Martin

Sexuella övergrepp mot utsatta flickor och kvinnor utbrett inom biståndsindustrin i åratal. Såväl lokalbefolkning som anställda utsatta för allt från oönskade inviter till våldtäkter. Enligt rapport av House of Commons International Development Committee där det även antas att vad som hittats hittills endast utgör toppen av isberget.

När vi har pratat tidigare i Råd i Bubbla om avslöjanden om House of Commons, det brittiska underhuset, satte igång en utredning, en av deras kommittéer. Och nu har de levererat en förtelaport med tämligen fasansfulla berättelser. Och jag brukar inte vilja bli för grafisk, jag har inte vill gå in på för mycket detaljer.

Men, bara för att ge ett hum här, kan vi säga att det handlar om sexuella övergrepp, våldtäkter, våldtäkter mot barn. Öh... flickor i tonåren från till exempel Sierra Leone, Gunia och Liberia beskrivs här. Och ovanpå de sexuella övergreppen så kommer andra konsekvenser också tillföljda av dem. Att de måste göra aborter, de får könssjukdomar, det störder deras möjligheter att utbilda sig och skaffa ett jobb.

I vissa av de här kulturerna så leder det till social utstötning. Har man blivit våldtagen så blir man inte socialt accepterad, man kan inte gifta sig och så vidare. Så det är... Som om inte våldtäkter vore illa nog så har det väldigt långtgående effekter. Sen så får vi också veta att personer som har ett välkänt track record i att begå sexuella övergrepp får vara kvar inom biståndssvängen.

Om de bränner ut sig i en viss organisation så kan de bara byta till en annan organisation. Och den här typen av brottslingar hoppar fritt fram och tillbaks mellan organisationerna. Och biståndsorganisationerna som Oxfam och Röda Korset och så vidare, massa statliga organisationer, de sätter sina egna rykten och anseenden i första rummet. Ja, vi har det här rötägget, men det viktigaste är att inte hela organisationen och allt vårt goda arbete runt i världen äventyras.

Därför tystar vi ner det här. Samma sak som man har sett i massa andra organisationer. Det är väldigt populärt att prata om det när det är katolska kyrkan som det drabbar. Då ska man prata om hur kyrkan håller prästerna om ryggen och så vidare. Men när det gäller bisånsorganisationer så deltar vi. Man kan säga att hela samhället deltar i mörkläggningen.

Den här rapporten från brittiska undervisning säger att man måste visa åtgärder. Till exempel säger man att man vill ha starkare skydd för visselblåsare så att oegentligheterna kan komma fram. Man vill också ha ett internationellt register över biståndsarbetare som ska förhindra det här hoppandet mellan organisationerna. Att du åker dit för något brott i en organisation och så hoppar du vidare till nästa.

Samtidigt säger man att det här är toppen av ett isberg av allt att döma. Och man har tittat, som jag förstått det, det är lite oklart i artikeln, men som jag har förstått det om man har tittat på de senaste 16 åren. Men jag kommer fråga, vad hände innan dess? Var det annorlunda innan dess? Finns det någon skäl att tro att det var bättre för mer än 16 år sedan? Naturligtvis finns det ingen skäl att tro det.

Om man lyfter blicken och funderar lite grann på det, från ett mainstreamperspektiv så finns det någon typ av konflikt, kanske rent av en diametral motsättning mellan de ena sidan biståndsverksamhet, som är nästan det godaste som finns, att göra purgoda saker för de allra mest behövande och skyddsvärda personerna, fattiga sjuka människor i andra länder och så vidare.

Det är ju liksom... Så nära man i vår tid kan komma att vara en sorts ängel nedstigen från den höga, rika västvärlden för att frälsa stackars svarta människor och så vidare. Då kanske man är särskilt chockad och konfunderad när man hör att just biståndsarbetare begår såna här bestialiska handlingar. Vad tror du, Niklas? Är det egentligen en paradox Eller ge dig ännu ett exempel på att vänstern själv är värst när det kommer till... De problem som de säger sig bekämpa.

Nicholas

Nej, en paradox är det väl inte. Vi ska väl erkänna att man blir lite... Man kanske inte borde bli förvånad, men man blir lite chockad i alla fall. Men det jag slås av är att sådana här organisationer tycks... För det är inte bara statliga biståndsorgan, det är även privata. Men de tycks imitera beteendemönster som man kan se från statliga myndigheter. Gissningsvis för att de pratar om sitt goda rykte, deras goda rykte är det enda de har.

De skickar ut en reklamfilm med svältande barn och sen ger folk dem pengar. Det motsvarar lite grann hur myndigheter bara kan håva in pengar genom skatt. Det finns inte riktigt någon kontrollmekanism där. Det är lite... Om du är en tillräckligt stor och känd välgörenhetsorganisation så har du nästan liksom så här ovillkorliga intäktskällor ibland. Och då kan man väl kanske förvänta sig att det blir den här typen av korruption och problem.

Sen är det också ett problem att många av de här stora... organisationerna. De verkar ju ha någon typ av mörkläggningskultur som inte bara handlar om just det här med övergrepp utan med hela sin verksamhet. Det är väldigt svårt att få insikt i vad är de konkreta nyttoeffekterna av att ge till till exempel Oxfam eller Röda Korset. Behöver de mer pengar just nu eller har de tillräckligt mycket pengar för sina projekt?

Nej, det finns inte så mycket utvärdering som man skulle kunna hoppas på liksom. Folk antagligen kanske har fattat att vi behöver inte alltid ge pengar till just de här organisationerna därför att de har det ganska bra ställt. Går man in och kikar på till exempel Läkare utan gränser så har de en lång lista på företag som de inte... eller inte bara företag, hela industrier som de inte tar emot pengar ifrån.

Diamantföretag, oljeföretag, tobaksföretag. Och då kan man tänka sig att kan någon säga nej till donationer från hela industrier så kanske de inte har så jäkla ont om pengar just nu. Så rykte till det som de här organisationerna bygger på. Det finns en organisation, Givewell heter den, som utvärderar olika välgörenheter. De verkar ha ganska sympatiska kvalifikationer de går efter.

De gör väldigt grundliga utvärderingar, kollar efter bevis och räknar på nytta per donerade dollar och sånt. Och på deras topplista så finns... Inga av de här stora namnen. Det är bara liksom såhär... välgörenheter de flesta inte har hört talas om. Det är såhär avmaskningsprogram, malaria, skydd och lite sådana grejer. Där hittar man liksom den riktiga nyttan. De har även gjort utvärderingar av de större välgörenheterna.

Och det är ju ofta det transparensproblem. Alltså i hur själva verksamheten går till och vilken nytta de faktiskt gör. Det är väl... Det var ju förra året det var någon nyhet om Röda Korset på Haiti som hade lagt någon mångmiljonbelopp på att bygga ett halvdussinhus eller någonting. Också ett exempel på en organisation som kanske är lite övergödd. Jag tror att det är en del av samma problem här. Jag tror att visselblåsaregler är bara... Det löser inte det systemiska problemet.

Martin

Nej, definitivt så går problemen väldigt djupt. NNGO för att skapa biståndstransparens.

Men att bara publicera data om vad biståndsorganisationer håller på med blir ett jättestort politiskt problem. För det är precis som du säger, de är väldigt hemlighetsfulla, de gillar inte transparens. De ser det som ett oerhört hot att folk ska få inblick i vad de faktiskt håller på med, vart pengarna används, även när det handlar om anslag från stater.

Där man kan tänka att skattebetalare har rätt att se hur pengarna används. Men det sitter oerhört långt inne hos biståndsmyndigheter för att inte tala om biståndsorganisationerna som använder pengarna. Men ett problem som de pekar på i den här artikeln, den här rapporten, är ju att när man har en bransch med förutsättningar som biståndssvängen så lockar den till sig en viss typ av personer, de här som hoppar fram och tillbaka mellan olika organisationer.

Och det är svårt att tänka sig ett fält som är mer perfekt anpassat för folk som vill utnyttja människor. Och dessutom folk som vill utnyttja människor i tredje världen. Men antar att det finns någon som säger såhär, ja men då vore det riktigt nice att få ge sig på en massa afrikaner. Och göra lite som jag vill med afrikaner. Det finns ju ingenstans där det är så bra. att gå in som en biståndsorganisation.

För när du kommer som biståndsarbetare kan det låta som att man är en ödmjuk ängel moder-Theresa-aktig som kommer till Afrika eller någonstans och ska hjälpa dem. Men faktum är att man har en oerhört dominant ställning relativt lokalbefolkningen. Jag har ju berättat tidigare om en rapport som jag hörde som jag minns för att den var så målande. En volontär som hade varit med i ett sidoprojekt Och hon var totalt chockad.

Det var en ung tjej från Sverige som var chockad för att hon såg hur biståndsarbetarna från Sverige åkte till någon liten by någonstans i Afrika, byggde ett hus mitt i byn som var 100 gånger bättre än alla hyddar och sånt som lokalbefolkningen bodde i. Och sen gick de runt och betedde sig som hon beskrev det då, som kolonialherrar eller kungar.

De delade lokalbefolkningen, de höll på resurserna och om det var något som var viktigt. Afrikanarna var snälla så kunde de få lite resurser, men om de inte var snälla så skulle de straffas och då fick de inget mer mat och så vidare. Så det var riktigt sadistiska sjuka människor som utnyttjade den här situationen och som hon uttryckte, att de levde som kungar. Så att det är ju... Jag känner mig ganska säker på att det är en särskild typ av människor som dras till de här svängarna och att vilja ha den här situationen.

KONAN med de mottagande av biståndet som är i den här desperata beroendeställningen till bisånsarbetarna. Och bisånsarbetarna har då någon sorts moralisk immunitet i kraft av sin sociala status. Och allt det där är ju bra att vi pratar om de här sakerna, även om det är obehagligt. För att vi måste bryta ner de där sakerna och reaktionen, om någon berättar såhär Ja, vad gjorde du somras? Ja, men jag var nere som volontär med Sida på ett projekt i Afrika och hjälpte till. Då ska ju inte reaktionen vara såhär Åh, vilken ängel du är. Utan... Det är kanske rakt motsatta. Man ska ju frågasätta sådana saker och kritisera den här verksamheten.