Martin

Gambia återinträder i samvället enligt Boris Johnson som menar att Storbritanniens inflytande växer i och med Brexit. Fjärde landet någonsin som går med igen efter att ha gått ur. Som vi har pratat om ett flertal gånger i Radio Bubbla så har det skett ett maktskifte i Gambia. Ett tag så var det lite osäkert hurvida Yaya Yami verkligen skulle lämna över makten till den nyvalde Adama Barrow.

som lite delvis har vi skojat om, att han är lite som en Gambias Donald Trump. Nu har i alla fall maktskyddet täckt rum och ett av vad de bär hos valluften var att återinföra Gambia till samväldet, det brittiska samväldet, efter att Yayayame för inte så många år sedan tog ut Gambia ur samväldet, då 2013, när de sa att det här är en neokolonial institution.

som Gambia inte känner på att vara med i. Men nu återträder Gambia till det äravördiga brittiska imperiet, den struktur som finns kvar i imperiet istället.

Boris

Utan all ironi så tycker jag att det känns bra, det är för att jag har under de senaste årens händelser i världen kommit att omvärdera det gamla brittiska imperiet och samhället väldigt mycket. När man betänker de gamla vanliga bilderna av vad som hände sent 1940-tal och sent och under 1950-talet när britterna monterar ner sitt imperium och egentligen tvingas montera ner det.

Då kan man dels göra så att man tittar på alla de här länderna som lämnar imperiet och som i bästa fall blir kvar i samhället. De utvecklingar har varit väldigt bra och det har de ju oftast inte. Hur man är vägremätare. Och det andra är att själva historieskrivningen är lite fascinerande. För att i skolböcker och i riktiga historiska verk så brukar man alltid peka på USAs positiva roll.

Att USA drev på för avkoloniseringen och så vidare. Det var jättebra. Men drar man ut de långa linjerna och tittar på vad vi ser nu så kan man verkligen undra om det var... Någon slags inre godhet hos den amerikanska övrigheten som faktiskt fick dem att driva på att britterna monterade ner imperiet.

Eller om det var så att de ville öppna marknaden för sig själva istället. Och tittar man på samhället idag och som det kanske kan bli så tycker jag att det känns som en alldeles förnämlig institution. För att du har en mängd fria självständiga länder. Och det är en federation där man samarbetar och samverkar, fast man är självständiga.

Och man delar faktiskt kultur på många sätt, även om varje land har sin egen specifika kultur och tradition. Så är ju sedan länge, alltså brittisk kultur och brittisk lagstiftning inte minst, en del av de här ländernas inre liv. Satt. Som världen ser ut idag så tror jag att ett återupplivat och mer energiskt brittiskt samhälle kan spela en väldigt bra roll faktiskt i världen.

Martin

Ja, intressanta reflektioner. Jag kanske har själv aningen mer ambivalent. Det finns ändå någonting lite sorgligt med att se ett lite självständigt land uppgå i en större internationell gemenskap. Men som du är inne på, samhället är inte precis EU eller FN. Nej. Utan tvärtom så styrs det enligt en konsensusprincip, kan man säga.

Det är huvudsakligen en symbolisk... och kulturella organisationer som är till för att stärka den kulturella samhörighet som finns. Och då måste man ju naturligtvis jämföra också med andra gemenskaper som ett litet land som Gambia eventuellt skulle kunna ty sig till. Jag är ju medlemmar till exempel i Afrikanska unionen och det är kanske inte en lika positiv uppbygglig sfär.

Så det är kanske bättre att ha lite inflytande. från samhället. Och alla gånger ser samhället långt mycket bättre ut än till exempel FN eller EU. Precis. Sådana organisationer. Men det är intressant. Det är spännande tycker jag, det här med Gambia. Det är lite som en parentes, men det är ett exempel på det som är mer intressant tycker jag. Det är Storbritanniens roll.

Nu när man har fattat beslut, först en folkomröstning och sen ett parlamentsbeslut, första steget av parlamentsbeslutet, för att aktivera artikel 50 och gå ur EU så småningom. Ja, då har det funnits många olika profetier om vad som skulle hända. Och det vi verkar se nu är att Storbritanniens ställning stärks på många olika håll. Enkelt uttryckt så står alla länder i hela världen på kö nu och kämpar om att få teckna de bästa handelshålletalmonterna i Storbritannien när de lämnar EU.

Och samhället växer. Återigen, det kanske är en liten grej, men det är ändå en fin symbolisk sak som jag tror indikerar den riktning som det går i nu för Storbritannien. Att det kommer bli mer kommer inte vara lika mycket längre i resten av Europas skugga utan det kommer vara en viss återgång till hur det var förr i tiden när Storbritannien var i egen kraft än ledande nationvärlden.

Boris

Ja, jag tror vi kan bara se positiva saker att de finner tillbaka till sin gamla roll fast en modifierad sådan och blir en än mer positiv kraft i samhället. Självklart har jag ingen åstundande efter att se små stater och nationer uppslukas ha större. Men samhället tror jag faktiskt är en helt annan institution, eller det är en helt annan institution än det gamla brittiska imperiet. Så det är en spännande utveckling.

Martin

Sen ligger det förstås mycket i det som du säger att Storbritannien var på många sätt en... ett positivt imperium. Och om man jämför med det amerikanska imperiet som har tagit det brittiska imperiets plats på många sätt och som har blivit den nuvarande totalt dominerande världshegemonen men ändå jämförbar med det brittiska imperiets ställning tidigare så det är inte utan att man kan se tillbaka med en viss nostalgi.

Ja. Och man kan se de enormt positiva konsekvenserna i väldigt många länder som har varit under brittiskt styre. Ja. Jag själv har ju utvandrat från Sverige till en förrättad brittisk koloni. Och här på Malta... Malta skulle säkert vara ett intressant land på många sätt, även om det inte hade varit koloniserat av britterna. Men jag och jag tror även nästan alla malteser är övertygade om att det var en enorm, enorm plusfaktor att man fick ha det brittiska kolonialväldet.

Det är väldigt civiliserat och välordnat här och integrerat med resten av världen på ett utmärkt sätt. Alla pratar engelska, och det kan ju verkligen malteserna tacka sin lyckliga stjärna för, att de numera är engelsktalande istället för bara att prata det här bizarra maltesiska språket. Det hade ju varit väldigt dåligt för deras möjligheter att växa ekonomiskt, till exempel. Och det finns många andra sådana länder.

Jag minns när jag reste i Sydostasien så slog sig av den extrema kontrasten mellan till exempel Thailand och Malaysia. Som på vissa sätt liknar varandra som länder. Och de är ju förstås grannländer och sånt där. Men medans Thailand framstod och kom tillbaka från Malaysia som ett helvdeshål av barbari och avsaknad av utveckling.

Och det märks också på mentaliteten på någon som bor där. Medan Malaysia var ju väldigt civiliserat. Trevlig ställe där jag gärna skulle återvända och till och med skulle kunna tänka mig att bo. Det var så uppstyrt. den här brittisk ordnung som vi har på Malta. Jag kan bli lite nostalgisk. Det amerikanska imperiet har många fördelar också, men också sådana fruktansvärda nackdelar.

Boris

Ja, du har ju ingen önsåstundan hos det amerikanska imperiet att sprida. Man kan alltid diskutera vilken form av civilisation britterna spred, men det hade positiva effekter att man spred civilisation i vid mening. Även sådana saker som järnvägar och annat och infrastruktur. Och det moderna amerikanska imperiet sprider bara faktiskt kaostöd och förintelse och förstörelse av infrastruktur. Så det är en kvalitativ skillnad där.

Martin

Ja, det var inte den allra mest libertariansrenläriga diskussionen som vi haft i Radio Bubbla. Så vi hastar snabbt vidare till nästa länk.