det är väldigt lätt att säga Ja ja det var jättesynd att det var så det finns ingen förväntning på dig att göra något åt det Men när ett barn säger att det är någonting som händer nu som är ett problem Då kommer den förväntningen skapas på dig om inte omgivningen förväntar sig det så kommer antagligen Tänka själv att det finns något du kanske borde göra Tack för mig för att du tittade på den här videon!

Och just av den anledningen, om du tycker att det vore väldigt jobbigt att flytta, vilket ibland kan vara nödvändigt, då är det betydligt bekvämare att bara intala sig att... Det finns egentligen inget problem och det är bara barnet som hittar på. Du nämner också de här friskolorna, jag håller med. Det finns säkert flera olika skolor i Sverige, en massa olika, där man inte har den här typen av problem. Där man inte har den här typen av problem ännu.

Därför att det här sprider sig neråt i åldrarna och uppåt i samhällsklasserna. Och det kommer inte fortsätta finnas fredade zoner i Sverige för alltid. De kommer bli färre och färre och de kommer drabba barnen först. Därför att som vuxen om bostadsområdet, inte det som vi har idag. Det är inte så att det är så När problemen drabbar skolan så kan inte barnen bara...

De kan inte bara ändra sina rutiner för att komma runt problemet. Det måste vara deras föräldrar som gör något åt det. Och det kommer inte alltid finnas skolor där man kan komma undan från det här. Så att i förlängningen skulle jag säga att det här är ytterligare en anledning... Om man har barn i skolålder eller på väg in i skolålder så... Den långsiktiga lösningen är att lämna landet medan de är i den åldern. För det kommer inte gå att fortsätta hitta lösningar i Sverige.

Martin

Det är en sak om man är ung och singel eller om ens barn redan är vuxna och utflygna. Men det är den absolut mest prekära situationen när man faktiskt har barn i skolåldern. Det menar jag att om du är ung och singel eller lite äldre, då kan du ju bo i Sverige. Klart man kan klara sig i Sverige och göra saker.

Det kan vara till och med exalterande att vara i Sverige och ta kampen. Och så vidare. Men det är oerhört stor risk att man offrar sina barn om man har barn i den åldern.