Martin

Eifeltornet stängt för andra dagen i rad. Strejkande arbetare protesterar mot ny affärsmodell som reserverar en av tornets två hissar för turister med förbokade internetbiljetter, vilket de anser har lett till långa köer till den andra hissen. Vi pratade för ett par inslag sedan om en SVT-artikel, ett viktigt samhällsreportage om fläktar som säljs svindyrt på blocket.

Det här är en liknande kombination, alltså fransmän och marknadsekonomi är nästan lika problematisk kombination som Sveriges television och marknadsekonomi. Det här är en liknande situation som fläktarna i sommarheta Sverige, men vi har en annan knappt så kallad situation. och väldigt åtråvärd resurs, nämligen utsikten från toppen av Eiffeltornet.

Och det här är ständigt problem som man har med Eiffeltornet, att alla vill åka upp i tornet med hissen och titta på utsikten. Och därför blir det väldigt, väldigt långa köer. Och nu har man som ett sätt att hantera den här situationen, har man satt ett pris på den här resursen för att balansera tillgång och efterfrågan. Så att om du inte vill stå i kö och chansa, och på att kanske stå en timme eller fyra timmar, långt det kan ta.

Så kan du istället köpa en hissbiljett på internet. Och på det sättet så behöver du inte stå i den långa kön utan du kan gå direkt till betalhissen. Så på det här sättet så får man ett förutsägbart sätt, turisterna kan komma till Eiffeltornet och de behöver inte stå i kö lika många timmar. De behöver inte vara osäkra på om de faktiskt får komma upp i Eiffeltornet eller inte.

Män. Franska fackföreningar, de som organiserar Eiffeltornsarbetarna, de är rosenrasande över det här. Och de har bestämt sig för att strejka i protest mot att man tar betalt för hissbiljetter. Och naturligtvis så att när Eiffeltornsarbetarna strejkar, det leder naturligtvis till att nu kan ingen komma upp i Eiffeltornet längre.

Nu funkar ingen av hissarna. Det här är deras filosofi, om inte alla får stå exakt lika länge i kö så ska ingen få komma fram överhuvudtaget. Och i den här artikeln så har vi flera citat från turister som naturligtvis är ganska förbannade. En säger till exempel att ja, jag är ganska irriterad, jag ska inte ljuga, jag är väldigt irriterad. Ja, det här har faktiskt förstört hela vår resa, nu vet vi inte vad vi ska göra.

Lanna säger. Jag gick upp klockan sex i morse och vi var här. Vi var en av de första som var här, men nu är det stängt, säger en person som har rest ända från Kanada för att bestiga Eiffeltålet. Ja, Tobias, skulle det vara orättvist om jag sa att det här är typiskt franskt och ännu ett bevis för att Frankrike är ett hopplöst, socialistiskt skithålsland?

Tobias

Ja, ja. Jag känner mig inte benägen att komma till Frankrikes försvar i det här läget faktiskt. Det är ju väldigt, väldigt mycket Frankrike detta. Dels då attityden till kapitalism i sig och dels att fackföreningarna reagerar på det genom att strejka. Det handlar ju inte ens om de arbetarnas arbetsvillkor utan det handlar om att de blir så indignerade över att...

över arbetsgivarens affärsmetoder att de strejkar. Och som du själv säger, premissen här är ju att de gör detta för besökarnas skull på något sätt, men resultatet blir att ingen kan komma upp i Eiffeltornet överhuvudtaget, så det är ju rätt komiskt alltihop.

Martin

De har en representant för Faktföreningen, han heter Dennis Vavasori. Han säger att det är olyckligt att det var här vi slutade att... Besökare måste bli bestraffade, men vi gjorde allt vi kunde för att undvika det. Ja, ni gjorde allt utom att göra ert jobb och sköta hissen. Ja, det är fantastiskt. Det är en intressant illustration av ett vägval som vi ständigt ställs inför inom politiken i alla länder.

Vi har knappa resurser. Alla kan inte göra allting som de vill med de resurser som finns. Vi vill alla ha mer än vad vi har. Och samhället måste ha principer för att fördela saker och ting. Och tyvärr så är staten involverad, staten anser sig kontrollera saker. Man kanske till och med kan, vad gäller Eiffeltornet, så kanske man kan säga att Eiffeltornet ägs av den franska staten. Så det finns ingen annan riktigt som kan fördela den resursen.

Men man har den här frågan, ska man göra fördelningen genom en kö? Det finns inga brödkörer i Sverige.

i Stockholm med hyreslägenheter. Sättet att få en hyreslägenhet som är det socialt acceptabla är att stå i kö i fem år, tio år, tjugo år, trettio år. Jag tror till och med det finns folk som får särskilt åtrovärda lägenheter efter att ha stått i kö i mer än trettio års tid. Det första man gör om man bor i Stockholm är att man man sätter sitt nyfödda barn i bostadskön.

Och på det sättet så har man en chans att de i framtiden ska tillhöra bostadsaden som har superlånga... Antingen gör man det eller så har man en marknadsekonomisk mekanism där man istället fördelar resurser utifrån vem som är beredd att betala för dem. Samma mekanism som vi har med fläktarna, som sommarfläktarna i Sverige.

Antingen så kastar vi en tärning och ser fläktarna går till dem som råkar vara först ut. När de sista fläktarna, särskilt när det kommer in kanske ett nytt parti i fläktar från Kina till elgiganten, de som råkar vara där kan köpa allihopa. Eller så är det möjligt att köpa fläktar hela sommaren men de kostar 1500 spänn.

Tobias

Och det är ju en av de mest väldokumenterade mekanismerna någonsin men likväl så vägrar med Doras envishet, med Dores envishet så vägrar alla de progressiva att förstå den.

Martin

Ja. Vi får se hur det går i Paris. Fackföreningen säger att vi hoppas att vi ska kunna jobba, börja jobba igen så fort som möjligt. Ja, fan trot. Men de säger att de ska fortsätta göra sitt bästa på att få igång hissen i Eiffeltornet.