Martin

Den osalige Där går en märklig man i ensamhet. Det undras varför finns han. Gissa det. På frågan här så har ett konstråd svar. Hans jobb ska vara i en evighet. Ett kusligt straff att ut i alla dar. Bli samtalstartare åt dem som far. Som pendlar varje dag från sin perrong, Från mannen hörs en sorgsänd sång, Till endast spott och spe och inte ett gott Har blivit denna usklings trista lott, Symbol för tidens vanvett och dess gång, När andra borde zona detta brott.

Ty minst oresenär att sagda råd, Dess blotta existens är nidingsdåd. För dom som redan har en sinekur, Så döm ej mannen hårt, nej visa nåd, Och sätt istället konstråd ut i bur, Vi själva kan nog skapa god kultur.

Boris

Alltså jag måste nog säga att jag vet inte vad du tycker men jag undrar om inte jag personligen tycker att det är Klot Johans bästa någonsin. Framförallt därför att han fångade, jag tycker kom ju bort i den här absurda historien med den här anställda personen på Jönvägstationen. Och det där är, alltså jag har skämtat så förbannat mycket om det. Men att Klot Johans är ju den extremt tragiska kärnan i själva påfundet.

Martin

Ja, jag tycker klokt att Johan är ännu bättre än han var tidigare, sedan han kom tillbaka från sin ledighet från radiodriktandet.

Boris

Där han satt på en stubbe. Alla borde sitta på en stubbe då och då.

Martin

Ja, det gjorde uppenbarligen gott. Jag tycker vi har haft två verser i rad nu som har varit riktigt bra. Förra var den här depåvällrammel-ska. Just det. Väldigt, väldigt listiga saker. Och nu är det här jag tycker klokt är så bra, när han har den här lite sorgsna, nostalgiska, som kan vara väldigt penetrerande. Den blicken, den gillar jag väldigt mycket.