Martin

Till att börja med så har vi även den här veckan en vers som kommer till oss från de djupa skogarna utanför Karlstam. Och det är Klokt Johan som har reflekterat över en av, som jag tycker är en av de mest intressanta nyheterna faktiskt senaste veckan.

Versen heter Gammel Eriks på Stilla. Min Gud är oss en väldig hen, Så säger biskop Jacka-Len, Till tron man måste vattna ur, Och inkludering är en kur. Mångfald nu vår kyrka bär, På detta kyrkomötetsvär. Med hjälp av barnsligt dagispråk Man byter templet mot en kåk Där sången som steg högt sakral Blir ersatt av vardagstal För länge sen blev ordet kött I Antje's kyrka har det dött Försedd med bockfot och med horn Hon sår på Helleberget korn Vi har också fått en frivillig extravers.

Låt höra. Tillägnad Jan Bömerman. Ha ha. En biskop utan bildlig stake är en fåne och en krake. Svag i anden, lika ljum i tron, är blott ett statligt tjänstejon.

Boris

Jag älskar Clotis dagsfärsen när de går på de här enkla men ändå oväntade rimmen som Jack Elin och Hen till exempel och Tron och Statligt tjänstejong. Det ger en slagkraft. Det är ju väldigt högstående dagsvers. Mm.

Martin

Jag tycker det också. Jag tycker det här är Klotis där han är som bäst. Jag kan avslöja att Kloti var han själv, skickade med en anteckning till den här versen och tyckte att det blev... Han tyckte att det kändes fantasilöst. Han hade jobbat med en annan vers egentligen men fastnade. Och sen så... Ja, sen så skrev han den här istället. Men ibland tänker jag att kloktis kanske anstränger sig för mycket eller går över ån efter vatten. Det här är det man vill ha, det här är guldet.

Boris

Ja, för när kloktis är som bäst och det ganska ofta, för man kallar honom kloktis förresten, så det rör sig nästan mot det stigdagermanska dagsversandet som ofta var väldigt bra, precis, till uppdragspolitik och så vidare. Enkelt att slå av kraftig reform, jag gillar det jättemycket.