Martin

Sydsydans president Salva Kiir och oppositionsledaren Riek Machère undertecknar ännu ett fredsavtal. Den här gången i Etiopiens huvudstad Addis Abeba möts av applåder när de skakar hand, men detaljerna i avtalet har ej offentliggjorts. Steg för steg så går man mot en sån här fredsprocess i Sydsudan.

Vi har ju följt den här situationen med visst intresse. Sydsudan är ju intressant för oss inte minst för att det är ett framgångsrikt utbrytarstat. Man kan säga att det är det Hans Hermann Hoppe-anska programmet omsatt i praktiken. Han säger att det vi ska göra politiskt är att stödja varje cecisionsrörelse. Varje nation som vill utträda ur en transnationell organisation, varje region som vill gå ut i en nation, varje kommun som vill gå ut i en region och så vidare.

Och det här är ett exempel på en region som bryter sig ut i ett land. Så det gillar vi ju verkligen. Men det blev ju inte så jäkla bra för att även efter att de bröt sig loss från Sudan så visade det sig att det fanns hyfsat intensiva konflikter internt. Det är för att det är intressant för att i den här artikeln... som är publicerad tror jag i en kenyansk tidning Daily Nation.

Nämner inte med ett enda ord. De säger att konflikten beror på att år 2013 så påstod presidenten Salva Kir att hans ärkrival Rik Machère försökte genomföra en statskupp och då blev det dålig stämning ungefär va. Nämner ingenting med att det handlar om två etniska grupper och att Salva Kir han tillhör Dinka folket och Rik Machère tillhör Nuer folket.

och de har en etnisk konflikt. Det har fortsatt och fortsatt. Men nu har de tagit steg mot en fredsprocess. Och jag tror vi sa det här förra gången vi pratade om Sydsiran också, att det är nästan som att de rapporterar liknande nyheter gång på gång. Men de kommer fler steg framåt. Och nu har de då undertecknat avtalet, men ännu inte offentliggjort vad som står i det.

Nicholas

Nej, fast man står i det är väl inte jätteviktigt. Det viktiga är väl att de är överens. Det här är ett exempel på... Det är ganska intressant. Det är inte så att de har hållit något val och allt har blivit frid och fröjd tack vare demokratin. Utan det här är mer av en form av reaktionär, formalistisk lösning. Där du minskar konflikter i samhället genom att officiellt erkänna makten hos dem som i praktiken har makten.