Martin

Martin Eriksson medverkar i En förlorad sak. Högens framgång beror i hög grad på dess genuina tilltro till mångfald. Där vänstern väntar på en revolution för alla, vill högen hellre se tusen olika samhällen som byggs här och nu. Det här är ett litet gästspel som er ödmjuka undertecknade gjorde i vänsterpodcasten En förlorad sak.

Som drivs av Manuel Cumlin och Mir Bal, som är två frihetliga marxister, tror jag man kan säga, utan att de skulle känna sig felrepresenterade. De har en liten podcast med alla möjliga olika gäster. De blir inte bara en likasinnade, utan de har alltifrån såsar, de har haft Göran Greider som gäst och nu även jag.

Jag fick vara med och prata lite grann om Bubbla-projektet, alternativmedier och ganska mycket diskussion om skillnaden mellan höger och vänster. Har du händelsevis lyssnat lite grann, Boris? Ja,

Boris

det har jag.

Martin

Vad tyckte du om diskussionen?

Boris

Jag tycker den var givande alltså. Men jag får liksom inget grepp om de andra två. Förutom dig alltså. Jag kan liksom inte placera dem på någon... Det känns som två unga människor som famnar sig fram i tillvaron på något sätt. Inte sagt på något nedlåtande sätt alltså. Jag vet inte vad jag ska ta spelen riktigt när jag hör dem lägga ut texten.

Martin

Nej, jag ser att jag är benägen att hålla med. Men på många sätt är skillnaden mellan Emanuel och Mir och andra vänstertyper man stöter på en väldigt positiv skillnad. Det jag tänker framförallt på är att de har en enorm intellektuell öppenhet jämfört med vad man är van vid. Alltså bara som saker att bjuda in en sån ruski typ som jag och ha ett lugnt och sansat samtal är ju helt fantastiskt.

Jag vet inte när jag ser... Jag senast hörde ett sådant samtal mellan folk som står långt till vänster och folk som står långt till höger. Som var så trevligt och balanserat och vänskapligt och givande. Men det tyder ju också på att de är väldigt annorlunda. annorlunda funtade än många till vänster. Och sen har de de här frihetliga idéerna, de ser sig själva som frihetliga socialister.

När jag gav en lite snabb definition av libertarianism, som är ett brett paraply av folk som är mot staten och vill avskaffa staten, så menade de på att ja, men i den definitionen så är vi också libertarianer. Och det är lite svårt att förstå, för de tillhör ju också den här... Jag behöver inte säga självhatande vänster. De ser sig själva som stående till vänster samtidigt är de väldigt kritiska mot mainstream vänster.

Det här är något som vi ser även i vissa andra sammanhang. Det finns till exempel en annan podcast som heter Marcus Malcolm. som inte är en tiondel så intellektuellt intressant som Emanuel och Myr. De är väldigt ytliga och inte så intresserade av argumentation och sånt där och genuina ideologiska frågor. Men de har också den här stilen att de kritiserar mycket den postmoderna identitetsvänstern.

Och de pratar mer om hur illa de tycker om andra i vänstern en om till exempel kamp mot höger eller för socialismen eller sådant. Manolomi är två mycket mer nyanserade och intellektuella personer. Men det är också det här att folk fokuserar på att kritisera sina egna. Och där kan man undra hur det egentligen går ihop. På andra sidan, lite samma tendenser kan man spåra i dig Boris ibland. Du brukar säga att du är den enda riktiga marxisten som är kvar.

Boris

Ja, i Sverige i alla fall. Nej men alltså... Det du beskriver är alldeles rätt. Vi ser hur vänstern klivas på flera olika sätt nu. En av rådgångarna är att... Man har en del av vänstern och kanske även en växande del av vänstern håller fast vid en mer traditionell hållning, om man kan uttrycka det så, och vänder sig därför mot identitetspolitik, rasifieringsteorier och annat sånt där bjevs.

Och det tar ju de två deltagarna, de två poddar, det räknar upp. Och de kan också faktiskt vara fientliga mot staten som den ser ut idag i Sverige, eftersom staten är ju en av underhållarna och understödjarna av till exempel identitetspolitiken. Den är nyttig för staten. Och det är heller ingen orimlig hållning att man, om man betecknar sig som marxist, att man försöker hålla rent omkring sig.

Därför att då ser man ju vantolkningar av marxismen, eller helt knäppa förhållningssätt, som någonting farligt för hela samhällets utveckling. Så det är klart man ger sig på dem. Men här kommer jag se nya klivnaresempel, en skillnad från mig egentligen. Min form av axism och mys och emaner skulle vara att jag har en känsla av att de fortfarande letar efter den här the total solution, liksom, grejen som får allting att bli rätt, helst i hela världen. Och det tror jag är ett ganska hopplöst, eller det är ett hopplöst projekt.

Martin

Deras podcast heter ju också En förlorad sak, vilket är en ganska intressant val av namn tycker jag. Deras tagline är I de hopplösa projektens tjänst. Jag har så blandade känslor inför det här. Det är på ett sätt sorgligt att se folk vara så uppgivna. Det är kul med skävningssättande humor och sådär, men det är också något väldigt sorgligt över att göra en hel podcast om hopplösa projekt och att allt är förlorat.

Samtidigt som det förstås är väldigt uppmuntrat för mig som identifierar mig själv som entydigt höger tycker jag det är väldigt roligt att se att vänstern är dels demoraliserad och nedslagen och pessimistisk och att den bråkar väldigt mycket inbördes. Det är lite grann som att om man är emot vänstern och deras agenda allt man behöver göra nu är att bara luta sig tillbaks, klappa sig på magen och flina och bara sitta och njuta av deras egna gräls insemellan.

Boris

Det är förvisso sant alltså och samtidigt kan man säga att det där gäller ju över hela politiska fältet. Du kan ju titta på det i väldigt liten skala i Sverige idag alltså. Du har ju inte ens speciellt där. Många som vill gå in under hatten, ta på sig hatten höger är ju extremt oense sig insemellan. Det gäller internationellt också. Alltså vi lever i den stora klivnadens tid där beteckningar byter innebörd.

Vi får nya uppbrott. Vi har ju pratat om hur libertarianismen håller på att kidnappas av socialtanter och så vidare. Det här gäller ju överallt egentligen. Väldigt många människor har orienteringsproblem. Och det tror jag överhoppar att de försöker hitta fel stjärna att orientera sig efter. Men förlorad sak, det har ju liksom en lite...

Jag gissar att de lutar sig mot en slags gramsciansk uppgivenhet. Alltså att det är... Allt är konstant dumt och gå åt helvete, men att man upprätthåller diskussionen och försöker handla för att behålla den egna mänskliga värdigheten på något sätt. Det är ju lite sympatiskt på något sätt, men det kanske inte är så jäkla inspirerande.

Martin

Nej, det är nog ett problem som de har. Att det blir väldigt svårt för dem att inspirera och entusiasmera människor och sätta sig i rörelsen. De har sagt att de ska försöka bli lite mer konstutgivare kommande avsnitt och tala på temat vad det bör göras. Fanta igen!

Visst är det så att splittring och interna bråk är genomgående för alla politiska institut? politiska rörelser. Vi har ju sett nyligen till exempel hur det har varit splittringen om alternativhögern. Jag följer det där med ett gett öga för jag tycker det är lite intressant på något sätt. Det har varit en stor splittring nyligen mellan en person som heter Greg Johnson som är en ledande skribent, lite tänkare på alternativkanten å ena sidan och å andra sidan Daniel Friberg.

Svenska nationella entreprenören som antriver bokslaget Arctos. Och sajter från motpolen har numera Alltright.com. För att Arctos och Friberg-gänget har gått ihop med Richard Spencer och hans organisation och Henrik Palmgren och Red Eyes Radio, mediaorganisationen, och bildat en ny, inkorporerat Alltright.com.

Det har missat, kan inte du uppdatera mig? Det är väl lite oklart. De har haft en långvarig konflikt där Greg Johnson länge till exempel har uttryckt missaktning mot Richard Spencer, som är kanske den främsta ledaren i praktiken för alternativhögen, definitivt den amerikanska alternativhögen.

Jag vet faktiskt inte, jag är så noga följare inte att jag egentligen har koll på det här. Det som jag tycker är intressant med det är att alternativhögen, och det är något som jag också påpekade i diskussionerna, Alternativhöger har en idé som jag tycker är väldigt sund, att man försöker undvika interna konflikter. Att man säger så här, inga fiender till höger, brukar måttet sammanfattas. Vi ska undvika konflikter med folk som är på något sätt högre på det politiska spektrumet och istället fokusera på att ta hand om det.

och intensifiera konflikten med vänstern. Och det där har funkat ganska bra, men med några undantag såklart. Och framförallt den här stora splittringen som har varit rätt uppslitande och smutsig. Och de har skrivit personlig elaka saker. om varandra. Där Greg Johnson har anklagat Olif Friberg för att vara en fifflare och ägnat sig åt bedrägeri. Skäla pengar från sitt eget företag och sådana här ganska bisarra saker.

Från andra sidan så kommer väldigt personliga, nedre anklagelser om att Greg Johnson är bög och han stöter på killar i badrummet på Alt-Right-konferenser och därför är inte han bra. Jag vet ju ingenting om det där, men det är ganska smutsigt. Ovärdigt. Alla som har deltagit och skrivit saker i den här konflikten tycker jag har varit ganska ovärdiga.

Boris

Jag tror att både det höger och vänster är ett problem både det höger och vänster som förstör väldigt mycket och försvårar en förnuftlig diskussion mellan förnuftiga människor. Det är ju den här strävan att... hålla ihop i familjen så att säga och inte bråka utåt och så vidare.

Och blir det bråk så försöker man ungefär som att klistra ihop en tappad stor tekopp att det måste gå att få ihop den igen. Alltså, jag tror man, just där med orienteringspunkter, det är ingenting att bekymra sig över att saker och ting splittras och delas upp. Det kanske inte var meningen att det skulle hålla ihop helt enkelt. Och att det finns inget skäl att... Det är naturlig utveckling helt enkelt.

Hellre det än att man försöker skapa rörelser eller hålla ihop något stillastående genom att inte utveckla en egen praktik och teori.

Martin

Jag tror att det ligger en del i det. En annan partiell förklaring tror jag är någonting som också kom upp i samtalet med Manol och Meir. Som de intressant nog höll med mig med när jag lade ut texterna. Jag blev ganska förvånad över det, att de utan vidaregång är rätt och det är så de späder på med egna exempel. I viss mån är det inneboende i de respektive ideologierna.

Enkelt uttryckt att vänstern har inbyggt i sin ideologi. i sin ideologi, att vara intolerant, att förespråka likriktning och därmed piska upp interna konflikter. Medan högern i vid bemärkelse, kanske framförallt libertarianska idéer, har en inneboende egenskap att vara öppen, positiv till mångfald, positiv till decentralisering och därför minimeras interna konflikter.

Det tycker jag är väldigt intressant. Det finns ju någonting att göra. Det som är grundläggande, som jag ser i alla fall på de här kategorierna, är att vänstern till sin natur har en sorts universalistisk approach. Själva grundidén för de flesta typerna av vänsteridéer. är att man har upptäckt någon typ av idé som man tycker är fantastisk och som ska frälsa världen. En idé om hur man ska göra om samhället.

Och då har man ett program och ett projekt. Det kanske är ett revolutionärt projekt eller ett reformistiskt projekt, men man har liksom en plan för hur man ska göra om samhället. Och det här bygger på idén om att man har en universalistisk idé. Så att man har universella värderingar som gäller för alla människor. Till exempel mänskliga rättigheter har en viss tolkning av det.

Vad mänskliga rättigheter är för någonting. Och om man har den typen av totala anspråk... så blir det naturligt, det blir en naturlig konsekvens att man inte kan tolerera folk som har en annan uppfattning. Man kan inte tolerera mångfald, att folk lever på olika sätt, eller att folk arbetar på olika sätt i ett politiskt arbete. Med en libertariansk utgångspunkt, då är ju decentraliseringen någonting som sätts i första rummet.

Det är liksom Alfa och Omega, att vi ska ha många, många olika idéer och system som konkurrerar med varandra och respektera dem. varandras autonomi, men inte behöver respektera varandras sätt att leva eller varandras regler. Så på samma sätt som att libertarianer vill ha en världsordning där många olika samhällssystem kan leva sida vid sida, så kan vi också ha en politisk rörelse där många olika strömningar kan leva sida vid sida.

Till exempel kristna, hemskolande, konservativa libertarianer och knarkande gruppsexhippie-libertarianer. De har ingenting gemensamt. De är som katt och hund, som eld och vatten i många sammanhang. Och ibland så vill de inte gå på samma libertinanska konferenser och sånt där. Men de har inget problem med att erkänna varandra som legitima libertarianska strömningar.

Då kan man säga att din idé inte är lika realistisk som min idé. Men vi kan ändå samexistera och i viss mån ha beröringspunkter och samarbeta och sånt där. Men det där är mycket svårare för vänstern på grund av den här universalistiska likriktningsideen som är inbyggd i deras filosofiska premisser.

Boris

Det där var ett väldigt intressant avsnitt av... Jag håller verkligen med om det. Men sen tror jag man måste komma ihåg här också att motsättningen här går inte mellan vänster och höger tycker jag, utan mellan vänster och så här äkta libertarianism eller vad man ska kalla det. Därför att, och när det gäller vänster så tror jag att det är extremt mycket en fråga om personlighetstyp alltså.

Att inte bara ledarskap, utan människor i gemens som söker sig vänsterut är präglade av tanken på att jag kan egentligen ingenting själv och jag kommer aldrig att lyckas själv. Utan jag måste ha många omkring mig. Och ska det fungera så måste vi bete oss disciplinerat och precis på samma sätt och hitta just den minsta gemensamma nämnaren och så vidare.

Jag tror jag håller på att säga nästan biologiskt betingat att en del människor landar till vänster mer eller mindre. Men du ser ju samma sak till höger alltså. Det är ju väldigt många människor som är beredda att in och underordna sig ett parti eller ett politiskt system. Det är för att de inte tror att de kan någonting själva utan att de måste inordna sig i en jord. Och det man har snott på också är universalistiskt. Så libertarianismen för mig placerar sig utanför det här spektrat faktiskt.

Martin

Ja, jag tror att den här... Konflikterna, distinktionen, precis som själva höger-vänster-polariteten är någonting som skär rakt igenom den libertarianska rörelsen. Och definitivt kan man se många av de här tendenserna även i våra led, även om jag kanske inte skulle betrakta dem som lika genomtänkta och genuina i hur de hanterar idéerna.

Boris

Nej, och det finns ju en sak som får ett genomslag, och du har rätt i att... Det här personlighetstypen är inte lika vanligt förekommande om vi ska använda begreppet höger till höger. Därför att till vänster så har du oftast tanken på att företagande eller praktiskt eget arbete för att bygga någonting, det är nästan icke-existerande.

Men till höger så har du dock en mer utbredd företagarmentalitet. Vilket då innebär att människor kan utveckla till exempel praktiska egna projekt. Och då får det en större respekt för marknad och en därav följande mångfald. Det blir mer praktiskt att ha den. Mer öppna livsinställningen till vad andra ska få göra eller inte göra.

Martin

Samtidigt så har man rätt många libertarianer som bara sitter och gnäller och känner sig förtryckta och inte tror att det går att göra någonting om inte hela samhället, alla på samma gång, gör sig av med staten, skog och till vänster. Så finns det entreprenöriella människor som är struntare i allt det där ideologiska gnället och istället bygger saker. Nu kanske någon får hjärtinfarkt om jag säger det här, men Johan Ehrenberg här i Sverige är ju ett intressant exempel på det, även om han är en otäckt bidragsantal.

och så vidare, så bygger han saker. Han bygger företag och ger ut tidningar, böcker och solpaneler. Nu ska han bygga hus och så vidare. Så det var inte omöjligt för honom från hans socialistiska utgångspunkt att ta en mer entreprenöriell approach. Så det kan vara någonting annat eventuellt som skär genom alla politiska rörelser.

Jag gillar ju de här psykologiska förklaringarna. Jag är benägen att återföra nästan alla frågor. till frågor om psykologi och personlighet och såna här saker. Och där tycker jag att Emanuel hade en lustig idé. Han menar på att folk som söks till vänstern är dåliga människor. De är svin, tror jag han uttryckte det så. Så att de är dåliga människor och därför förväntar de sig att alla andra människor också ska vara dåliga människor.

Och därför så känner de att det behövs en stor stat som kontrollerar människor. Medan då, och det här är en manusord. Jag rör mig åt samma håll, men jag vill nog just det här med Swinby lite knepigt för att det är lite svårt att få det att gå.

Boris

Jag tror just på jagsvagheten, alltså det är många jagsvaga som söker sig vänsterut eftersom det är luftet om en trygg hamn helt enkelt.

Martin

Min ljusana sak som jag tyckte var väldigt intressant, nämligen att vänstern har alltid, ända sen då så, handlat om alienation. Det är ett grundtema och även om till exempel en ortodox marxist möjligen skulle säga att alienation inte är den centrala frågan, utan det handlar om, alltså om man har då en mer ortodox marxistisk idé.

i enlighet med den sena Marx, som man brukar säga. Men faktum är att den tidiga Marx, hans första skrifter, var väldigt fokuserade på just frågan om alienation. Och det togs av grundproblemet. Och jag tror att det intuitivt, psykologiskt, är en verkligt fundamental föreställning för socialister. Och precis som Mikon konstaterar, det här går tillbaka ända till Rousseau.

Om det är så att... Socialismens, vänsterns egentliga kärnidé är alienation och då en reaktion på ett alienerat tillstånd. Då är det ju väldigt naturligt som i sig att vänstern drar till sig folk som är alienerade, folk som mår psykiskt dåligt för att de inte känner att de har ett naturligt sammanhang som de är kopplade till, som ger dem mening och så vidare.

Då blir det nästan som att vänstern består av en massa alienerade. Defekta människor, jag svaga som du säger, men också som saknar naturliga nätverk, som saknar självförtroende. Definitivt så vet jag att det är någonting som var viktigt för mig och som bidrog mycket till att jag närmade mig vänstern som tonåring.

Det var när jag gick på högstadiet och sånt där. Det är inte så ovanligt att man på högstadiet har existentiella grubblerier och känner sig alinerad. Jag tyckte det var riktigt trist i skolan. Jag mådde dåligt av att vara i skolan och sånt där. Jag kände mig väldigt alienerad. Och det var någonting som jag fick utlopp för. Framförallt de här tidiga marxistiska teorierna om alienation. Fascinerade mig då. Och om det är så, då låter det som att vänstern eventuellt befinner sig lite grann...

Det är nästan som en sorts psykologisk återvändsgränd. För en bunt människa som känner sig traumatiserad och skadad av att de är så alienerade kommer inte att kunna... kommer inte att ha en chans. mot folk som känner sig trygga, rotade, känner att de har bra nätverk, litar på andra människor, känner sig uppskattade och så vidare.

Boris

Hyperintressant det här och det här blev en oväntad diskussion. Men jag tror att det är dubbelt det här. Det ena är att som du säger, vänstern består av alinerade individer. Men i viss mån så är ju alinerationsteorin en del av det. Det är faktiskt centralt för marxismen. Men frågan är hur man överkommer alienationen.

Och det är därför... De förnuftiga vänstern borde söka sig till libertarianismen. Det är för att alienationerna är en följd av hur produktivkrafter och samhälle utvecklas. Den problematiken kan inte lösas genom ovanifrån påbjudna förhållningssätt och ovanifrån skapade nätverk.

Alienationer kan bara lösas genom att den enskilde individen själv kan göra det. tar tag i produktionsprocess och sin roll och strävar efter att bli en hel människa. Om det är genom att bli bonde eller arbeta eller företagare, det är ganska galt. Men det är där lösningen finns. Man överkommer inte alienationen tillsammans med andra. Man överkommer alienationen genom att ändra på sitt eget liv. Och då bör man söka sig i en mycket mer frihetlig riktning.