Martin

Jonas Daniels insamling för fortsatt publicering av serietidningen Herman Hedning lyckas kommer publiceras genom ett eget förlag efter att Egmont lägger ner publikationen. Herman Hedning är en modern klassiker i utbudet av svenska serietekniker. Serietidningar har funnits sedan slutet av 80-talet.

Nej, 1998 så blev Herman Hedning en egen serietidning. Och det gick jättebra för Herman Hedning. Det var väldigt framgångsrik. Man kan säga att när resten av serietidningsvärlden gick på knäna så fortsatte Herman Hedning ett tag att gå som tåget. Och rekordet slogs 2005.

De har sålde 25 000 exemplar av ett nummer på sommaren där. Sen dess har Herman Hedning följt samma trend som övriga serietidningar, dvs man säljer mindre och mindre. Och i slutändan har förlaget Egmont sagt att vi lägger ner Herman Hedning. Egmont som är ett danskt förlag, en dansk förlagskoncern, som gjorde det intressanta draget på 1940-talet att köpa rättigheterna till Walt Disney och deras serier.

Det började ju ut Kalanka och sånt där i Skandinavien. Och har ju levt gott på det sedan dess. Säkert tjänat mycket härliga pengar på det där. Men det är lite passé. Och då är Egmont en trött gammal monopolist nästan på den här marknaden. Det finns nästan ingen annan som ger ut serietidningar i Sverige. Och Egmont verkar vilja dra sig ur. Till och med en väldigt populär Herman Hedning.

Men... Precis som att Herman Edding har varit väldigt populär i många års tid så är han det fortfarande. Och när Jonas Danell, skaparen av den här serien, la upp en crowdfunding-kampanj på Kickstarter så fick han... Nu vill jag säga rätt här, men jag tror att han fick åtta gånger mer pengar än han sökte. Jag slängde bara en snabb titt på hans kampanjsida här. Han sa att han ville ha...

Det står ju alltid dollar på de här sajterna. Han ville ha 11 000 dollar som mål. Han fick 82 000 dollar. Han kom inte upp i 88 000 alls. Bra slamt fick han i alla fall. Han har också en väldigt väldesignad kampanj med jätteroliga belöningar på varje nivå. Då har man medgrundare, större medgrundare, enorm medgrundare, abnorm medgrundare.

Man kan bli ändlad till bizarr ärkegrundare tror jag är den högsta nivån som man kan få och då får man liksom härrgöra sig smycke grejer. Så att det var en väldigt kul och framgångsrik kampanj, vilket innebär att Jonas Danell hädan efter ger ut Herman Hedning på eget förlag. Varför pratar vi om det här? Jo, det första så är det ett väldigt fint exempel på hur internet eliminerar behovet av mellanhänder för kulturproduktion.

Kan man göra någonting som är ganska populärt, som folk gillar, så kan man sälja det själv. Man behöver inte betala något sunkit, gammalt danskt förlag för att få ut sin serietidning. Det är bara att lägga ut den. Jag kan tycka att det mer uppdaterade alternativet är att publicera den på internet som många serieteckningar gör. Men han vill ha serietidningen, många andra vill ha serietidningen och tycker väl det är en särskild känsla.

Så hittar jag bredddrejen sådär. Ja, kan man verkligen läsa serietidningar digitalt? Det är många, många år sedan jag läste serietidning sist, men jag gjorde det en del som barn. Jag hade väl inte riktigt varit i samma sak och sitta med en Kindle eller någonting och fippla. Ja, det får väl jag eventuellt då avslöja att jag har aldrig läst en serietidning. Ingen alls? Kanske någon gång när jag var väldigt liten, det vet jag inte.

Jag tror ett tag så prenumererade jag på en som hette Larsson. Hette den så? Det fanns en serie som hette Larsson. Nej, det var så här skämt, satiriserier. Det var liksom inte Kalanka eller något sånt där. När jag var liten så fick jag av min far den här serien av böcker med guldband i typ 20 volymer.

som innehöll alla kalanka-serierna som tecknades av Karl Barucs. Jag vet inte om det är tio eller femton band, men det är som en jäkla uppslagsverk när jag står på hyllan. Den var sanktionerad. Den fick jag läsa från mina föräldrar. Om det var nästa tecknare efter Karl Barucs, vad hette han? Det var Don Rosa som följde efter.

Don Rosa kom efter Carl Barks. Men han är väl högt uppskattad? Inte i mitt föräldrahem. Det är han och Carl Barks som brukar ses som de två stora. Okej, de är riktiga kalanka purister. Ja, exakt. Carl Barks var en halvdjur. Don Rosa var en skärlatan som enbart bidrog med amerikansk kultur och imperialism och smutskultur som ofta skulle in i vårt hem.

Så det var väldigt selektivt när jag var liten med allt sånt där. Jag hade de här med hårda banden, de var inbunden med hårda permar, med de godkända Kallanka-serierna. Jag fick inte läsa något annat, jag hade inga serietidningar och sånt där. Så jag skulle inte veta om det är möjligt att läsa på dator eller inte, för jag har inte riktigt en serieläsekulturen. Jag har fått mycket tips från folk om att jag ska läsa såna här spännande grafiska noveller eller vad det heter.

Och jag är väldigt intresserad av det, jag skulle vilja läsa De här som sägs ha lite mer politiska och filosofiska undertoner och sånt där. Men jag har inte riktigt lagt det på minnet och skaffat mig de där albumen. Du får testa på Kindle då. Ja, hur som helst. Det här är ju tillbaka till att jag är lite intresserad av fenomenet Herman Hedning. För jag betraktar det med en oskyldig utomståendes naiva ögon.

För jag undrar naturligtvis, förutom då att det är ett exempel på... kulturproduktion i den decentraliserade eran, så undrar jag vilken signifikans om någon har detta i det pågående kulturkriget? Herman Hedning låter ju inte som vilken serie som helst, så varför är folk så fästa vid just Herman Hedning?

Är det bra eller dåligt? Jag kan tänka mig att det kanske inte är så jättebra, det kanske är som en sorts dekadensfenomen, att folk håller på att fixera på den här vulgära Hedningen. som enligt uppgift är en brutal cella och knappast en inspiration för unga människor. Det kanske är en sorts krypskytte mot den kristna civilisationen och sunda värderingar som vi trots allt måste försöka bevara.

Eller så kanske vi här ser ett sorts lokus för folkligt motstånd mot vitekrist. Det kanske är här svenskarna mobiliserar sin ursprungliga folktro. Just det, det är en väldigt reaktionär tidning tänker du egentligen. Reaktionär tendens att läsa den här. Ja, jag skulle till och med säga ultra-reaktionär.

Den är liksom mer reaktionär än reaktionär. Den är arkaisk, den här serien. Eventuellt, ja, det läst den. Vad tror du? Det... jag kan bara spekulera. Men vilken tidsperiod är det meningen att den ska utspelas under? För han är väl liksom täckt i hår, den här figuren. Hår? Är han inte det? Ja, han ser ut som en liten boll med hår på. Just det. Antyder att han är gråttmänniska. Kanske, det kanske i själva verket är en attack på hedendomen.

Jag sitter... nu sitter vi här och spekulerar vi två. Jag har alltså inte heller läst den utan jag har sett en bild på Herman Heding. Och det är min bakgrundskunskap. Ja. Det här börjar bli riktigt, riktigt sunkigt inslag. Producenten får klippa bort det här i efterhand, så vi slipper skämmas.