Martin

Italiensk vinexport slog rekord under 2017 med ett värde av 6 miljarder euro och 7% ökning från 2016, största delen av exporten till Ryssland. Italiensk vinexport går som tåget och då menar jag naturligtvis inte pendeltåget i Stockholm. Ryssarna ökade sin import av just italienska viner med hela 47% jämfört med året innan.

Och det är inte bara den växande medelklassen i Ryssland som är törstig, utan även britter där ökningen var 8%, amerikaner där ökningen låg på 6% och öldrickarna i Tyskland som köpte 3% mer italienskt vin än året innan. Och den evigt törstige kinesen ökade importen med hela 25%.

Men det ser fortfarande ut som att kineserna föredrar franska viner. Även om den här artikeln som är från Yahoo nämner just bubbliga prosekkos som en viktig faktor bakom framgången så skulle jag ändå vilja presentera en annan teori. Amerikaner är ju världsbäst på marknadsföring.

Det är ju reklamens hemland. Och de är inte heller dåliga på vinodling. På senare år har marknaden här i Europa fått Sinfandelfeber. Sinfandel, trots det tyskklingande namnet, är en amerikansk druva. Och alla trendiga hipsters verkar fullständigt älska den. Och på Systembolaget så bara kryllade det av amerikanska Sinfandelboxar.

Men den nya världen har ju sitt ursprung i den gamla världen. Vad? DNA-tester har visat att sinfandeldruvan är densamma som en art som härstammar från Kroatien, samt den som i Italien kallas för primitivo. Man kan säga att primitivo, primitivodruvan och sinfandeldruvan är en och samma.

Primitivo är en väldigt, väldigt vanlig druva i Italien, för att inte säga att det är den som är den som är vanlig. Den druvan som gör det italienska vinet till det den är. Ungefär som Malbec gör det argentinska. Tempranillo gör det spanska och Cabernet Sauvignon gör det franska. Sinfandel har blivit en sån marknadsföringsmässig framgång att till och med italienska producenter har börjat skriva Sinfandel på sina flaskor istället för Primotivo.