Martin

Roger Scruton, avfärdandet av den klassiska bildningen som irrelevant, respektlöst mot ungdomen, studier i antikens historia och litteratur samt i klassiska språk, ger kunskapshorisont som kan göra det möjligt att lösa oförutsedda problem. Intressant liten krönika av Roger Scruton. Roger Scruton, som är, vi ska säga några ord om det till att börja med, är en brittisk filosof.

Känd som en konservativ ideolog nästan kan man säga. Han har skrivit några böcker om konservativa principer. Han är väl egentligen framförallt en filosof. Framförallt sysslar han med konstens och estetikens. Han är också en gammal frihetskämpe. Han var med och jobbade i Tjejkoslovakien innan Murunföll och ordnade akademiska och positionella seminarier.

Bland annat i sällskap med Chakdar Derida har jag läst. Han var också hänivenrävjägare. Tobakslobbyist och mångsidig entreprenör. Vad säger jag? Han är fortfarande i Vilypomalen eftersom vi lägger upp länkar av honom på bubbla. Poängen är att han är en ganska intressant och mångsidig person. Vi borde för övrigt ha lite mer av hans rökningspropaganda på bubbla.

Boris

Ja, och då har han propagerat även skriftligen för rökning.

Martin

Ja, det är en sån här gammal, nu tar vi av på en turné helt enkelt, men det är en sån här gammal historia. Det var ganska länge sedan nu, men han fick betalt av ett japanskt tobakskonglomerat. För att han hade som en liten PR-firma vid sidan av sin, ett filosofiska verksamhet. Det här var när han bodde i USA under en period. Han flög tillbaka varje helg till England för att jaga räv. Han bodde på en gård i Boston och som ett extra knäckt då, så hade han ett lukrativt avtal med ett japanskt tobaksföretag.

Som gick ut på att han skrev intellektuella isärer och krönikor och sånt där i framstående tidningar. Där han på olika sätt hyllade tobak och rökning och framförallt då med kraftförsvarade rökning som en bra och legitim verksamhet.

Boris

Hur fan får man ett sånt kontrakt alltså?

Martin

Bra fråga. Det kanske är något som vi på Radio Bubbla borde fundera seriöst på. Roger Scruton lyckades med det i alla fall. Det blev sedan lite pinsamt för honom när det läckte ut bland annat ett brev som han och hans fru hade skrivit till det japanska tobaksföretaget. De begärde att deras arvode skulle höjas. De fick då storleksordningen 5 000 pund i månaden och sånt där för att representera en del av det här.

representera tobak och rökning på ett positivt sätt. Det finns mycket gott att säga om Roger Scruton. Till exempel kan man säga att han har skrivit den här artikeln som är väldigt bra. Den handlar om den klassiska bildningens roll i utbildning av barn och hur den har åsidosats. Men nu i förtiden har man som bekant ett helt annat, helt andra läroplaner.

Med helt annat innehåll. Det här har pågått under väldigt lång tid. Och vilken typ av retorik som används för att motivera att ta bort till exempel klassiska språk, utdöda språk som man säger, latin och grekiska, kanske hebrekiska och så vidare, från läroplanerna. Men också seriös historia, geografi, det engelska språket i engelska länder. Över hela brädet har klassiska språk.

klassiska ämnen som man har betraktat som viktiga och universella har hamnat i skymunden. Istället har man pratat om något som kallas för relevansrevolutionen. Man säger att de här torra, trista gamla ämnena är inte relevanta längre. Istället måste vi lära barn saker som är relevanta. Relevanta för vad då? Den officiella retoriken är att ämnen måste vara relevanta för barnen själva.

För det är inte relevant för barnet, i barnets värld, att lära sig klassisk grekiska till exempel. För det har ju inte barnet något nytta av på skolgården eller springer runt och leker eller vad det nu handlar om. Så att istället då så ska man lära barn inte sånt som barnen behöver när de i framtiden blir vuxna. Utan sånt som är intressant för dem när de är barn.

En riktigt absurd idé. Det är där han gör poängen att det är otroligt respektlöst gentemot barnen att behandla dem som att de aldrig ska växa upp. Att de aldrig ska bli vuxna människor som behöver bredare kunskaper. Och det kan väl jag tänka att det är väl också en del av syftet med sådana här processer.

För poängen är att man vill inte att barnen ska växa upp. Man vill att de alltid blir vuxna. Att de ska vara barn, att de ska vara intellektuellt efterblivna. Därför att då blir det mycket lättare för de som styr samhället att göra sitt jobb.

Boris

Ja, det är ju själva den moderna statens nästan uttalade funktion att... Vi ska ta hand om oss och behandla oss så som vi inte kan klara oss själva utan att så fort vi som små fågelungar skriker rätt ut så i bästa fall så startar den där och ger oss åtminstone en slags surrogat som ger oss tillfällig tillfredsställelse. Och den här texten är jättebra för den pekar ju på vikten av sådana här ord som har varit förbjudna, när man talar pedagogik och barnuppfostran.

Disciplinering, hädning, lära barn att disciplinera dem helt enkelt. Det anses som något fult, för barn anses nästan numera födda med en slags högre medvetande och veta bättre. Ju mer vi vuxna och lärare försöker påverka dem, desto mer förstör vi det här ursprungligt goda.

Det är en helt absurd tanke. Och han listade några självklarheter som har försvunnit. Alltså i digens språkutbildning, man lär sig även de så kallade utöda språken som inte är utöda. Även fysisk fostran. Och sådana här självklara saker som att för helvete stavar rätt. Och också en käppest jag har är att jag tror hela Sveriges förfall började när man tog bort välskrivningen som skoleämne. Svensktextning.nu Det är extremt viktigt för hjärnans utveckling att man lär sig skriva snyggt. Behöver man hafsa med det också, då går samhället utför.

Martin

En annan poäng som man gör i den här artikeln är att det är ju inte faktiskt saker som är relevanta för barn som lär sig ut. Relevans tolkas i praktiken på ett helt annat sätt. Vad skulle relevans vara för ett litet barn, säg i 7-8 års ålder som har börjat skolan? Barn. Jag minns till exempel att jag tänkte tillbaka på vad var det som folk lärde mig?

Så folk gick på mig och sa att det här måste du lära dig, som jag var verkligen glad över och tyckte var direkt relevant för mitt liv. Alldeles kom jag på en sån sak var att vi hade en granne som lärde mig att cykla. Det tyckte jag var oerhört relevant för mig. Jag kunde börja cykla och det var en riktig kick och sånt där. Och kanske lite andra saker. Till exempel, jag skulle uppskatta att om det hade funnits någon ingenjör i min närhet som lärde mig en hel del om hur man byggde kojor.

Det skulle ha varit kul och förmodligen väldigt utvecklande också. Kanske hade jag slagit in på en lite annorlunda bana senare i livet och blivit introducerad till sådana saker. Som det var nu så fick jag försöka tänka ut själv till exempel hur man använder... Ja, men hur hissar man upp tunga saker i ett träd till exempel? Det hade en ingenjör kunnat ge mig block och talja, olika tekniker och sånt där. Man skulle kunna tänka sig att man har en utbildning som faktiskt handlar om saker som barn gör och vill göra som barn.

Och det skulle ändå kunna vara ganska uppbyggligt. Men det det handlar om i praktiken här, det är ju en ideologiproduktion. Det är saker som Skroton uttrycker det, som är relevanta för lärarnas politiska intressen.

Boris

Ja, och vi kan ju koppla just det du säger med relevant för barn och barns intressen. Barn vill ju bygga kojor och sätta eld på saker och ting så här. Vill ju jag i alla fall som barn. Det var väldigt länge sedan. Och tittar man på barn- och ungdomslitteraturen för 50, 60, 70, 80, 100 år sedan så var den ju fylld av just äventyr som byggde på att du lärde dig förstå och behärska naturen.

Eller ta dig till månen, men ta bara Jules Vernes alla böcker. Läser man som barn sådana böcker får man lust att ta sig till trappistet. Men läser man... Inte ens om man läser Pippi Långstrump så blir man speciellt mycket klokare. Extremt överskattad författarina. Och efter det så får vi puttegård till posten. Där barn ska lära sig sina basala funktioner men inte någonting mer.

Martin

Jag tycker Skruton ger ett intressant exempel på varför klassisk bildning är intressant. Säkert lite provokativt i vissa ögon. Han påpekar att när britterna kom till Indien för att kolonisera och för att härska över Indien. Tack till elever och personal vid Skroton.se Så lyckades de med det projektet med en väldigt liten kärntrupp, med ungefär tusen, ett tusental brittiska...

Aristokrater och militärer och ämbetsmän som lyckades styra hela den indiska subkontinenten. En av de saker som var väldigt speciella med de här människorna var att de hade studerat till exempel klassiska språk och klassisk historia. Det gjorde att de var väldigt nyfikna på Indiens klassiska språk, även Indiens utöda språk och gamla traditioner och så vidare.

Och idag så har vi tillgång till väldigt stora delar av det indiska kulturarvet. Inte för att indier har bevarat det och skrivit ner det och lyft fram det till idag, utan för att britterna, de kom till Indien för att härska och de kanske inte hade så mycket att göra. Så att de istället började ägna sig åt till exempel indisk klassisk musik. Kartlägga den, systematisera den, se till att den finns kvar.

Det här är en av flera videor som vi har gjort i vårt samtal. Men också den gamla indiska spirituella, den andliga litteraturen, vedatexterna till exempel, utforskandet av sanskrit, väldigt många av de här sakerna var sådant som britterna gjorde. Stora delar av det vi idag vet om den antika Indien, det är sådant som enbart fanns som en muntlig tradition innan britterna kom dit.

Det var bara genom att britterna började systematisera de här sakerna som det blev en skrifttradition. Det bevarades och kunde studeras vidare av andra och inte försvinna för att en oral tradition bryts. Det var britter, inte indier, som gjorde det här i hög utsträckning. Det blir självklart när han uttrycker det på det här sättet att de skulle varken ha haft intresse för att göra det här eller kapaciteten att göra det om de inte hade en gedigen erfarenhet av att studera främmande, utdöda språk. som inte var relevanta för någonting som man håller på med från dag till dag men som är oerhört intressant och värdefullt på lite sikt.

Boris

Ja, och med deras studier i antikens filosofihistoria gav de ju också insikten om att man ska alltid försöka förstå, tränga in till kärnan, till väsendet och det är det som driver den tidens kolonialister. Det är intressant att jämföra med dagens stormakter och imperier.

Du ser ingenting av samma beteende när USA stationerar ut sina trupper i Västasien. Jag kan svårligen tänka mig att de deltar i arkeologiska utgrävningar runt Kyberpasset eller något sånt. Så det är en helt annan kvalitet vi talar om här.

Martin

Det kan ju vara värt att påpeka att diskussionen mellan de ena sidan en progressiv läroplan och en klassisk, traditionalistisk läroplan är något av en falsk dikotomi från ett libertarianskt perspektiv. Därför att premissen är någonstans på båda sidorna att vi ska ha en uppsättning, regler för vad barn ska lära sig.

Nu tror jag inte att det är vad Roger Scruton anser och förespråkar, men man får lite intryck av det och det finns många som har den inställningen. Från ett libertarianskt perspektiv så är inte det mest grundläggande problemet att man lär ut fel saker i skolan, utan grundproblemet är att det finns en enda läroplan som alla förväntas hålla sig till. Och en familj har inte friheten att istället lära sina barn någonting annat om de vill.

Så från ett frivilligt perspektiv så är det viktigast att man har en decentralisering. Å andra sidan så förutsätter den här progressiva pedagogiken en centralisering. Den kan bara existera om den kan tvingas på skolor via en central statlig läroplan till exempel.

Boris

Ja, vi ser ju faran av de länder som har, hur det alltid blir. Ett led i förslavet av de egna medborgarna. Frankrike var under 1800-talet ett av de länder med starkt centralmakt. Där verkligen utbyggnaden och uniformeringen av skolväsendet blev ett sätt att förstöra de regionala kulturerna. och skapa ny påhittad nationaltjänst där vid Frankrike som inte finns.

Så det där var maskinsompesten. Men jag tror också man bör börja diskutera, ibland tänker jag att vi hamnar i någon slags individualistiskt uppror vilket inte alls är dåligt när vi försvarar hemskolningen. som en självklar rättighet mot ett centraliserat förfallet skolväsende. Men jag tänker bland annat, det trista är att man alltså, de privata initiativ vi har, de är egentligen bara spegelbildade.

De är liksom bara spegelskärvor av statens utbildningssystem. Det borde finnas en flora av olika typer av skolor och utbildningar där det grundläggande är att du ska lära dig just det här med disciplin och härdning och sådana saker som man behöver när man växer upp. Parallellt med att de är inriktade på att fostra och hjälpa individerna att finna sin plats i livet, vare sig det är skomakare eller hjärnkirurg.

Martin

Det här är ytterligare en sorts spänning här inom idéerna. Jag är så pass mycket ändå flumhippie-libertarian. Jag har ett gott öga till idéer om att barn bör få utvecklas på sina egna premisser. Ta fasta på de intressen som barnen ger exempel på. Låt dem utveckla dem snarare än att tvinga in dem i vissa mönster.

Säg att du ska följa... läroplanen CSO, oavsett om den läroplanen är en statlig läroplan eller föräldrarnas förutsfattade idéer om vad de tycker är intressant. Om barnen vill ta en annan inriktning så tenderar jag att tänka att det förmodligen är bra att låta barnen göra det i hög utsträckning. Sen beror det säkert på att jag var ett sådant barn. Barn är väldigt olika. Jag har alltid varit sådant att det som motiverar mig och verkligen får igång mig, det är att hålla på med saker som jag hittar själv och där jag av egen maskin kan fortsätta med någonting.

Det är inte nödvändigtvis odisciplinerat. Jag har alltid letat efter utmaningar och velat disciplinera mig själv och tvinga mig själv att göra saker som är svåra. Men det har alltid byggt på att jag har varit intresserad av dem. Men det finns också en annan dimension som är att barn finns i en miljö. Det är inte självklart att det ens ska finnas alla typer av styr...

Han pratar om musik till exempel. i den här artikeln. Och barn får väl lyssna på vilken musik de vill, skulle jag tänka. Vill de lyssna på popmusik och Britney Spears och vad det är, så låter det väl lite drakoniskt tycker jag, att som förälder säga att nej, du får inte lyssna på den musiken. Ut med de här skivorna. Men som förälder, när man skapar en miljö där barnen ska leva och tillbringa åtminstone det mesta av sin tid, så behöver man ju inte nödvändigtvis slå på tvn med Melodifestivalen eller spela Britney Spears på popradion.

Man kan ha en miljö där barnen själv kan välja fritt vad som passar dem bäst. Är det Basch eller Mozart eller Tchaikovsky? Väldigt mycket hänger på vilken miljö man låter barn vara i och välja fritt inom.

Boris

Ja, fast det är... Jag måste dels säga att Skröten tappade mig lite grann i musikstycket. Jag förstod inte vad han var ute riktigt efter. Jag kunde inte liksom visualisera vad han vill egentligen. Mycket därför att jag har en sån här leninistisk inställning till musik. Att det tar bort människors fokus från andra saker. Så man ska inte lyssna så mycket på musik. Mars-musik kanske. Men det här är en extremt intressant fråga där du säger att man inte får inskränka, vilket uttryck ska jag använda, starka barnet.

Det finns ju barn och ungdomar. Både pojkar och flickor som är självdisciplinerade. Vi kan ju bara ta Jön Myrdal som slutade gå i skolan under tolv år för att han tyckte det var så jävla störande att gå till skolan. Han ville sitta på biblioteket och läsa, vilket han då gör. På sätt och vis gick det ganska bra för honom. Och det jag far efter är att det är definitivt så att vissa barn snarare skulle fara illa av den skola jag talar om.

Så att det... Självklart ska det finnas utrymme för att om något barn vill säga att jag tänker fostra mig själv så är en del barn fullt kapabla att göra detta genom sin inre disciplin och upptäcka lust. Det får man inte ta ifrån dem. Men, och det här kommer att låta så vanvettigt reaktionärt, finns det mängder av andra människor, barn och individer som inte är det. Och där måste man ha en mycket tydligare skolgång med klart uppställda mål.

Och jag menar, mycket mer finfördelad och kort än den är idag. Givet det ska man kunna välja frivilligt om man ska gå skomakarutbildning eller något vettigt tandverk eller bli programmerare.

Martin

Ja, och oavsett vilken metod. man nu väljer. Om man sätter barnen i en disciplinskola eller om man låter sina barn växa upp i någon sorts hippiefarm ute i skogen och väljer fritt vad de ska göra så finns den här frågan om vilken miljö, vilka stimuli som man erbjuder.

Och oavsett så finns det en väldigt stor poäng. med att försöka stimulera barnet till att intressera sig. Att antingen tvinga dem eller försiktigt stimulera dem till att intressera sig för mer klassiska... världens klassiska studieämnen, till exempel historia, geografi, språk, litteratur och sådana saker.

Det finns många saker. En sak är om man ska kolonisera Indien till exempel och behöver vara en effektiv koloniledarskap. En mer generell sak som jag tänker mycket på är att klassisk kunskap och klassisk bildning är egentligen det enda som finns som kan användas för att förändra. för att verkligen transcendera samtiden.

Om man bara använder sig av det som finns i vårt samhälle idag, som är tämligen förvridet och degenererat, så kommer man oundvikligen att vara nästan enbart en del av, en produkt av det samhället. Det enda sättet att inte bli helt fångad av samtidskulturen är att också ta avstamp i någonting annat. Det är genom att studera andra kulturer, till exempel, och det är framförallt antika eftersom vi idag lever i en sorts...

hypermodern monokultur på många sätt på global nivå. Så måste man gå tillbaka och titta på klassiska eller antika kulturer och titta på deras litteratur, deras kunskap, deras filosofiska perspektiv för att ställa samtiden i en sorts kontrast. För att inte ta samtiden för given. Det tror jag är väldigt värdefullt och väldigt nödvändigt.

Boris

Ja, om du gör en operation eller backar i tiden och studerar antiken. Så kom man närmare den punkt då allting gick fel. För jag lever ju kvar i den här romantiska idén om att det finns alltid vägval i historien. Och söker man sig tillräckligt långt bak så hittar man dem. De punkter där det gick att upprätta naturliga och förnuftiga hierarkiska samband mellan människorna. Det tror jag att själva har gått tillbaka till och studerat historien till och antiken till. Det är för att allting är så mycket renare och klarare då.

Martin

Ja, det kan hända att jag har en annan invändning mot det där resonemanget när jag är klar med mina Spengler-studier. Men det får vi se då.

Boris

Ja, jag tror du kommer att ha det. Men det är det som gör det så intressant.

Martin

Jag har redan börjat få lite vatten på den. Den kvarn som har varit slumrande i mig.