Martin

Uppgifter om mycket positiva samtal mellan amerikanska diplomater och representanter för talibanerna i Doha. Samtal efterföljer den tre dagar långa vapenvilan i samband med förra månadens aid al-Fitr. Obeväpnade talibaner sägs tågs då beblanda sig med soldater i Kabul. Ja, Donald Trump har haft nu ett pärlband av utrikespolitiska...

vågar man säga triumfer? Han har i alla fall gjort ganska stora dramatiska saker som hans föregångare inte verkar ha varit intresserade av. Den som har varit mest uppmärksammad är naturligtvis... Tövädret med Nordkorea och toppmötet med Kim Jong-un. Nu hade vi visserligen en rubrik som precis dök upp här om att amerikanerna säger att nordkoreanerna har börjat tillverka robotar igen.

Vi får se hur det går med den saken. Men det var i alla fall en stor utrikespolitisk händelse. Och vi har haft flera andra. Handelskriget med Kina och andra länder som vi har diskuterat. nya linjer gentemot Israel, flytta ambassaden till Jerusalem flera sådana här exempel på Trump lägger om kursen. Just väl i Afghanistan så har man nu haft tre möten på nya premisser, nämligen att man träffar talibanerna och förhandlar utan att ha med den afghanska staten, alltså Kabul-regeringen, talibanernas konkurrenter om att kontrollera Afghanistan.

Det är ett krav som talibanerna har haft länge. Och som Kabul-regeringen har sagt att det är helt oacceptabelt att diskutera Afghanskans framtid utan dem. Men, amerikanerna har velat göra det här. Trump och nya uttryckningsministern Mike Pompeo har flaggat för att de ska pröva. Och nu så kommer det information om att de har haft ett tredje möte i Doha, där talibanerna har sin politiska representation kan man säga.

De har en sorts informell ambassad. Dessutom så hade man under Ejd Al-Fitr ett flera dagar långt eldupphör som var ganska unikt. Man har tydligen inte sett något sånt enligt vad jag läste i den här artikeln från 2015 tror jag det stod. Inte sen dess har man haft ett så pass långt eldupphör. Då kunde man se scener som man inte är van vid i Afghanistan.

Till exempel att talibanssoldater går obeväpnade genom gatorna i Kabul. utan att bli antastad av afghanska soldater. Så att det verkade långsiktigt tidigare, men det händer nu. Och man har en plan för förhandlingar. Man är noga med att inte kalla de här samtalen för förhandlingar. Man säger att man förbereder för förhandlingar. Och från båda sidor så är det, kan jag inte säga, liksom försonliga tongångar, en sådan vänskaplig ton. Alla verkar optimistiska och ser fram emot att prata mer. Utom såklart Kabul-regeringen, som är, man kan förstå att de är lite putt, va? Vad tror du, Nikolaus, kan man tro att det här kan leda nån vart? Ja,

Nicholas

det kanske gör det. Vi har ju fått se... Ja, du nämnde Nordkorea där. Det är flera utrikespolitiska skrällar som man har fått se från Trump. Och jag undrar om det är så att vi ser någon typ av match made in heaven mellan, på ena sidan, Pentagon och amerikanska utrikesdepartementet som är ökänt moral-nihilistiska och har liksom ingen riktig...

moralisk kompass bortom att tjäna liksom sin egna syften eller möjligtvis patriotiska amerikanska syften men övrigt inte bry sig om andra länder och å andra sidan så har du Trump med sin dealmaker attityd som han är känd för och att vi hör förtionliga tongångar mellan talibanen och USA bara det faktum att det går att publicera personliga tongångar måste ju förbättra samtalsklimatet.

Att du behöver inte ha liksom å ena sidan en militär som pysslar med några dubbelspel och förhandlingar och å andra sidan en president som ska stå och hålla masken inför allmänheten. Att Trump kan liksom vara ganska öppen med att han är en dealmaker. Han kan inte alltid göra och hålla sig till perfekta ideal utan han får vara lite pragmatisk. Det gör att man behöver kanske inte vara fullt så hemlighetsfull med sån här grej.

Du måste liksom inte göra en hemlig deal att så här, ja vi skriver på ett vapenstillstånd. Men. Ingen får veta om det. Det inger inte så mycket förtroende. Bara det faktum att Trumpadministrationen kan vara öppen med det här tror jag är en ganska avgörande skillnad.

Martin

Mm. Så om man får spekulera då, vad är skillnaden? Jag tycker det är intressant. En sak kan man ju tänka sig är att det blir annorlunda när man tar bort Kabul i processen. För de är ju knappt... Ingen tycker att Kabul-regeringen är änglar. Ingen tror att de är de 100% goda krafterna. Talibanen är 100% onda kanske. Men Kabul-regeringen har ju inte... Ingen tycker att de har helt rent mjöl i påsen. Så är det därför som det blir annorlunda? För de har ju saboterat... vissa intressen av att... Amerikanerna inte pratar direkt med talibanerna. För det riskerar att göra Kabul-regeringen irrelevanta.

Nicholas

Kabul-regeringen har ju... De har ju rimligtvis utgået från ambitioner på att leda ett enat Afghanistan under deras eget styre. Och de har dessutom fördelen att inte behöva ena det själv. De har liksom en extern supermakt som kan stå för alla militära förluster och alla militära kostnader. Så att de har ju inga som helst incitament att få ett stopp på kriget. Det är bara att hela tiden hetsa amerikanerna till att göra mer åt dem.

Och att då bara plocka bort dem ur ekvationen. Det blir av med ett distraktionsmoment. Jag tror också det är ganska viktigt att Jänkarna verkar inte helt gifta med idén på att enat Afghanistan låter som. Man börjar prata om att talibanerna kanske ska ha ett par provinser där de får röra sig obehindrat och där vi inte skjuter och bombar dem. Det låter ju som så här att man eventuellt öppnar dörren för en delning vilket jag tippar på att regeringen i Kabul skulle vara helt och hållet emot.

Martin

Väldigt intressant spaning faktiskt. Att det kan vara en öppning i den riktningen. Tack igen. Man kan ju föreställa sig att Stefan Löfven skulle bli ganska putt om Trump öppnade upp en direktlinje med Snapphanemilisen i Skåneland och sa, nu skiter vi i Stockholm, nu ser vi hur vi kan lösa problemet på egen hand.

Nicholas

Det är ju garanterat förbättrat relationerna med Snapphanemilisen.

Martin

Ja, då har vi en sak till att hålla tummarna för. En annan sak som jag undrar över är hur stor roll Mike Pompeo spelar. Det verkar som att han har haft ett finger med spelet i allting, alltså när han blev utrikesminister uppenbarligen. Men han var i Nordkorea flera gånger innan de hade toppmötet. Först var det liksom hemligt att han hade varit där. Och jag vet inte om han var där till och med innan han blev utrikesminister. Han var ju CEA-chef innan. Men... Vad tycker du, Niklas? Verkar det som att de har växlat upp lite grann, eller växlat om utrikespolitiskt efter att Pompeo kom in?

Nicholas

Jag ska erkänna att jag är väl inte jätteinsatt i skillnader mellan honom och hans företrädare, eller föregångare, rättare sagt. Det är ju ett tecken på den här växelverkan mellan, å ena sidan, liksom, Vita Huset, och å andra sidan, i det här fallet, Utrikesdepartementet. Att de verkar vara ganska mycket på samma sida, och det faktum att Trump har den här dealmaker-auran gör ju att Utrikesdepartementet kanske kan lita lite mer på honom också. Den djupa staten talas det ibland om, men i det här fallet så verkar ju deras intressen någorlunda ligga i linje med varandra.