Martin

David Gordon, Murray Rothbard som gick bort för 24 år sedan idag, var 1900-talets främste frihetskämpe och en försvarare av traditionella värden. Ron Paul och hans arbete i amerikansk politik är det tydligaste exemplet på hur Rothbards vision kan appliceras på samtiden. En traditionsenlig artikel publicerad på mises.org för att högtidlighålla årsdagen av Murray Rothbards bortgång som alltså inträffade år 1995.

Det är en kort artikel skriven av David Gordon på Mises-institutet som väldigt kort. pratar om Murray Rothbard, nämner någonting om hans karriär och så vidare. Och det tycker jag är gott att vi kan göra i Radio Bubbla också. Murray Rothbard är den moderna libertarianismens fader, tror jag man kan säga, utan alltför mycket omsvep.

Många anser att han är en av världshistoriens viktigaste tänkare. Oavsett vad man tycker om den saken så kan man inte tänka sig den modalen. och till exempel radiobubbla utan Marie Rothbard. Därför att den rörelse som vi tillhör och är sprungna ur kommer i hög österräkning från Marie Rothbard. Man brukar säga att den libertarianska rörelsen uppstod i Marie Rothbards vardagsrum i New York 1913.

50-nånting när det nu var. Så Major Rothbard han föddes i New York 1926 i en en judisk familj som kom från jag tror hans föräldrar hade invandrat från kanske Ryssland eller något sånt där från Östeuropa. Och de var av de var välordnade medelklassmänniskor. Jag tror att hans far var kemist.

Han kom från ett ganska högerradikalt hem. Han har beskrivit att hans pappa hade väldigt individualistiska, prokapitalistiska, högerorienterade uppfattningar. Så för Marie Rothbard var det han. Han föddes inne i det och det var självklart för honom. När han så småningom började plugga på Columbia universitetet i New York, så var han från… Innan han kom i kontakt med libertarianiska idéer var han aktiv med studentpolitik på det republikanska partiets mest högerextrema flank.

Bland annat organiserade han någon typ av kampanj eller manifestation för Strom Thurmond som var en relativt ökänd person i amerikansk politik för att han försvarade Jag kan inte redogöra exakt för det här men han är i alla fall starkt associerad med rassegregation och motstånd mot civil rights-rörelser och sådana här saker.

Nicholas

Är det han som sa det här? Jag kanske blandar ihop dem, segregation today, segregation tomorrow, segregation forever. Tänk på en helt annan person.

Martin

Det kan vara, jag är inte säker faktiskt. Strom Thurmond var en legendar och under lång, lång tid var han kvar i amerikansk politik men redan då var han ökänd. Folk blev särskilt förskräckta när de såg att Murray Rothbard, juden, skulle organisera stödkampanjer för den fruktansvärda högerextremisten och rasisten Strom Thurmond.

Men han var ganska hardcore från början, Mario Rothbard. Han var ju av judisk börd, men det kan vara värt att påpeka att han var ju inte jude. Han var ju aldrig, liksom... troende eller praktiserade jude. Han beskrev sig själv som ateist eller agnostiker. Han gifte sig, hans fru var katolik och han själv sa att katolicismen är den religion som han sympatiserar mest med, som han tycker är mest tilltalande.

Men han var inte religiös själv. Däremot så försvarade han den religiösa världen och hade den här synen att det är väldigt negativt att vara ateist. att bekämpa religion och han var väldigt mycket emot till exempel många libertarianers tendenser att förkasta och gå till storms mot religioner och sånt där bara på på att hans judiska börd. Sen finns det många andra inslag i hans tänkande som kan anses vara typiskt judiska och sånt där men det kanske är ämnen för en annan diskussion.

Nicholas

Det är ett extremt amerikanskt sätt, Rothbard. Man tittar på hans tal så gillar han att säga It's a real shockeroo. amerikanska uttryck jag någonsin har hört och han använder det ofta.

Martin

Ja, så är det ju. Så Rottberg var ju extremt, fullständigt extremt amerikansk alltså. ute i fingerspetsarna, hundra procent. Den riktiga stereotypen av en nyåkare. Alla stereotyperna på en gång. Hans kulturella identitet på det sättet är ju ganska glasklart att han är en nyåkare.

Nicholas

Och viktig tror jag. Han är ju lite, vad ska man säga, den österrikiska skolans amerikanska Anka-bebis.

Martin

Ja, precis det kan man säga. Samtidigt som det också kan vara värt Värt att tänka på. Vi kan komma lite till det att Rothbard var en väldigt bildad man med en väldigt djup uppskattning för europeisk högkultur och så vidare. Han var ju inte den här typen av mer ytlig, kulturlös person. amerikanism som vi kanske tänker på idag, utan mer den gamla skolan.

Rothman började plugga på Columbia universitetet, där han läste nationalekonomi och disputerade efter många om och men. Han hade svårt att få igenom sin doktorsavhandling för att det var så mycket politisk opposition. Han rapporterade att han var mer eller mindre den enda personen på hela universitetet som inte var vänsterextremist. Men under den här tiden så kom han också i kontakt med libertarianska idéer.

Det fanns i en krets av människor i det vi kanske idag skulle tänka på som en sorts protolibertariansk rörelse. Det fanns en del som var riktigt hardcore som Albert J. Nock, H.L. Mencken och andra. Och även till exempel Isabel Pettersson som var en av de personer som inspirerade. Ayn Rand, under ungefär samma tidsepåk, och Ayn Rand själv var en av de personer som Rothbard kom i kontakt med och blev väldigt inspirerad av.

Men ordet libertarianism användes bara i, det fanns i omlopp, användes, men inte på ett systematiskt sätt och det var inte riktigt ett begrepp vid den här tiden. Men i den här miljön då så kom Rothbard in och han fick kontakt med vissa av de här personerna och Han borde ha träffat åtminstone Isabel Patterson, gissar jag, för att Ayn Rand gjorde det under samma tid i New York.

De hade en sån här diskussionssällskap. Men det stora som hände var ju naturligtvis att Rothbard fick kontakt med Ludwig von Mises. På något sätt fick han tag på Human Action, Mises bok, och Mises var i New York vid något tillfälle och höll en föreläsningsserie. Rothbard var där och lyssnade, och sen sökte han kontakt med Mises och han kom tillbaka. Han tog då väldigt djupa intryck av Mises idéer och en av hans första ingångar i den här svären var att Human Action, Mises Magnum Opus, är en ganska svårigenomtränglig text.

Därför fick Rothbard i uppgift av en stiftelse som var intresserad av de här idéerna att försöka skapa en mer lättillgänglig ingång till Mises. Mises idéer, skriva en lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite lite littlee Men det var också ett av de första som han började med eftersom han kom i kontakt med Mises.

Yrkesmässigt så före Rothbard en märklig, lite obskyr tillvaro på diverse olika amerikanska universitet. Han hade aldrig någon fin akademisk karriär och han hade heller inte stor framgång med akademiska publikationer. Han hankade sig fram, han lyckades få ut det. Han hade olika positioner som gjorde att han kunde få lön.

Han kanske inte bara var fullt upptagen med undervisning. Han hade ganska mycket tid att lägga på att skriva andra böcker, jobba med libertarianska idéer och så vidare. Vi kanske i viss mån associerar honom mest med den sista akademiska positionen som han tog 1986 för en motsvarande på University of Nevada i Las Vegas.

Och dit tog han även med sig sin främste lärjunge, en yngling från Tyskland som hade kommit till USA särskilt för att studera under Rothbard. Och som Rothbard tyckte var den mest lovande studenten. Så när han fick erbjudande från University of Nevada så sa han så här Bra men jag tar med mig min student här, han är liksom superduktig och vi jobbar tillsammans och så vidare.

Och studentens namn är naturligtvis Hans Hermann Hoppe. Så Martin Rothbard han grundade en libertariansk rörelse i sitt vardagsrum i New York. Han ordnade regelbundna träffar där, en Rothbard-salong. Alla som varna till de här kretsarna kom och det var där man kokade ner de libertarianska idéerna, hade eviga långa debatter, formulerade libertarianska manifest och sådana här saker.

Senare var Rothbard också... Han var med och grundade Mises-institutet, det var långt senare, runt 1980, tillsammans med Lou Rockwell som var... Förutom Hans Hermann Hoppe så var ju Lew Rockwell, var väl kanske Rothbards närmaste och främsta medarbetare genom alla år. Och när Lew Rockwell grundade Mises-institutet så var Murray Rothbard där och stöttade väldigt mycket.

Han startade också en massa andra organisationer, tidskrifter och så vidare. Så att han har satt den här typen av institutionella avtryck också på hela den libertarianska rörelsen. Han var extremt produktiv. Folk som kände honom vittnade om att han läste. Ofattbart mycket, och han skrev också något mycket. Det finns en mängd böcker av Rothbard som är av typen väldigt viktiga magnum opus aktiga stora böcker.

Men det finns också, och han skrev hur mycket som helst av små artiklar och brev och kortare skrifter och sånt där. Det finns fortfarande ett rätt stort arkiv av texter skrivna av Rothbard som inte är utgivna. Jag jobbar fortfarande frenetiskt på att bara lyckas ge ut alla Rothbard-skrifter. Bland annat, det här såg jag bara igår tror jag jag såg på Facebooken eller sånt där, Jeff Deist skrev att nu är de nästan klara att ge ut femte volymen av Conceived in Liberty.

Och det är alltså Rothbards historik över USA, hans berättelser om den amerikanska revolutionen och USAs grundande som tidigare har kommit ut i fyra volymer och nu kommer volym fem ut, 40 år efter att volym fyra kom ut. Men poängen är att de sitter med gamla Rothbard-manus som de... Jag tror att det är George Napolitano som sitter och redigerar. Kan det vara så? Eller bland det ihop?

Nicholas

Han är ju i och för sig väldigt skolad av flera skäl.

Martin

Jag borde nästan dubbelkolla det, men jag för mig att det var det som Jeff Deist skrev. Hur som helst, de sitter och slutredigerar den där nu för att så småningom ljuta den. Det är ett exempel på hur otroligt produktiv... Ja, precis. Gerd Napolitano skriver förordet till den här volymen. 350 sidor som kommer ut snart.

Har du läst någon av dem tidigare? Nej, jag har tyvärr inte läst någon av Rothbards historiska verk. Jag har bara läst... Det kan vara värt att säga någonting om. Han var ju liksom oerhört produktiv och spränglärd. Historia var ett av hans stora ämnen. Mycket revisionistiska alternativa perspektiv på historia. Bland annat den amerikanska revolutionen, men också USAs senare historia, USAs 1900-talshistoria han har skrivit om.

Bland annat väldigt viktiga texter som jag förstår om stora... stora depressionen och Roosevelt-åren och sånt där. Men han är ju framförallt känd som ekonom och även hyllad av Ludwig Mises själv som den främste fackelbärare som bär vidare arvet från Mises praxeologin och österrikiska ekonomisk teori.

Han var också verksam som filosof och man kanske i efterhand tänker på honom framförallt som en sorts filosof och generalist. Han skrev inom rättslära, sociologi, många olika ämnen. Själv har jag bara läst hans filosofiska verk och lite av det nationalekonomiska. Ja,

Nicholas

jag borde lägga till historieböckerna på min läslista. Du säger att han är mest känd som ekonom. Det har en tendens att bli så med libertarianer. Ja. Att det blir väldigt mycket fokus på ekonomi, vare sig personen själv vill det eller inte. Jag tror att... Jag tycker att historia är ett ämne som är lite eftersatt och lite försummat inom vår rörelse. Och då när vi har gamla... stora verk så kanske de borde tillföras litterära kanonen.

Martin

–Ja, Bayer Rothbards verk och ande lever vidare genom hans... Jag nämnde ju då att hans närmsta medarbetare genom åren var ju Lou Rockwell och de startade Miesinstitutet och alla de här sakerna. De drev också en publikation som hette The Rothbard-Rockwell Report.

som är en sån legendarisk libertariansk publikation som sen efter Rothbards död blev lurockwell.com som än idag är en av de ledande sajterna. Och Lure Rockwell är fortfarande, still going strong och driver fortfarande samma sajt vidare, förutom att han då är ordförande för Mises-institutet. Han är fortfarande i full fart.

Samma sak med Hans Hermann Hoppe, som är den mer intellektuella, akademiska, teoretiska arvtagaren till Mari Rothbard. Precis som att Mises officiellt lämnade över fackland till Rothbard, så lämnade Rothbard officiellt över fackland till Hoppe. Han är också fortfarande vid liv och aktiv. Det är inte... antik historia och i historiens dimmor, utan i allra högsta grad ett levande arv, framförallt förkloppslagt då genom de här personerna som jag nämnt, och Mises-institutet.

Jag har ett litet tips om en sak, om man verkligen vill sätta sig in i Rothbard ska man naturligtvis läsa hans böcker. Men ett litet tips för den som är nyfiken på att lära sig mer är att antingen läsa eller lyssna på den föreläsning som Hans Hermann Hoppe gav, jag tror det var förra året. på i New York på en jubileumstillställning för Mises-institutet.

Rubriken är Coming of Age with Murray. Och det är en väldigt fint tal som Hoppe höll. Det är väldigt annorlunda än Hoppes tal. Han brukar mest prata om teoretiska, ekonomiska och politiska frågor. Det är väldigt personligt och känslomässigt. Tar rörande tal bitvis.

Nicholas

Hur ung var han när de... Han var student måste han vara ganska ung. Ja,

Martin

han var ju ung. Hoppe var ju ung. Vi kan ju räkna lite snabbt då. Han var ungefär 35 då när de flyttade till Nevada, så han var 30-35 när han kom till USA. Då hade han doktorerat i filosofi i Tyskland och sånt där, så han var inte helt nybakad, men han var ju ung. Så hela hans vuxna karriär formades av det dagliga, nära samarbetet med Marie Rothbard.

I den här föreläsningen eller talet så pratar han också om avtal. Han har mycket råpade betytt och han saknar honom på ett rent personligt plan. Delvis ganska vmodig och gripande hans tal. Rekommenderar det väldigt varmt. Coming of age with Murray heter det.

Nicholas

Han var inte så jäkla gammal när han gick bort heller, Rothbard. Han var väl bara i 60-årsåldern. Ändå hann han med så jäkla mycket. Var han inte så?

Martin

69, om jag räknar rätt. Från 26 till 95. Borde han varit 69 ungefär. Han fick enormt mycket gjort, för han var ju en sån där person som det är folk berättar om, som träffat honom, är att han var extremt energisk. Han var också en extremt glad, positiv person. Alltid. Jag är alltid skrattar, skämtar, optimistisk och uppmuntrar folk.

glädje och energi sprudlande person men också vansinnigt produktiv. Jobbade hela tiden, jobbade dygnet runt och bara läste och läste och läste. Han beskrivs som att han var så ofattbart bildad av folk omkring honom och kunde inte förstå att han hade läst alla de här sakerna och hur han tid och han skrev också extremt mycket. Så han var ju en sån person som... Som använder man sin tid så effektivt så kan man ju få väldigt mycket gjort. Ja,

Nicholas

jag såg en anekdot berättas någon gång, jag tror det kan ha varit Jeffrey Tucker, back in the days, som ska ha träffat honom vid något tillfälle. De möttes upp på stan nånstans och tackade att han hade en bok med sig. Han sa, kan du hålla den här så ska jag gå och köpa en kaffe bara. Så går han in på en café och köper sitt kaffe. När han kommer tillbaka så har Rothbard suttit och annoterat flera sidor i den här boken som han har suttit och läst och för anteckningar och över det.

Martin

Det var nog svårt för honom att låta bli. Läsa en bok när han hade den framför sig. Det finns mycket att säga om Rothbard. kritiska saker. Vi har haft en diskussion på BubblaBBS nyligen som var en del av de begränsningarna, problemen som finns i Rothbards idéer och behovet av att omvärdera och gå vidare mot alternativa idéer. Men vi kanske återkommer till det i något annat inslag.

Till att börja med så tyckte jag jag kunde vara på sin plats och bara berätta lite om Marie Rothbard. För vi har ändå ofta många nya lyssnare på Radio Bubbla. Ibland ser det som att jag tar för givet på något sätt. intresserade av libertariansk filosofi och libertariansk kanon och så vidare. Men det finns naturligtvis många som dels inte har så stort intresse för det eller som bara inte har hunnit dit den som lyssnar på Radio Bubbla.

Så vi ska ändå försöka då och då att tipsa lite grann om den här idétraditionen som vi kommer ifrån och som vi använder oss av i vart enda litet inslag i Radio Bubbla för att analysera saker. Skulle inte kunna göra någonting av det utan Mario Rothbard.

Nicholas

Kan vi inte passa på att mysa en minut också över den här successionen? Vi pratade om succession i förra inslaget och det är någonting lite gammelgrekiskt med det här. Grekerna gillade att skriva sin filosofihistoria i raka led att Aristoteles var arvtagare till Platon, Platon till Sokrates och Sokrates till Protagoras och så vidare. Och det är lite så här också att Hoppe är arvtagare till Rothbard som är arvtagare till Mises. Brukar man dra den linjen längre? Absolut,

Martin

Misest som är arvtagare till Eugén von Bön-Baverk som är arvtagare till Karl Menger. Och sen, de brukar börja med Menger. Benger, Bön-Bawerk, Mises, Rothbard, Hoppe brukar man säga det. Det är i alla fall så som Hoppe har formulerat kedjan vid flera tillfällen.

Nicholas

Ja, Menger är ju ett stort namn.

Martin

Jag vet inte om Hoppe officiellt har lagt till sig själv i kedjan, men Rothbard har lagt till Hoppe i kedjan, explicit. Just det.

Nicholas

Så att Hoppe behöver inte säga det själv. Då är det ju en tydlig succession, så som det ska funka. Men Hoppe har inte utsett, jag tror vi har nämnt det, tidigare program någon gång, att Hoppe har inte utsett en enskild arvettagare till honom?

Martin

Så är det, Hoppe har inte pekat på någon person och sagt att det där är nästa person i kedjan. Han har antytt, jag vet inte hur mycket vi har pratat om det här, det bubblar hur mycket man ska prata om det, men han har antytt i privata samtal med oss att det inte riktigt finns, det finns en samling personer som tillsammans har alla arbetstagare. alla förmågorna som krävs. Men det finns inte en enskild person som har allt.

Det finns ett kriminal... På det sätt som han har allt. My Rapport har allt. Faktum är att det är även så med Hoppe, att han är också så här förbluffande spränglärd. Det var min främsta... främsta liksom... Det jag verkligen tänkte på när vi träffade honom för första gången och fick chans att sitta och prata fritt på kvällen och testa olika idéer. Vad tänker hoppa om det här och hur kommer han att reagera när jag säger det här och så vidare.

Det som framförallt förbluffade mig är att Karl har läst allt. Jag lyckades inte hitta en enda grej som jag kunde bolla på honom. Självklart har jag läst den boken och jag tycker att han är lite fel ute i tredje kapitlet. Men kapitel åtta börjar repa sig och den är inte så dum till slutändan. Och det är inte bara böcker utan också obskyra allt högre bloggar. Han har läst allting och har en informerad uppfattning om precis allting.

Och det är den här bredden som jag tror att... Det är väldigt svårt att hitta. Vi har duktiga ekonomer, vi har duktiga historiker, vi har duktiga sociologer, vi har duktiga jurister och så vidare. Men vi har inte en person som har alla de här kvaliteterna. Därför kommer kedjan inte att fortsätta efterhoppet. Det är ju tråkigt. Det kommer finnas ledare, både organisatoriska, teoretiska, intellektuella och ideologiska ledare.

Men det kommer inte finnas. Det är en polyhistor, en bildningsgigant som de här som har kommit tidigare i linjen som tar över facklen efter hoppen. Ja, det är just fint. Det kommer bli mer intressant, det kommer bli mer såna här kanske splittringar att ta i men det kommer i alla fall finnas. Det finns redan nu meningsskalaktigheter kring hur man ska se på successionen efter hoppe. Inklusive en person som redan har utsett sig själv till efterträdare och andra personer som inte tycker att det är en superbra idé och sånt där. Det här är ämnen för ett annat inslag, men det är en spännande fråga om successionen. De kommer att återaktualiseras.