Martin

Donald Trump vill att Ryssland återfår sitt medlemskap i G7 blev uteslutna 2014 efter annekteringen av Krim. Vi har ingen mer aktuell länk om Donald Trumps upptåg nu i dagarna. Allt minst nu till världsavdelningen. Men Cirkus Trump har gått för fullt de senaste dagarna.

Jag skulle nästan vilja backa några dagar. Och sen så kan vi jobba oss fram till vad som hände i morse. Det var G7-möte i Kanada nu i helgen. Och det var en fantastisk uppvisning från Donald Trump. Jag vet inte hur man ska uttrycka det, använder han att han oerhört grundligt förnedrade hela G7-kretsen.

Enligt uppgift så kom han för sent till mötet. Han stannade inte till slutet, han drog vidare till Singapore istället. Och efter... konferensen när man traditionsenligt presenterade ett gemensamt uttalande de sju länderna emellan så bestämde sig Trump för att backa, han drog ur USA från det uttalandet och invaliderade på det sättet hela mötet.

Dessutom efteråt så passade han på att ganska tungt föredmjuka mötets värd Trudeau, Kanadas ledare. Och Trudeau blev så knäckt att han tappade sitt eget ögonbryn. Det var en otrolig uppvisning. Jag drabbades återigen av den här känslan att trots alla Donald Trumps fel och brister så är det omöjligt för mig att inte tycka väldigt mycket om honom när han gör sådana fantastiska saker.

Det är verkligen snyggt. Han har gett sig på alla de här internationella institutionerna. FN till exempel som han kampanjade på hårt. Jag tycker det är läckert att han också ger sig på G7-gruppen som ju är en sällsynt menlös grupp. Den har ingen riktig verksamhet, det är bara som en sorts symbolisk... Man kan säga att det är en sorts dödfödd organisation som var till för att vara ett sorts anti-OPEC i början av 70-talet när arabländerna började använda strypoljetillgången och använda det för politiska syften.

Det var väl strikt tagt inte OPEC, utan de hette någonting annat, arabiska OPEC. Och då startar man G7, du får rätta mig om jag har fel, Boris, men som jag har förstått du då, startar man G7 som en sorts anti-OPEC. Man kan säga att G7 förhåller sig till OPEC ungefär som SAF förhåller sig till LO eller sånt där. Ungefär. Men kruxet är bara att G7, det skulle vara de sju rikaste länderna, de sju största ekonomierna i världen, alltså industriländerna som konsumerar olja då, den här politiska bakgrunden.

Men man har ju inte justerat medlemslistan sedan dess. G7 är inte längre en av de sju största ekonomierna. Till att börja med, de stora elefanterna i rummet är Kina och Indien. Kina är världens näst största ekonomi, Indien är definitivt en av de sju största. De är inte med i G7, vilket gör att de inte har så jättemycket tyngd beslutande. Det är också så att Italiens ekonomi är större än Kanadas ekonomi.

Kanadas ska ut, Italien ska in och det ska vara en riktig G7-lista. Ryssland är inte en av världens sju största ekonomier, men ungefär lika stor som. Men Ryssland har varit med i G7, men sedan har blivit kickad 2014 på grund av krimkrisen. Och ett av Donald Trumps bidrag då är att ställa till djävulskap och säga att han vill ta in Ryssland igen i G7, i G7-gruppen som han är överut av.

ställer sig och går på toaletten på. Så att G7 är en grupp av... Det är de sju länder som var likas till världen 1973. Och varför de träffas är ett mysterium. Och det är ju väldigt underbart att se Donald Trump lägga allt det här i öppen dager och tvingas ha den diskussionen som är väldigt pinsam för G7-länderna, Justin Trudeau och sådana människor.

Boris

Jag blev ju väldigt uppigad av hans uttalanden om... Frihandel, som jag pratade om. Det är något lättidningssjukt över de här diskussionerna på svenska ledarsidor som du i stort sett är befriad ifrån. Men där man liksom yrar hela tiden om... Och det är så jätteviktigt med frihandel och frihandelsavtal och tjofa därittan.

Och så låtsas man inte om, en annan av elefanterna i rummen, att det finns ju inga stora, riktiga frihandelsavtal. Därför att de är alla, där ingår alltid begränsningar, undantag och tillåter sig till statliga subventioner. Och det var så oerhört skönt att höra Donald Trump kliva in och bara säga, nej men vadå frihandel? Mexiko, Kanada och ett antal andra länder ägnar sig åt statliga subventioner.

Vilket USA också gör, vilket han är medveten om. Och det står han är för också. Men korten måste läggas på bordet. Och så i den meningen så är han ju en förespråkare för verklig frihandel.

Martin

Och här får jag ge dig rätt Boris, det här var ju vad du sa från allra första början när vi började prata om Trumps handelspolitik. Jag var lite mer skeptisk men du sa att det här liksom det är en sorts reciprocitet, det enda sättet att få till någon rimlig typ av frihandel är att man svarar på varandra, det är en sorts titt for tat process.

Och du var inne på att Trump var mer av en frihandelskämpe, en genuin frihandelskämpe än vad jag sa. Något åt det hållet. Det verkar som att Trump... Lyssna. Verkar som att han lyssnar på dig, han spelar de här korten rätt, säger precis rätt saker. Och det var också det som den här... Jag fokuserar på lite tramsiga saker, det här med Trudeaus ögonbryn och sånt där. Men det som hände efter G-mötet var att Trudeau offentligt...

kritiserade Trump och USA för de nya ståltullarna, varpå Trump svarade med det här, liksom, ja, ganska då, som jag tycker, härligt knäckande sakinnehållet i utbytet. Då har Trump sagt, ja, vi lägger 200% ståltullar på er, men ni lägger ju 300% mjölktullar på oss. Skulle du sitta där och snacka om frihandel, när Kanada ska skydda sin...

koindustri med hundratals procent tullar. Så att visst, det är jätteintressant och det är spännande att se om Trump faktiskt, om han faktiskt kan åstadkomma mer frihandel genom den här strategin. Det är en intressant möjlighet.

Boris

Ja, alltså ska man komplicera bilden så hoppas jag att han... Han antydde ju början av sin valkampanj att han också ville ta bort alla jäkla subventioner. Alltså även i jordbruksindustrin. Och... Alltså jag när ju en stilla förhoppning att han verkligen kommer att gå löpa linan ut där också. Det är liksom det optimala och den starka positionen.

Vi tar bort alla... Alla typer av subventioner men vi handlar bara med folk som gör samma sak. Och inte hittar på strafftullar på olika områden. Då har vi fri handel. Alltså, jag är lite naiv här men jag när en stilla förhoppning om att han faktiskt har en agenda där som han tänker fullfölja.

Martin

Trump åkte vidare från Kanada till Singapore för sitt toppmöte med Kim Jong-un. Det har ägt rum i morse när det nu var. Tidigt, tidigt på morgonen svensk tid. Eftersom det var vid förmiddagen i Singapore. Det verkar ha varit ett någorlunda framgångsrikt möte rent optiskt åtminstone.

Vi har nu en serie fantastiska bilder. Kim Jong-un och Donald Trump skakar tass, ler, är allmänt kamratliga, promenerar runt tillsammans på Singaporeanskt hotell. Det verkar inte ha hänt något väldigt dåligt eller dramatiskt. Det fanns lite spekulationer innan om vad som skulle kunna hända.

Kanske skulle Kim försöka döda Trump eller åtminstone sno hans peruk. Det såg jag en spekulation om. Men det verkar ha varit ganska lugnt till. Ja. Har du sett videomaterialet? Nej, jag har inte gjort det. Jag tycker sånt där är rätt intressant. Jag pratade lite om det i Radio Bubbla förra gången också när Kim hade träffat sin sydkoreanska motpartner. Ja. Och jag kunde inte hålla tillbaka min...

Beundran. Ja, min beundran faktiskt. För Kims värdighet och hans kroppsspråk och sånt där. Så inte den här gången lika mycket i alla fall. känner jag, utan här är det... Både Kim och Trump såg ganska reserverade ut, tycker jag. På lite olika sätt, men båda såg liksom... Ingen av dem såg helt bekväma ut.

De såg försiktiga och eftertränksamma och nervösa. Ja, men de såg nervösa ut. Inte så att de bara reducerade totalt från statsmän till... Det är inte så att det är så Trump satt och vaggade lite fram och tillbaka, fipplade med händerna och såg lite obekväm ut. Kim satt och tittade ner, han vägde fram och tillbaka med sidorna och tittade ner i golvet. Vad märkligt,

Boris

för jag såg däremot delar av samtalet igår mellan... Kim kom ju tidigare än... Det var en gång när jag flyttade Donald till Singapore och han hade ju ett offentligt möte med Singaporens premiärminister. Och där var jag liksom sådär, han var så jäkla, Singaporens premiärminister verkar lite stressad såhär, men Kim var så jäkla lös och ledig. Och nästan liksom lotsade Singaporens premiärminister fram genom samtalet. Väldigt behagligt att se faktiskt.

Martin

Mm, ja. Det är som... Jag vet inte hur mycket vi pratade om det här Radio Bubbla tidigare, men som jag har sagt tidigare, jag tror ju Kim Jong-un kommer bli en internationell ikon. Därför att det där verkar vara hans naturliga läge, det som du beskriver. Ja. Och i takt med att han får visa upp det där lite mer, så kommer han, jag tror han kommer bli en jättepopulär, karismatisk person. Diktator, brutal mördare som han är. Det har inte stoppat folk förr, utifrån att bli jättepopulära i världen.

Så han kommer... Han och Nord-Korea med honom kommer plocka väldigt mycket poäng på det här. Men just i det första mötet med Trump, där tyckte jag i alla fall, det är min bedömning, att... Där var Kim inte lika bekväm som han har varit med andra världsledare. Där var det mycket som stod på spel. Kanske att Trumps nervositet smittade av sig lite grann på Kim.

Boris

Det var spännande att se i alla fall. Men man kan ju också tolka det som den totala fingertopskänslan hos två stycken. som är bra på att spela det här spelet. Att om du upplever att din motpart är nervös då ska du ju för guds skull inte framstå som självsäker in till gränsen till brudusitet. Utan då får du också hålla på och fippla lite tills ni båda finner varandra. Så att det kan ju vara ett fortsatt tecken på att båda vet vad de håller på med.

Martin

Ja, det tror jag. Sen är det så själva innehållet i toppmötet som vi har pratat om flera gånger tidigare. Så det finns inga seriösa realistiska förhoppningar om att det kommer hända någonting stort. Jag såg på Geopolitical Futures, George Friedmans sajt. De hade lite sådana här scenario-idéer, tre tänkbara scenarier, tre möjliga utfall av mötet.

Där det ena var att Nordkorea faller till föga och byter sida. söker säkerhetspolitiskt beskydd från USA istället för Kina. För Kina är ett större hot på längre sikt. Nu hoppar Nordkorea från det ena paraplyet till det andra. Och sen ett scenario där USA backar. USA drar sig ur Koreahalvön, vilket då skulle vara rationellt på olika sätt, men svårt på grund av prestige.

Men båda de scenarion är ju förstås extremt långsökta. Det enda som är sannolikt är det tredje scenariot, det vill säga att status quo bevaras. I praktiken ingenting händer, förutom att Kim får en gigantisk PR-triumf. Och Trump får en någorlunda PR-triumf.

Boris

Ja, men det är så många stora spelare som behöver gå i halvön som en sideshow helt enkelt. Det ska hända saker, alltså man blåser upp saker, det ska hända saker men egentligen spelar ju inte den där plätten på jorden någon större roll. Det är som att säga att Danmark skulle spela någon stor roll i världspolitiken. Men den behövs liksom för då kan man avleda uppmärksamhet.

Och alla behöver den, USA behöver den, Kina behöver den, Nordkorea behöver den definitivt. Så vi kommer att få leva med ett konstant spänningssystem tror jag. Det är liksom Korea-Halligörns funktion här i världen. Någon annan nytta gör de ju inte.

Martin

Det var väldigt intressant faktiskt apropå den här Geopolitical Futures-artikeln som jag läste. Den heter The Three Scenarios of the Singapore Summit om någon vill leta efter. Men där pratar de just om varför Korea har en roll i den internationella politiken. För det är verkligen inte självklart. För att USAs egentliga geopolitiska intresse är ju att slå någon sorts ring runt Stela havskusten.

Så att USA har ett genuint geopolisintresse, ett inneboende geopolisintresse av, vill säga, Japan och Filippinerna. Men Korea ligger liksom mitt inne i alltihop och har inte egentligen en strategisk position. Och enligt George Friedman då, eller vet du nu vad som skrev just den här artikeln, så beror det på att... Jag ska se om jag kan återge det här korrekt, minnet. Det var en miss i ett tal som hölls av USAs dåvarande utrikesminister, Dean Aikesson.

Han glömde att lägga in ordet Sydkorea i en lista med länder i det här talet som skulle definiera den amerikanska intressesfären, vilket då Sovjetunionen tog som intäkt. för att börja involvera sig i Koreälvön. Jag tänkte, ja, men USA är inte intresserade. Då kommer vi börja manövrera där. Och då var USA tvungen att agera och så vidare.

Så jag är inte så kunnig om den här historien, men jag tycker det var en spännande idé att hela orsaken till att USA ens finns på Koreälvön är att man då missade att räkna upp ett land i ett tal. Och sen på den början där, för nu är USA så investerade att nu har det gått prestigefrågan.

Så nu måste man vara kvar i Sydkorea bara för att man har varit i Sydkorea så länge och utvecklats nära band med dem. Och nu skulle det vara en enorm prestigeförlust att dra sig ur. Det skulle tolkas som ett tecken på svaghet och då ska alla börja äta in i USAs olika intressen. För att man känner att de inte försvarar någonting där de har stakat ut ett anspråk.

Boris

Nej men det där är liksom en absurd storm, det är alldeles sann. Och den är viktig att tänka på för oss i Europa när det gäller USA och det amerikanska imperiet. Därför att Ericssons misstag grundar, alltså att det får sådana effekter beror ju på att... Ryssarna utgår ju från att motparten menar vad de säger.

Och man har ju inte alltför många år dess förrinnan suttit faktiskt och delat upp världen mellan sig. Alltså, Roosevelt och Churchill och Stalin har suttit med linealer och passare på kartan och sagt att det här är ditt och det här är mitt. Man har varit förbannat noggrant med detta, man har hållit alla överenskommelser också. Och det här ska vi, det här menar jag är viktigt att komma ihåg alltså.

Det här har ju östeuropeerna, till exempel Polen och Ungern, lärt sig att lita aldrig på västvärlden. Eller egentligen USA, därför att de kan sälja det imorgondagen. Och när plötsligt, och där var ryssarna benhårda på och det var de gamla amerikanska administrationerna också. Och de antog, om jag hade rätt att hålla på och säga, att jaha det där är liksom öppet territorium, vi tar det. Väl värt att tänka på i framtiden också, för de som tror att de kan få någon slags amerikansk beskydd. Det kan vara borta dagen efter.